Efter mardrömstiden – Robert Hestmann siktar på comeback

Robert Hestmann skrattar. Ett skratt som kommer hela vägen inifrån hjärtat.

Han har nästan svårt att förstå att det faktiskt är honom vi pratar om.

Det har gått nästan exakt ett år sedan han öppenhjärtigt berättade om den mardrömsliknande tiden efter att han drabbats av en hjärnskakning i en hockeymatch i december 2018.

Det var ingen hård smäll, men den träffade illa och Hestmann drabbades av depression, ångest och mörka tankar.

Ett tag var det så illa att han trodde att han skulle dö.

– Det känns helt sjukt. Det var två-tre månader efter skadan och jag hade legat inomhus så länge att ångesten kom. När jag tänker tillbaka på det nu känns det jäkligt konstigt, säger Robert Hestmann.

Vad minns när du blickar tillbaka?

– Jag har lagt bort nästan alla de där minnena. Nu är det mer att jag har vänt på allting och ser framåt. Det är mest fokus på att spela hockeymatch igen. Fullt fokus på träning och allt sådant.

Just det där med att spela en hockeymatch igen kommer vi att återkomma till i den här intervjun.

Hestmann fortsätter:

– Det har varit flera olika vändningar, i flera olika stadier i vardagen, i träning, i hockeyn. En vändning är att jag har börjat träna igen, att jag kunde komma i gång med det. Sedan blev det nya framsteg. Nu har jag inga symptom och pushar mig själv igen.

Inget symptom alls?

– Nej, nu försöker jag bara pusha mer, träna hårdare. Jag håller inte tillbaka längre.

Känner du någon rädsla för att pusha dig själv?

– Nej, inte nu, men i början. Nu vill jag ha mer tävling, att tävla på isen, tävla mot bättre spelare. Få inte lite mer matchsituationer. Jag vill känna lite nerver – pirr igen.

Trodde du att du skulle sitta här ett år senare och känna så?

– Nej, jag hade inte en tanke på det. Jag levde i nuet och gjorde det jag klarade av. Nu kan jag leva som normalt igen. Jag tränar någon gång om dagen, är med familjen och gör nästan för mycket.

Det som för ett år sedan såg mer eller mindre omöjligt ut, ser Robert Hestmann i dag som en självklarhet. Han ska tillbaka till ishockeyn igen. Samtidigt har han och familjen bott i Kalmar i snart tre år, barnen går i skolan och sambon Marthe jobbar.

– Jag har ingenting klart, men stressar inte över det. Jag vill vara förberedd för att gå på is i augusti och känner mig trygg i det. Jag har fått svaren jag vill ha nästan hela vägen, även om det har tagit lång tid. Jag har kommit över ångesten och rädslan, har lärt mig hantera det.

Hur hanterar du den?

– Hur ska man förklara det? Man går igenom situationer innan och förbereder sig på olika scenarion. Det blir som mental träning i det. Nu har jag jobbat men det här så länge att jag vet hur jag ska göra.

Nu – drygt ett år senare – berättar Hestmann om första gången han skulle träffa kiropraktorn Thomas Endler. Varken flyg eller bil var aktuellt.

Det blev tåget – med keps, solglasögon och öronproppar.

Hestmann skrattar igen.

– Jag satte mig på fel tåg. Jag tror att jag missförstod alltihop. Att läsa skyltar var för mycket, att förstå vilken tid det gick kopplade jag inte. Det var helt sjukt. Tåget jag tog skulle till Köpenhamn och det var byte i Alvesta. Jag kunde inte ta in det. Jag gick av tåget och mitt tåg gick. Det slutade med att jag fick boka en ny biljett.

Men du skrattar åt det i dag?

– Ja, ja. Det är helt sjukt, så dumt. Det känns lite som att det aldrig har hänt, som att man varit i en bubbla. I alla fall när det var som värst. Det är väldigt overkligt när jag tänker tillbaka på det.

Under den värsta tiden tog sambon Marthe hand om det mesta, inklusive Robert Hestmann själv. Att komma tillbaka och kunna umgås med familjen, att kunna vara pappa åt sina barn är det viktigaste av allt i dag.

– Det har varit det första steget, att jag ska vara bra med min sambo och mina barn. Det handlar inte bara om hockeyn och det har jag jobbat med samtidigt. Det är bråk, lek, hockey, fotboll, man ska vara med hela tiden. Det är väldigt viktigt för mig att kunna bidra som pappa.

Är det helt givet att du kommer göra comeback igen?

– Jag kommer att göra allt jag kan för att spela igen, oavsett var det blir. Jag vill känna på att tävla igen, ha den där känslan igen. Jag är inte helt färdig med det ännu. Nu har jag gått igenom så mycket rehabilitering, träning och vill pusha mig lite till. Kroppen håller och nu gäller det bara att ta ett nytt steg framåt. Jag har pratat lite med Daniel Stolt och det blev ett nej tack. Men jag har alla dörrar öppna, om det blir någon annanstans kommer jag att göra allt för att få stå igen.

Hestmann tillägger:

– Sedan bor vi i Kalmar, trivs väldigt bra här och det är inte bara dra iväg. Så länge vi håller ihop och bor tillsammans har barnen det bra. Men jag vill vara med, bidra och spela ishockey igen.

Hur mår du i dag?

– Jag tänker egentligen inte så mycket på det längre. Jag har det väldigt bra, bortsett från coronapandemin är det väldigt normalt. Det enda jag saknar är att få vara med i ett lag igen, att få spela hockeymatcher och vara en av två målvakter, säger Robert Hestmann och ler.