Felicia, 30, har ett toppjobb som hon stormtrivs med

Felicia Aronsson är född och uppvuxen i Oskarshamn. I 20-årsåldern flyttade hon till Stockholm där hon tog anställning i en sportbutik. Sex år senare var hon lite trött på storstadslivet samtidigt som en kompis tipsade om att räddningstjänsten i Oskarshamn sökte deltidsbrandmän.

– Jag blev nyfiken och sökte jobbet, berättar Felicia som alltid gillat att träna och jobba fysiskt med kroppen.

Det första hon fick göra var att genomföra de fysiska prov som varje brandman ska klara.

– Jag tyckte verkligen om testerna och kände att det här skulle kunna vara jobbet för mig.

Felicia gick sedan den tvååriga eftergymnasiala utbildningen Skydd mot olyckor (SMO) som krävs för att du ska kunna jobba som brandman. 2017 blev hon anställd som deltidsbrandman vid räddningstjänsten i Oskarshamn och några år senare fick hon jobb som heltidsbrandman.

– Det bästa med jobbet är kollegorna och den gemenskap som man får tillsammans i skiftlaget. Men givetvis också känslan av att kunna hjälpa människor och vända något dåligt till något bra.

Som heltidsbrandman jobbar Felicia sju dygn varje månad. Ett arbetspass startar oftast med träning och frukost och fortsätter sedan några timmar med sysslor som går under benämningen rutiner.

– Det kan handla om allt från att laga en trasig lampa till att städa bilarna eller svetsa ihop en ställning till en övning, berättar Felicia Aronsson.

Eftermiddagarna ägnas åt övningar av olika slag innan det är dags att äta kvällsmat och vänta in nattpasset. När som helst kan larmet gå och då har styrkan 90 sekunder på sig att komma i väg.

– Ja, då gäller det att släppa allt som man håller på med och byta om snabbt. I början kändes det lite nervöst men nu är det vardag, säger Felicia Aronsson.

Felicia är en av fyra kvinnliga heltidsbrandmän vid stationen i Oskarshamn och hon tycker om att det finns en blandning av kvinnor och män på arbetsplatsen.

– Det gör gruppen komplett tycker jag. Under utbildningen kände jag ibland att jag låg steget efter killarna då jag inte är uppvuxen med en skiftnyckel i handen och saknar förkunskaper vad det gäller till exempel att meka med bilarna, säger hon.

– Men så tänker jag inte längre. Jag frågar om hjälp när jag behöver det och tycker att det är kul att utvecklas och gå framåt. De män som jag jobbar med tar hänsyn och hjälper till om det behövs.

Är det något med jobbet som är svårt?

– Vissa olyckor gör mer avtryck än andra. Jag försöker ”landa” i larmet vi får och anpassa mig efter de förutsättningar vi har. På väg ut fokuserar jag på det jag ska göra när vi kommer fram. Ju mer förberedd jag är mentalt i vad jag ska göra, desto bättre blir jag på att bemöta det som händer. Jag kan känna en viss oro om det finns barn involverade, i övrigt går jag in i rollen att hjälpa och tänker inte så mycket på hur väl man känner människorna på plats. Det är sådant man försöker landa i efteråt.

Var är du om tio år?

– Jag tror att jag är kvar i Oskarshamn. Jag har jobbat heltid i snart tre år nu och trivs jättebra.

Är brandman ett välbetalt jobb?

– Det beror på hur man ser det. Vi har inte dåligt betalt men med tanke på de risker som jobbet innebär så har vi sämre lön än till exempel en snickare som jobbar på höga höjder.