Mellan tallarna skymtar den. En över två meter hög öppning i berget. Halvvägs täckt av en vägg av skimrande istappar.

Fotografen Mikael Eklund närmar sig respektfullt grottöppningen. Han tar ett steg in och möts av ett dovt muller som får honom att kasta sig tillbaka.

”Helvete! Är det en björn där inne? Eller ett vildsvin?”

Men det är bara ekot. Väggarna i den djupa guldgruvan från 1700-talet kastar tillbaka hans eget ljud. Efter en liten stund vågar sig Mikael Eklund in i mörkret.

•••

Småland är guldgrävarland. Redan 1737 upptäckte skogvaktaren Nils Stenborg och bonden Germund Jonsson en glimrande metall i berget i Ädelfors, tre mil väster om Målilla.

Fyndet skickades till kung Fredrik den förste i Stockholm som gav order om att guldådran skulle utforskas. Det blev startskottet för nästan 200 år av gruvindustri i den lilla orten.

Som ett eko från historien kan det snart vara dags igen. Det brittiska gruvbolaget Rolling Road Resources har mutat in ett över 50 000 hektar stort område i mellersta Småland för att leta efter guld och andra värdefulla metaller.

Som vanligt har lokalbefolkningen inte mycket att säga till om när guldjakten drar i gång.

•••

Inne i guldgruvan är mörkret kompakt. Vatten droppar från väggarna och en bäck täckt med tunn is täcker grottgångens golv. I mörkret syns inga spår av guld, bara svarta bergväggar och ett svagt sken från ingången.

Vi återvänder ut till ljuset, till mossan och de stolta furorna. Smålandsskogen är mäktig i vinterskrud. Om gruvbolaget skulle hitta guld eller andra mineraler här, eller någon annanstans i det inmutade området, skulle mycket förändras.

•••

Sju mil söderut blickar Håkan Erlandsson ut över de snöklädda skogarna i Kimramåla. Från kullen syns två snötäckta sjöar, klädda av is, och sammanknutna av en smal bäckfåra. Han berättar med värme om badplatsen, fisketurerna, grillplatsen, och bäcken som ger liv åt hela bygden. Det är här han är hemma.

– Vi äger inte det här. Vi förvaltar det åt våra barn, säger han.

Det har gått en månad sedan brevet från Bergsstaten kom. Den statliga myndigheten informerade om att ett brittiskt bolag begärt undersökningstillstånd för hans mark.

Om tillståndet går igenom kommer bolagets geologer att få leta brytvärda metaller i skogarna i Kimramåla. Om de hittar vad de söker kan hans mark exproprieras.

•••

Modern gruvbrytning har stora effekter på miljön. För att få fram tillräckliga mängder malm skövlas ofta stora arealer i öppna dagbrott.

Det inmutade området täcker drygt 500 kvadratkilometer i kommunerna Nybro, Högsby, Hultsfred, Uppvidinge och Vetlanda. Hundratals, kanske tusentals, markägare har fått brev från Bergsstaten.

Inom området finns hela byar, men också sällsynta växter, forntida husgrunder och ovanliga odlingslandskap. Natur- och kulturvärden som länsstyrelsen och andra myndigheter i vanliga fall är noga med att skydda.

– Skogsstyrelsen är jätteheta i det här området, med att hitta alla möjliga tänkbara svampar och växter. Men sen kommer det ett gruvbolag och får göra vad de vill, säger Håkan Erlandssons granne, månskensbonden och skogsägaren Henrik Karlsson.

Han är orolig för grundvattnet. Gruvdrift skapar förutom stora sår i landskapet även stora slagghögar. Stenen innehåller ofta tungmetaller som riskerar att läcka ut i bäckar och sjöar. Dessutom är det inte ovanligt att grundvattennivåerna påverkas.

Från kullen vid Kimramåla betraktar han den smala fåran av vatten mellan de två sjöarna. Maktlösheten provocerar. Han är van att få bestämma själv över sin egen mark.

– Det hade varit skillnad om du hade fått en förfrågan: Vi vill komma till dig och göra provtagningar. Den frågeställningen är det inte. Vi har varken rätt att säga ja eller nej, utan det är redan bestämt, säger Henrik Karlsson.

•••

I Fagerhult, halvvägs mellan Kimramåla och Ädelfors, är förvirringen stor. Hela byn ligger inom det inmutade området. Nästan alla de drygt 200 invånarna har fått samma brev.

Bakom kassadisken i närbutiken sitter Christin Sundberg. Hon flyttade hit för omkring tio år sedan och älskar den lilla byn i Smålandsskogarna.

– Det heter ju ändå paradiset Fagerhult, säger hon med ett leende.

Hon vet inte riktigt hur hon ska tolka brevet från Bergsstaten. Själv äger hon en liten yta skog i anslutning till tomten – kanske en hektar, gissar hon. Grannar som har mer mark är bättre insatta, berättar hon.

– Jag har pratat med några stycken hemma. De vill inte att bolaget ska hittat något på deras mark. Så känner jag själv också. Jag vill inte att det ska finnas något där.

En som är mer insatt – och mer bekymrad – är Kjell Front. Han är skogsägare och före detta Centerpolitiker, och bor någon kilometer utanför Fagerhult.

•••

Den silvergrå pickupen skakar och kränger men tar sig smidigt över rötter och stenbumlingar på den lilla skogsstigen. Ur bilradion strömmar Mando Diaos låt Strövtåg i hembygden.

"Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs”, sjunger Mando Diao.

Snön ligger vit över stenmurar och ängsmarker utanför bilfönstren. Vid en sluttning ner mot ett vattendrag bromsar Kjell Front in och stannar bilen.

– De som bodde här en gång i tiden hade det väldigt fattigt. De fick jobba dag och natt för att försörja sig på de här små bitarna. De hade ett rum och kök och kanske sju–åtta barn, säger han.

Tallarna reser sig höga som kyrkväggar bredvid bilen. Isen på sjön lyser vit. Bara bilradion hörs. Sen tar Kjell Front till orda igen. Han berättar om en kvinna som tog livet av sig efter att hon nekades fattigvård för sina barn.

– Jag tycker det är viktigt att ha det med sig i framtiden, att det har varit svåra tider. Det här är 20-tal, 30-tal, det är inte så länge tillbaka.

Han är orolig för vad som ska hända med det gamla odlingslandskapet och resterna av torp och gärdesgårdar om gruvbolaget hittar metaller i marken.

– Skulle det bli så illa att det skulle bli någon brytning. Då är det risk att det åker med allting. Såna här gamla odlingsplatser och stengrunder tar man ingen hänsyn till i det läget.

Men mest upprörande är kanske att besluten fattats över hans huvud. Att någon annan kan bestämma över skogen han slitit hårt med och amorterat med ränta. Han känner sig nästan omyndigförklarad, förklarar han.

– Att de bara kan göra intrång. Man är inte van vid att det kan hanteras på det viset.

•••

De är oväntat tunga. Små glasrör med pyttesmå gula metallflagor. Rolf Guldström håller fram de glimrande kornen mot ljuset.

– Gruvbolag är galna, kom ihåg det, säger han.

– Det enda de vill är att kunna gå ut på börsen och presentera en rapport där de säger att: Nu har vi två miljoner kilo guld som ligger begravt i berget. Och så vill de då att en massa investerare ska köpa aktier i deras gruvbolag.

Han borde veta. Rolf Guldström växte upp med en pappa biten av guldfeber. Själv har han arbetat med guld i olika former i över 30 år. I dag driver han ett upplevelsecenter i Ädelfors dit människor får komma och pröva att vaska guld. Guldvaskningen är Vetlanda kommuns största turistmål, med omkring 25 000 besökare om året.

För omkring 20 år sedan mutade Rolf Guldström och hans pappa in området kring den gamla guldgruvan i Ädelfors. Efter en tids undersökningar kom de fram till att det inte skulle löna sig att bryta guldet.

– Det finns guld här. Men inte tillräckligt mycket för att det ska kunna bli en guldgruva, tyvärr, säger han.

Guld- och mineralbranschen är fylld av lycksökare, förklarar han. Drömmen om att bli rik snabbt lockar.

Men att bryta guld och andra metaller kräver hårt arbete. Malmen ska krossas och de ädla metallerna vaskas fram ur de krossade massorna.

Den klassiska bilden av en guldgrävare med vaskpanna har lite att göra med dagens gruvbrytning.

För att nå lönsamhet med moderna brytmetoder måste gruvbolagen hitta en guldådra som är minst sex meter bred, enligt Rolf Guldström. Det krävs också stora investeringar.

– Du får räkna med att ha kanske 25 miljoner dollar på banken innan du kan köpa grävmaskiner och tvättanläggningar och personal och bygga upp en camp. Så då är du ju redan rik. Men det går ju naturligtvis.

Men det finns ett snabbare sätt att tjäna pengar på mineraler, berättar han. Det handlar om att sälja drömmar.

– Det är det enklaste sättet att bli rik. Mycket enklare än att komma dragande med grävmaskiner.

•••

Områden som Rolling Road Resources sökt undersökningstillstånd för. Klicka för mer information.

Gruvföretaget Rolling Road Resources registrerades i januari 2018. Den 20 september samma år ansökte bolaget om undersökningstillstånd i områdena kring Fagerhult och Kimramåla.

Enligt brittiska bolagsregistret finns bara en ägare, den brittiske geologen Daniel James. Men den som söker i bolagets spår hittar en mer komplex bild.

Den holländska investeringsfonden Plethora Private Equity beskriver sin affärsidé som att tjäna pengar på gapet mellan mineralletande och färdigt gruvprojekt. Fonden har som mål att ge över tio procent vinst om året.

I en prydlig broschyr från juni 2018 uppges fonden ha gett 245 procent i vinst sedan starten 2012. Texten beskriver en rad kommande gruvprojekt i Kanada, Irland, USA – och Sverige.

Enligt presentationen äger fonden 85 procent av Rolling Road Resources. Bolagets projekt i Sverige värderas till över 4,8 miljoner, redan innan några spår av mineraler har hittats.

•••

Rolf Guldström har varit med om guldruscher i Sudan och Mali, och rekryterats som guldexpert av ett företag som skulle köpa guld i Kongo. Att gräva guld är hårt jobb, förklarar han. För att tjäna stora pengar krävs stora investeringar.

Att hitta spår av guld och bygga upp förväntningar är betydligt lättare.

– Om du och jag skulle gå ut med en spade och hitta ganska mycket guld. Då kan man fråga sig: Varför gräver vi inte upp det själva? Är det tillräckligt mycket så är det väl klart att man gräver upp det själv? Man går väl inte ut och berättar det för allihop...? Om man inte vill sälja inmutningen.

Det är precis vad Rolling Road Resources vill göra med de drygt 50 000 hektaren i Småland, tror Rolf Guldström.

– När företaget väl har gjort borrningar, då kan de räkna ut hur mycket guld, alternativt mineral, det finns i berget. Och sen säljer man det till ett annat gruvföretag.

Syftet är inte att själva bryta det som eventuellt finns i berget.

– Det är därför ett gruvbolag gör en inmutning och säger att de har hittat guld. De vill naturligtvis att investerarna ska köpa aktier, så att aktiekursen ska gå upp och bolaget blir ännu rikare.

•••

Håkan Erlandsson i Kimramåla ser sorgsen ut när han talar om möjligheterna till gruvbrytning på hans mark. Bäcken är som en livsnerv genom bygden, förklarar han. Den försörjer skogen och djuren med vatten, hela vägen från Idesjö till Stora Hindsjön vid Alsterbro.

Om den skulle förorenas finns inga möjligheter till liv, säger han, och tittar ut över de två sjöarna.

– Det skulle inte gå att komma upp hit och sätta sig och grilla. Eller åka ut med båten och ta ett dopp i sjön. Eller ta kastspöet och dra upp en gädda.

Att markägaren har rätt till 1,5 promille av värdet på de metaller som bryts är en klen tröst, tycker Henrik Karlsson.

– Jag vet inte om man vill förstöra naturen för pengars skull. Det tror inte jag att jag skulle vilja. Vart skulle man ta vägen i stället. Det spelar ingen roll om du har råd att köpa dig ett hus i Spanien och bo där, om du inte trivs.