Nikola Stankovic: ”Allt blev nattsvart”

”Detta är inte min hobby utan mitt yrke. Jag pluggade en 3-årig yrkesutbildning i Göteborg, drog på mig en fet studieskuld... en studieskuld som oftast inte krävs för att jobba inom handels, bil, livsmedels- och många andra industrier. Ändå så ses min industri som en hobby.”

Så inleder den Nybrobördiga dansaren, artisten och fotografen Nikola Stankovic sitt Facebookinlägg den 15 oktober – ett inlägg som i skrivande stund fått drygt 570 gilla-markeringar, 115 kommentarer och som delats nästan 300 gånger. Där lyfter han den problematik han identifierat i den syn som många har på kulturarbetare – och som blivit extra tydlig under coronapandemin.

– Man kallar ofta kulturindustrin för ”kultursektorn” fast att det i själva verket är en industri som är större än många andra industrier. Den omsätter så mycket pengar och skapar så många jobb. Det är nu man kommer se det – när många företag går i konkurs.

Under i stort sett hela pandemin har kulturen omgärdats av större begränsningar än alla andra typer av verksamheter, frånsett idrotten. När publikrestriktionerna pressades ner till 50 personer blev det fritt fall även för några av de största aktörerna inom branschen, och nästan alla frilansande musiker, skådespelare, tekniker och andra kulturarbetare blev av med sina jobb.

– Om man har enskild firma som kulturarbetare står man ganska mycket på egna ben. Nu märkte man baksidan av det. Vi artister hamnar alltid mellan stolarna. Det är självklart att man som vanlig människa bara ser det ytliga glittret vi visar upp, men det man glömmer är att vi jobbar som på vilket annat jobb som helst. Det är pappersarbete, stämpelklockor och skatteinbetalningar, och det här med a-kassa, försäkringskassa och arbetsförmedlingen är skitsvårt för det finns aldrig rutor för oss att kryssa i. Bara en sådan sak som att det inte accepteras som ett riktigt jobb är att jobba i motvind.

När pandemibomben slog ner tidigt i våras befann sig Nikola Stankovic på turné tillsammans med Lisa Nilsson. Det var ett bra jobb, som skulle generera inkomster fram till slutet av sommaren. Men så blev det inte.

– Allt gick i stöpet, men just då tror jag inte att man förstod allvaret i det. Man tänkte att det löser sig, det dyker säkert upp någonting. Men helt plötsligt fanns det ingenting, och allt blev nattsvart.

Under sommaren fick han istället en slags ofrivillig semester. Han försökte att njuta av tiden med familjen, men varje gång det var dags att betala räkningarna påmindes han om den ohållbara situationen. Som showartist går det nämligen inte att sluta jobba bara för att det inte finns något jobb att gå till.

– Allt runtomkring är det största jobbet, att underhålla sitt instrument. Min kropp är mitt instrument – jag använder min röst, mina fingrar och mina armar. Man kan jämföra det med en elitidrottare. Det går inte att lägga sig på soffan och sedan tro att man är i samma form när man är tillbaka. Då går man sönder.

När han pratat om sin situation med personer som jobbar inom andra branscher har han oftast mötts av mer eller mindre oförståelse.

– Man får ofta höra att ”jaja, det kommer ordna sig”. Och det kommer det säkert göra, men det känns lite som att folk rycker på axlarna för att de vet att de kommer fortsätta bli underhållna. För vår arbetsmoral är väldigt hög, vi kör i de hårdaste vindar. Men som det är nu måste vi slita sjukt hårt för att ens hålla oss över ytan.

En annan fördom han tampats med – och det gäller inte bara under pandemin – är att folk ser på hans yrke som en hobby. Med sitt Facebookinlägg var det just den frågan han ville rikta ljus mot, och han hoppas att det kan få någon att tänka till en extra gång.

– Alla vill ha underhållning, men få vill betala för den. Flera gånger om året får jag frågan: ”Vill du spela på vår tillställning?” Meningen avslutas allt som oftast med: ”Men vi har ingen budget. Du tycker ju ändå att det är roligt det du jobbar med.” I vilket annat yrke beställer man en tjänst och helt ogenerat förklarar att man inte kommer betala för tjänsten? Med den synen ger man alltså yrket musiker, dansare, skådespelare inget som helst värde.

Han tror att det behövs en attitydförändring i hela samhället för att komma tillrätta med problemet.

– Det är lätt att skjuta hela den här problematiken till politikerna. Men allt börjar hos den ”vanliga människan”. Jag menar, kulturen är inte bara livets kuttersmycke. Den går mycket djupare. Det vi framställer på scen får dig att reflektera över livet, att garva brallorna av dig eller att förändra tillkortakommanden. Det är inte bara det ytligt glittriga. Kulturen är verkligen viktigare än vad många tror.