Dag Sandahls kyrkokritik får ingen att växa inifrån
Egentligen är det obegripligt, nästan ofattbart för att komma från en vigd präst i Svenska kyrkan. Samma kyrka – vår älskade svenska folkkyrka – som prästen har så mycket att tacka för. Samma, alls inte obegåvade teolog, som har satt i system att kritisera den kyrkliga överhet, som han nu i Barometern och Ölandsbladet säger sig vara trött på. Överheten är våra biskopar i allmänhet och Växjö stifts i synnerhet. Men också, förstås, ärkebiskoparna. Alla skall kölhalas, nagelfaras, ställas vid svars för – ja, vad då för något?
Den senaste i raden är då alltså i vanlig ordning, hans egen stifts biskop, Fredrik Modéus, som i en artikel i Barometern och Ölandsbladet har betonat hur central känslan av gemenskap är för människan och vad Svenska kyrkan erbjuder och gör för att försöka bota ensamhetens kval.
Biskopens ord att gemenskapen finns för den som söker den, har nämligen fått den i Svenska kyrkan namnkunnige Dag Sandahl, att i en replik hävda att gemenskap är inget som finns utan ”skapas i ögonblicket”. Växjöbiskopens ord att torgföra gemenskap i vår kyrka ”är att bära falskt vittnesbörd”, påstår alltså på fullt allvar den påstådda kyrkliga överhetens ständige kritiker. Det är nämligen i ögonblicket som gemenskapen skapas, invänder han i en lång utläggning, som är allt annat än hjälp och tröst för ensamma och plågade själar.
”Vad har Modéus gjort för ont med att påminna om Svenska kyrkans hand för ensamma och plågade själar?”Bengt Olof Dike
Dessutom motsäger Sandahl sig själv: om gemenskapen skapas i ögonblicket, finns den ju i ögonblicket. Och bör således i ögonblicket också konstateras även av Sandahl. Men för honom är syftet med repliken ett annat: att söka sak med den överhet, som han själv så gärna vill tillhöra men aldrig nådde. Kvinnoprästmotståndet låg i vägen. Sandahl har aldrig accepterat Svenska kyrkans hållning i frågan; hans övertygelse är den motsatta. Därmed borde saken vara ur världen, men den som följer Dag Sandahls göranden och låtanden genom åren ser hur fastnaglad han är i den egna övertygelsens riktighet framför Svenska kyrkans tolkning. Detta framgår inte minst av Sandahls rikliga textproduktion i Kyrklig Samlings digitala inramning. Påståendet att Sandahl nästan aldrig har berömt ”vår pratsamma överhet” – alltså biskoparna – för deras och Svenska kyrkans insatser är knappast orättvist. När Fredrik Modéus – en av de biskopar som flitigt utnyttjar medierna för att sprida kyrkans evangelium och öppna famn – får han bannor av Sandahl, som futtigt också märker ord.
Sådan aktivitet är alltså viktigare än att frimodigt och i Guds tacksamhet för att vara vigd i Hans kyrka, gå ut i vår sekulariserade vardag med glädjebudskapet!
Och vad har Modéus gjort för ont med att påminna om Svenska kyrkans hand för ensamma och plågade själar? I Svenska Dagbladet (12/7) betonar den kände psykiatrikern Anders Hansen att ”vårt välbefinnande vilar på tre grundpelare: sömn, motion och – viktigast – andra människor”. Alltså gemenskap. I förra ärkebiskopens, Antje Jackeléns, avskedspredikan (30/10 2022) var temat ”Att leva tillsammans” Hon poängterade: ”Kyrka är vi tillsammans”.
Räck alltså också du, Dag Sandahl, ut din hand för att främja den gemenskap som finns i det ögonblick den skapas! Jag är övertygad om att din biskop varmt välkomnar dig.
Bengt Olof Dike,
tidigare mångårig kyrkomötesledamot och i tillhörighet trogen vår älskade folkkyrka
