Marikas mirakel mitt i läkningen

Den lille kejsaren har bajsat blöjan mer än full och fått nya kläder samtidigt som tvättmaskinen går på högvarv.

Nöjd och glad kiknar han av skratt när fotografen Mats Holmertz kamera smattrar mot honom. Mamma Marika Axén hissar upp honom i luften gång på gång innan han till slut hamnar i pappa Victor Smides famn för en promenad ute i solen.

Kejsaren i bloggen I huvudet på inredningsfrun är sex månader gamla Edward – en känslomässig käftsmäll som landade som den mjukaste smekning på mammas kind när hon hade fullt upp med att läka sig själv.

– Jag och Victor visste att vi ville ha barn tillsammans, men det var inte läge alls just då, jag var fortfarande i min sjukskrivningsprocess. Men Edward kom som ett utropstecken till oss för att rannsaka vad som är viktigt. Han valde oss av en anledning och han läkte mig inifrån och ut.

Marika Axén startade bloggen Inredningsfrun när äldste sonen William var nyfödd för nio år sedan. Bloggen där Marika fick utlopp för sina stora intressen inredning och skapande blev snabbt populär och Marika en ny stjärna bland bloggare.

Ju mer livet förändrades för kvinnan som verkade ha allt ändrades också innehållet i bloggen. Orden blev med tiden fler, djupare och personligare.

– Bloggen är som en dagbok för mig, en reningsprocess. Jag får ur mig det jag ligger och funderar på. Oftast kommer texterna till mig. Det är inget jag krystar fram, säger hon och tar för sig av blåbärspajen på bordet.

Hon, som från början verkade ha det perfekta livet, blev mer mänsklig, något som läsarna verkade tycka om.

– Jag har bara fått positiv respons och är lyckligt förskonad från så kallade nättroll. De som följer mig läser mig i med- och motgång. De kanske kan hitta något gemensamt med mig?

Plötsligt blev det tyst i bloggen. Livet kom emellan och Marika var tvungen att sluta skriva.

– Man tappar sig själv när man inte har orken. Under för lång tid i livet hade jag för mycket, så systemet la ned hos mig. Jag bloggade för bloggportalen Elsas Entourage och att blogga tar tid, man måste prestera och leverera och jag fick plocka bort den. Jag behövde den andningspausen. Jag hade gått igenom en jättetuff skilsmässa och jobbade under arbetsförhållanden som inte fungerade. Jag hade för höga stressnivåer, både privat och på jobbet.

Som högpresterande fick Marika en kick av att vara snäll. Att hjälpa alla andra blev ett beroende hon mådde bra av – för stunden.

– Drogen blir när man får en kick av att hjälpa till och få positivt tillbaka. Det gav ett kortsiktigt välbefinnande för mig. Jag fokuserar gärna på nära och kära och på jobbet och jag tömde mig själv.

I flera år hade kroppen sagt ifrån utan att hon hade lyssnat. Närminnet försvann, humöret sviktade och hon fick sömnproblem. Hon drabbades av tinnitus och började se suddigt. Att blogga var inte hållbart.

– När man är i obalans drar man till sig fel energier och det genererade i bakslag. Jag har alltid varit en sådan där person som tycker att det är väl bara att bita ihop, men nu vet jag att man orkar inte bita ihop hur länge som helst.

Under sjukskrivningen lärde hon sig att ställa in sin inre kompass på nytt. Hon läste, gick kurser i mindfulness och meditation och blev ordinerad promenader i naturen i stället för medicin.

– Jag hamnade hos helt rätt personer hela tiden och jag hade rätt personer runt mig som förstod. De lät mig vara.

Helheten blev frigörande, med den kom texterna tillbaka till henne och hon började skriva igen. Inredningsfrun bytte namn till I huvudet på inredningsfrun.

– Bloggen har hjälpt mig att komma på benen igen. Den är en uttryckskanal. Ord är renande.

Att vara öppen med sin resa i bloggen är en nödvändighet för henne, men hon är noga med att vara personlig och inte privat när hon skriver.

– Jag går inte in på anledningen varför det varit tufft, men jag vill vara personlig med mina tankar och det jag känner i kroppen. Många följer det jag skriver och jag vill ge tillbaka och det känns bara rätt. Det är mina ord och min blogg. Jag har ju gjort en jätteresa på många plan, det är så livet är, det är upp och ned och inte spikrakt och jag skriver kanske bara fem procent av det som händer. Jag vill väcka en tanke och en reaktion.

Läsarna har tagit emot henne med öppen famn och hon har förstått att det är tillåtet att resa sig och gå vidare.

För två år sedan träffade hon Victor Smide och allt blev lugnt.

När hon släppte på kontrollen vågade hon bli kär igen.

De möttes på en företagsrelease, gick ut och promenerade dagen efter och tre timmar kändes som tio minuter.

– Det var som att komma hem. Det var game over till alla andra, ler hon.

Sönerna William och Oliwer, som Marika har sedan tidigare äktenskap, kommer varannan vecka och när hela familjen är samlad mår hon som allra bäst.

– Man vänjer sig aldrig vid att barnen åker, men man lär sig leva med det. Det är en sorg. Victor vet att jag måste göra något konkret för att ta bort sorgen när de åker. En skilsmässa är ett ständigt dåligt samvete för att jag inte gav dem det livet jag hade tänkt, men jag försöker göra det bästa möjliga av situationen. När de är här lever jag i nuet, då är jag mindful och lyssnar på sagan och sitter kvar och tittar på filmen fast jag har en massa saker som jag borde göra. Att vara mindful är absolut det viktigaste jag har lärt mig under den här tiden.

På en mindfulnesskurs fick hon veta att hon är en högkänslig person (HSP – högsensitiv person) med tentaklerna ute hela tiden och att hon känner vad alla känner.

– Att bli medveten om att jag är sån blev en tillgång till slut, men jag kan inte ta in allt, det måste jag lära mig.

Hon har lärt sig att säga nej utan att få dåligt samvete, i stället tänker hon att för varje nej hon säger betyder det ett ja till något annat.

– Det handlar om att hamna i balans, inte om att säga nej varje gång. Men jag måste påminna varje dag och jag får jobba varje dag med att ställa in min inre värdekompass och vad som är viktigt för mig utan att bli egoistisk.

Den mentala resan under de senaste två åren har varit som en livstid för Marika Axén och hon känner i dag att av allt som händer i livet kommer det något gott.

Varje morgon tog hon på sig Stålmannendräkten för att hjälpa andra, numera låter Marika dräkten hänga kvar på kroken.

Hjärtat som var avigt och kroppen som var ett öppet sår har läkt och inredningsfrun har hittat hem igen.