Matilda Johansson: ”Det var så många epor i omlopp att våra hakor droppade till pedalnivå”
Första året efter att jag och min bästa vän hade tagit körkort var vi ute och körde nästan varje kväll. Innan hade vi promenerat mycket men bilen gav oss helt andra möjligheter. På en och samma kväll kunde vi uppleva Alien-huset i Krafslösa, en speciell altan som tillhörde en man som kallades ”Liket”, samt ta reda på hur många sekunder det tog att ta sig runt den gigantiska Karlsrorondellen vid travet. Det tog runt 60 sekunder, vill jag minnas. (För er som undrar vart pinnen, även känd under artistnamnet Vridningen, i mitten av rondellen tog vägen när cirkulationsplatsen upphörde så slängdes den antagligen. Det läste jag i en artikel från när det begav sig.)
Några andra som också var ute och for sena kvällar var eporna, och de hade sina fasta pit stop där de hängde. Giraffenparkeringen, med sitt gyllene läge precis intill McDonalds, var den mest givna platsen att finna dem på. Emellanåt tog de en cruise till Baronen och då hakade vi inte sällan på karavanen. Något som verkligen inte alltid uppskattades ska gudarna veta. En gång började de köra efter oss istället. Paniken som uppstod i vår svarta Renault Clio. Det är det närmsta jag har kommit actionfilm, ”The Fast and the Furious”-style, i mitt liv. Där gick det snabbare än 30 vill jag lova.
”Vi kanske behöver ofrivilligt varva ner ibland.”Matilda Johansson
Nu är detta är över tio år sedan. Men så i somras hamnade vi två åter igen i en bil en sen sommarnatt och tänkte: ”Vi kollar om det är något drag på parkeringen nuförtiden”. Och om det var drag. Det var så många LGF-fordon i omlopp att våra hakor droppade till pedalnivå. Festivalstämning deluxe med grillar, hög musik och brassestolar.
På festivalområdet var det så klart nyordet epadunk som pumpades ur högtalarsystemen. Denna könsrocksliknande EDM. Fenomenet med snuskiga texter i sig känns inte så nytt, musiken för tankarna till Eddie Meduza och Björn Rosenström. Men det är ju nydanande att att låtar som ”Rid mig som en dalahäst” ligger högst upp på topplistorna. Texterna ger en inblick i epa-kulturens värld. I sommarhiten ”Bubbel på balkongen” lärde jag mig bland annat att åka runt i sin bil kallas ströga, bara en sådan sak. Kanske är det landsbygdens svar på städernas gangsterrap.
Ärligt talat måste jag ha sovit under en sten för jag hade inte en susning om att A-traktorerna hade fått ett sådant uppsving. Men sedan 2020 har antalet ökat med 66 procent i Sverige, och i dag finns det runt 50 000. Den största anledningen sägs vara de lättade reglerna, som kom för ett par år sedan, som gör det möjligt att även bygga om vanliga personbilar. Numera kan ju en epaförare säga som The Weeknd i en välkänd elbilsreklamen från förra året:
Random människa: ”Ah, du kör en epa”.
Epaförare: ”Vad menar du? Jag kör en Mercedes”.
Det finns säkert mycket skit att säga om A-traktorer; att människorna skräpar ner och att det är en trafikfara. Tydligen behöver man inte köra upp för att få ett så kallat AM-körkort, det kan jag tycka är något sjukt. Men överlag känner jag personligen inte något agg. Visst, det är ju aldrig kul att hamna bakom ett LGF-åk mellan Färjestaden och Mörbylånga när man ska åka och köpa glass. Men vi kanske behöver ofrivilligt varva ner ibland. Var det inte Göran Persson, i rollen som pr-konsult för någon bilorganisation, som sa att bilen har betytt mest för människornas frihet? Det var nog i alla fall så jag och min vän kände på vår färd runt Karlsrorondellen.
