Är det inte dags att låta försiktighetsprincipen gälla?
Nu kan det ha hänt, det som inte skulle hända men som många runt Gåsfjärden och i Misterhults skärgård varit oroliga för länge. M/S Riona, som fraktar stenprodukter från AB Nybrogrus hamn i Gåsfjärden, fick enligt uppgift maskinhaveri mitt i Natura 2000-området Misterhults skärgård i slutet av oktober. Då var fartyget på väg från hamnen i Gåsfjärden med full last av sten. Riona ska sedan ha legat för ankar nära Strupö under en hel vecka innan man lyckades återföra henne till Gåsfjärden. Kustbevakningens ledningscentral har bekräftat att Riona låg still nära Strupö mellan den 27/11 klockan 13.30 och den 4/11 klockan 02.20. Riona låg sedan i hamnen i Gåsfjärden under en hel månad. De ljud som kom från fartyget har tolkats som att det reparerades.
Ingen mer än de direkt inblandade vet om det sannolika maskinhaveriet i Natura 2000-området resulterade i några miljöfarliga utsläpp. I värsta fall kunde det förmodade haveriet ha slutat med förlisning och omfattande utsläpp.
Lördagen den 28 november upptäckte förbipasserande ett större område med brunaktigt skum och sörja i den småbåtshamn som ligger nära östra sidan av Fliviken där den mynnar ut i Gåsfjärden, bara 650 meter sydöst om hamnen där Riona fortfarande låg vid kaj. Vinden i småbåtshamnen låg på från det hållet. Kustbevakningen gjorde en kontroll i samband med en överflygning men kom för sent för att konstatera källan till skummet som för närvarande är på analys.
”I tidigare tillstånd har man inte tagit någon hänsyn till den fartygstrafik som sköter uttransporten av stenprodukter.”
I ett underlag inför en ny ansökan om fortsatt verksamhet vid bergtäkten i Flivik har AB Nybrogrus angett att man planerar för 220 fartygstransporter med stenprodukter årligen under 30 år från och med 2023. Det ska jämföras med de 80 – 100 transporter per år som görs idag. Vi som bor runt Gåsfjärden och vistas i Misterhults skärgård har länge fruktat för en olycka med någon av dessa fartyg inblandade. Vi är mycket oroliga för konsekvenserna av en större katastrof. Vem bär ansvaret om det till exempel sker en förlisning med oljeutsläpp som följd? Är det fartygets redare eller den som lejt det, i det här fallet AB Flivik Shipping som tillhör skeppsmäkleriet AB Bröderna Höglund som i sin tur ägs av AB Nybrogrus? Har någon av dessa de ekonomiska möjligheterna att reda ut en sådan katastrof, eller är det vi skattebetalare som får stå för notan? Men egentligen är det väl i första hand inte pengarna eller vem som ska betala som är den stora oron utan hur det skulle kunna påverka vår skärgård; vattnet, växterna och djurlivet?
En fråga är också hur en sådan här händelse bedöms av tillståndsmyndigheterna då den nya ansökan från AB Nybrogrus ska behandlas inom kort. I tidigare tillstånd har man inte tagit någon hänsyn till den fartygstrafik som sköter uttransporten av stenprodukter, trots att dessa går genom ett naturmässigt värdefullt och känsligt område. Är det inte dags att den här gången låta försiktighetsprincipen gälla?
För Urbergsgruppen Flivik och Gåsfjärden
Peter Norman
