Teaterchefen: ”Lönsamhet får inte bli kulturens prioritet nummer ett”

För ett år sedan tillträdde Monica Wilderoth tjänsten som konstnärlig teaterchef på Byteatern Kalmar länsteater. Ett teaterhus vars huvudfokus är på scenkonst för barn och ungdomar. 1992 blev Byteatern en länsteater med uppdraget att vara inriktad på hela länet med ett särskilt ansvar för barn- och ungdomspubliken. Cirka 80 procent av Byteaterns produktioner är skolteater.

Hur tycker du att den regionala kulturpolitiken fungerar?

– Jag har nio månaders erfarenhet, den är marginell. Men det jag ser är att teatern fått ett helt nytt hus. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att regionen vill ha en länsteater och att den ska få möjlighet att utvecklas. Det tycker jag man säger med ett hus som är så fint och påkostat.

Hur värderas kultur i länet av politikerna?

– Jag har goda erfarenheter av politikerna i det här länet, men inte så långvariga. Som teatermakare under 25 år på många teaterinstitutioner i landet upplever jag ändå att kulturpolitiken hamnar i skymundan för stora frågor som vård, skola och för tillfället också Nato och militär upprustning. De mätbara värdena är de som slår högst.

Hon påpekar att kulturen alltid varit lite åsidosatt och tycker att man ständigt måste kämpa för att lyfta fram den.

– Man får hela tiden arbeta för att kulturen inte ska hamna i periferin utan vara ett fundament i ett fungerande samhälle. Det tycker jag är centralt.

Monica Wilderoth skulle gärna också se en ”skarpare” kulturpolitik.

– Politikerna säger att det är roligt att kulturen finns, men i det stora loppet har kulturen aldrig varit bärare av några tunga politiska värden, det kan man inte säga.

Byteatern Kalmar länsteater har bjudit in samtliga partier i länet till en demokratidag den 8 september. Alla har också tackat ja. Byteatern bjuder på underhållning och därefter blir det kulturdebatt. Moderator är Monica Wilderoth tillsammans med operasångaren Rickard Söderberg. Länsteaterns fasta ensemble medverkar också.

– Demokratin fyller ju hundra år och vi går mot ett viktigt val i september, det är relevant att teatern finns med i samhällsdebatten.

Har pandemin gjort politikerna mer medvetna om kulturens grundläggande värde i en demokrati?

– Nej, jag tror inte att pandemin medfört någon större förändring på lång sikt. Allt är så himla kortsiktigt i dag. Och det ska vara ekonomiskt lönsamt, men det är det inte alltid per automatik. Det finns något osmidigt och långsamt med teater till exempel. Och lönsamhet får inte bli kulturens prioritet nummer ett.

Byteatern Kalmar länsteater har ett särskilt uppdrag för barn och unga i hela länet.

– Skulle vi få möjlighet att redovisa alla de tusentals barn och ungdomar vi spelar för, skulle vi vara i paritet med vilken fotbollsliga som helst.

Vad vill du att politikerna ska tänka på?

– Jag skulle vilja att vår verksamhet fick längre bågar att jobba med, alltså längre tidsspann, så att kan man planera verksamheten bättre. Nu får vi ju reda på år från år vad vi får i anslag. Det är svårt att jobba utifrån det.

Hon efterlyser också en mer realistisk syn från politikernas sida på Byteaterns verksamhet. Annars tror hon det finns risk för att teaterns medarbetare kan ”drunkna” i alla krav och önskemål som de ska försöka leva upp till.

– Det blir lätt så: Ni ska spela i hela länet och så ska ni fylla huset samtidigt. Jag tänker: Gode Gud, vi är ju bara 20 personer som jobbar här. Och vi gör vårt absolut bästa med båda sakerna.

Monica Wilderoth önskar även en bättre kommunikation mellan kommunerna och regionen, när det gäller skolteatern.

– Det är ju kommunerna som måste ge pengar till skolorna, så att de faktiskt kan köpa våra föreställningar. Ibland kan det vara lite trögt. Men jag har ingen bra lösning på det problemet, jag ber att få återkomma om några år.

Skillnaderna mellan kommunerna är stora. En del elever får se professionell skolteater flera gånger om året, andra kanske bara en gång vart tredje år.

Hur jobbar ni för att politikerna ska få insyn i verksamheten och förståelse för det ni gör?

– Vi har möten med regionen här på teatern en gång per termin, tror jag. Då sammanfattar vi halvåret som gått, pratar om verksamhetsplanen och går igenom vad som hänt och vad som ska hända. Det är en ganska noggrann sittning, ett bra sätt att träffas och kommunicera, tycker jag.

Gör ni något mer för att öka politikernas förståelse för verksamheten?

– Jag har bjudit in partier att komma och hälsa på. Det är ett konkret sätt för oss att visa upp vår teater och vad vi gör. Sedan är det ju armslängds avstånd som gäller, att politikerna inte lägger sig i det konstnärliga arbetet.

Hur mår Byteatern i dag?

– Jag skulle säga att den mår bra, utropstecken! Vi har lämnat pandemin och kan göra teater igen. Vi har ett nytt hus och många nya människor på teatern, jag är själv relativt ny, semi-ny. Det finns förutsättningar för att vi ska kunna hitta en egen, ny identitet på länsteatern. Jag ser vårtecken och tycker att det är väldigt roligt och utvecklande att vara här.

Hon är imponerad av Byteaterns medarbetare, som hon anser är oerhört kompetenta och engagerade.

– Att vara i ett hus där det finns så många lösningsbenägna människor och en sådan iver att komma ut och spela så mycket som möjligt, det kan man inte få nog av. Med den erfarenhet jag har, måste jag säga att det är lite unikt.

Hur mår Byteatern ekonomiskt?

– Man vill väl alltid ha mer pengar, eller hur? Det ligger i tiden att man ska expandera. Vi gör mycket bra för pengarna, men de kan gärna bli fler, så att vi kan göra ännu fler fina föreställningar.

Vad önskar du för Byteatern i framtiden?

– Att vi blir Sveriges bästa teater, att människor vallfärdar hit, att man åker med chartrad buss hit för att det är så jäkla bra teater som görs här.

Hon önskar också att regionens politiker inser värdet med att ha en egen länsteater, som spelar för barn och unga, de som kommer ta över i samhället.

– Den gärningen, den är klockren. Jag tror att vi har ett större ansvar än vi anar i dag, med läget som vi befinner oss i.

Hon talar om teaterns levande möten mellan människor, som hon ser som ett viktigt komplement, inte minst för barn och unga, till tv-spel, youtube, tiktok och andra sociala medier.

– Teatern står för en konstform för människor av människor, direkt i samma rum. Det är en sådan värdefull upplevelse att får andas tillsammans med andra människor.

Hon anser också att scenkonsten har ett bildningsansvar.

– Det finns en humanistisk, demokratisk anda i själva konstformen, vi samarbetar, kompromissar, man gör tillsammans, man underordnar sig något som är större än en själv, det tycker jag är en viktig kunskap. Man har inte huvudrollen i allting utan är en del av någonting större. Det slår högre än att vara på den där stora scenen eller göra de där stora rollerna.

Hur är känslan inför kommande år gällande verksamhet och ekonomi?

– Jag ser så mycket fram emot att bereda plats för de idéer och planer vi har i huset. Det är en komplicerad tid nu. Det är valår, demokratin fyller hundra, det är krig i Europa och dödsskjutningarna har eskalerat något fruktansvärt. Det är så viktigt att vi är här för ungarna, och vi ska göra allt för att möta upp dem i dessa frågor. Sedan är det ju helt fantastiskt att det finns kulturinstitutioner, och att de får anslag av allmänna medel. Är inte det demokrati, så vet jag inte.