Minnen från Byteaterns 50 år visas upp

Byteatern fyller 50 år i år. Jubileet firas nu med en fotoutställning som visar glimtar ur teaterns historia.

Det var Peder Nabo, tidigare musiker och kompositör på Byteatern, som kom på idén.

– Jag ringde till Byteaterns förra chef, Daniel Rylander. Du vet väl att Byteatern snart fyller 50?

Peder Nabo erbjöd sig att göra en fotoutställning för att fira 50-åringen.

Han fick klartecken för 20 bilder. Det har blivit ett 50-tal.

– Så typiskt mig, säger Peder Nabo och ser mycket nöjd ut.

Egentligen skulle utställningen ha visats i våras, men pandemin kom emellan. Så det är vernissage på tisdagen i stället.

Bilder i olika format, de flesta i färg, lyser upp de annars så kala väggarna i teaterns kafé. Det är framför allt bilder från Byteaterns föreställningar genom åren, men också bilder som skildrar vardagen på teatern och bilder på teaterns medarbetare på och bakom scenen. De allra flesta fotona är tagna av Peder Nabo och Bertil Hertzberg, Byteaterns första chef. De har båda dokumenterat arbetet på teatern i många år.

Ur deras rika bildskatt har Peder Nabo valt ut ett antal som speglar teaterns mångfacetterade verksamhet, från den första tiden då den fria gruppen Byteatern spelade barnteater ombord på skutan M/S Helene fram till nuvarande länsteaterns föreställning Hamlet 2019.

– Jag har medvetet valt bort de bilder som finns med i boken om Byteatern, den som gavs ut vid 25-årsjubileet, säger Peder Nabo.

Ett undantag är ett suggestivt svartvitt foto från 1990, taget av Bertil Hertzberg. Det hänger överst, mitt i utställningen och föreställer en scen ur pjäsen ”Äventyret Peer Gynt”. Skådespelaren Stephan Holmströms halva huvud sticker upp ur kejsarkronan, som är alldeles för stor för den narcissistiske drömmaren Peer Gynt.

– Jag tycker att den här bilden säger så mycket om Byteatern. Vi har använt rekvisitan för att berätta något. Och vi har lekt med olika storleksförhållanden, jättelika masker och figurer och såna som är pyttesmå.

Peder Nabo har försökt fånga något av Byteaterns själ, det som varit unikt för Byteatern, det visuella, lekfulla, föremålsteatern, maskerna, dockorna, men också senare års nya konstnärliga uttrycksformer. Han berättar om tankarna bakom urvalet av bilder.

– Jag har inriktat mig på det kreativa synsätt som har präglat Byteatern. Och så har jag velat att alla medarbetare ska få komma till tals.

En bild från 1982 visar hur teaterns alla medlemmar arbetar tillsammans i en workshop, som ett sätt att få en konstnärlig samsyn.

– I början gjorde vi allt själva, och vi gjorde det tillsammans. Det var så vi jobbade. Och alla förenades i samma tanke om det estetiska uttrycket.

En annan bild vittnar om alla skolteaterföreställningar som Byteatern visat runt om i länet. På den ser man en av de många tillfälliga scener som teatermedlemmarna byggt upp i gymnastiksalar. I bakgrunden syns ett par basketkorgar.

– Byteatern hade ju en devis: Gör det vardagliga fantastiskt och det fantastiska vardagligt. Det har blivit ett slags ledord för mig i livet, säger Peder Nabo.

Några bilder från Byteaterns allra första tid, då man spelade ombord på fraktskutan M/S Helene, finns också med på utställningen, bland annat en bild på barn som köar på kajen för att få gå ombord och se teater.

Jag fastnar också vid bilden med ”lekstäver” av Magnus Lönn, ur föreställningen Tingens teater 2002

– Jag ville visa Magnus universum. Han kan göra teater av allt, säger Peder Nabo.

En annan bild visar trion som var konstnärligt drivande på Byteatern under flera decennier, Bodil Göransson, Gunilla Pantzar och Magnus Lönn.

Byteaterns hyllade dansprojekt finns förstås också dokumenterat. På tre fantastiska bilder av Bertil Hertzberg kan man se koreografen Kajsa Giertz i föreställningen ”Fin, ren god, en magisk scen ur Indras öra”, som blev utvald till Dansbiennalen 2004 och den stora danssuccén Cocktail på Kalmar slott 2002.

En helt underbar bild är hämtad ur den poetiska och förtrollande vackra föreställningen ”Himladrumlar” i regi av Ika Nord, som spelades 2016.

Peder Nabo berättar att han tvekade lite innan han tog med en bild från uppsättningen ”Ta det som en man” 1991, där Lars Sonnesjö och Stephan Holmström spelade med jättetuttar.

– Vi har jobbat mycket med genusproblematik på teatern. Men frågan är om den här bilden betraktas som för sexistisk idag. Jag frågade teaterns unga attributör Lisa ”Loke” Lassen, som hjälpt mig att hänga utställningen och välja ut bilder, vad han tyckte. Han tyckte bara att bilden var rolig och intressant som tidsdokument, så jag tog med den, säger Peder Nabo.

För mig, som följt Byteatern under många år, väcker bilderna en massa minnen, som den på Lars Sonnesjö i ”En stor liten man” som handlade om H C Andersen och spelades 111 gånger, och en på Ulla Tylén som den egensinniga Fru Puré, en av mina favoritfigurer på teatern genom åren, och mångbegåvade Martin Ellborg som Fågelmannen i ”Tre män och en brödrost”. Och så Joakim Engstrand i sin magiska eldshow ”Kandelaber och kaos”, och Peder Nabo själv när han dansar i sin avskedsföreställning på Byteatern, ”D-moll är ljusgrönt” 2019.

Om jag saknar något på utställningen? Klart att jag gör, men jag inser att man måste begränsa sig. Men det hade ändå varit roligt med en bild på musikern Peder Nabo i aktion, i någon av de många uppsättningar som han har gjort musik till.

Tänk om man kunde se om alla föreställningar! Men nej, scenkonst är ögonblickets konst, den händer i nuet. Så fint att en del av alla magiska ögonblick med Byteatern finns förevigade.

Alla bilderna i utställningen finns att se i ett bildspel på teaterns hemsida och ännu fler bilder hittar man i teaterns digitala föreställningsarkiv.

Man kan hoppas att utställningen blir permanent, eller att åtminstone några av bilderna kan få hänga kvar, till glädje för dagens teaterbesökare.