Dokument: ”Tankevurpan” som blev verklighet

Under hösten 2013 var diskussionerna kring etableringen av Linnéuniversitetet i hamnen som hetast, och precis som i frågan om LW Fastigheters planerade hotell framhölls riskerna under samråd och granskning.

Det var Kalmar brandkår som då, precis som nu, formulerade de skarpaste invändningarna vad gäller säkerheten. Men det var dåvarande Kalmar Lantmän, nuvarande Swedish Agro, och Kalmar hamn som helt avvisade planerna eftersom man befarade att de skulle lägga hinder i vägen för framtida expansion.

Kalmar Lantmän låg precis i startgroparna för att bygga en ny foderfabrik på Tjärhovet, en satsning på en halv miljard kronor. Styrelsebeslutet togs i februari 2012 och i september samma år sade Kalmar Lantmän klart och tydligt nej till ett nytt universitet bara några hundra meter från den egna verksamheten.

– Det här är en tankevurpa av Guds nåde, att lägga undervisningslokaler så nära tung trafik och industri, sade dåvarande vd:n Claes-Göran Nilsson till Barometern.

– Jag ser med skräck en framtid där studenter cyklar och går bland den tunga trafiken, sade han.

Även dåvarande hamn-vd:n Carl-Johan Nordheim var kritisk till byggplanerna.

– Vi vill inte ha restriktioner, så kommunen får förklara om den gör bedömningen att vi klarar bebyggelse i vår nära omgivning, sade han.

Vid ett öppet möte i Kalmarsalen var hamnstyrelsens ordförande Annika Brodin (S) också tveksam.

– En hamn måste ligga i hamnen och vi har lite längre tidsperspektiv än Linnéuniversitetet, sade hon.

– Det vore tjänstefel mot bolaget att inte föra fram den oro vi känner, sade hon i en intervju i maj 2013, och gick därmed emot partilinjen.

I den avslutande granskningsomgången lämnade Kalmar hamn klart besked: Hamnbolaget föreslog att planarbetet avbröts och att kommunen hittade ny lokalisering för universitetet.

Men det var inte risken för explosion eller brand med stora mänskliga skador som upptog debatten. I stället handlade det främst om risk för ökad lukt och buller från Kalmar Lantmän och hamnen. Länsstyrelsen krävde till exempel att kommunen visade behovet av buffertzoner, skyddande plank och andra åtgärder för att minimera buller.

Från en av de största kritikerna, Intressegruppen för Linnéuniversitetet, framfördes mest ekonomiska synpunkter kring "skrytbygget”. Via en namninsamling krävdes folkomröstning, och Intressegruppens största farhåga var att hyreskostnaderna skulle sluka en allt större del av universitetets budget och leda till minskad verksamhet.

Samtidigt hade kommunen uteslutit Kalmar Lantmän från att vara sakägare i planprocessen, vilket innebar att företaget formellt inte hade rätt att yttra sig. Det gjorde vd:n Claes-Göran Nilsson väldigt besviken, som tyckte att kommunen agerade respektlöst.

– Kommunen försöker förminska och distansera Kalmar Lantmän, det är uppseendeväckande. Vi har ett starkt kommunalråd som vill näringslivet väl, men här är det feltänkt, sade han.

Kalmar Lantmän drev därför hela hösten frågan om att de måste godkännas som sakägare, och hotade att överklaga kommunens beslut. Det skulle i så fall riskera att försena hela planprocessen.

I september 2013 ”sockrade” kommunen sitt förslag till säkra transporter till hamnen för att få Kalmar hamn och Kalmar Lantmän med på universitetståget. Samtidigt sade även Moderaterna ja till förslaget. I en debattartikel lovade kommunalrådet Johan Persson tillsammans med V, C och M att bland annat Södra vägen skulle bli säkrare för transporter. Det var också här som förslaget om att stänga järnvägsövergången vid Esplanaden lanserades för första gången. Nya detaljplaner för Barlastholmen och Tjärhovet, och utfyllnad av Tjärhovsbågen utlovades också.

Förslagen möttes av en försiktig optimism från Kalmar hamn och Kalmar Lantmän.

Men efter omarbetning av planerna i oktober 2013 stod kritiken från Kalmar Lantmäns vd kvar: ”Faktum kvarstår. Platsen är densamma. Det är fortfarande bara 18 meter till hamnens verksamhet och 250 till vår”, sade Claes-Göran Nilsson, som inte hade gett upp planerna på att överklaga.

Under hösten sade en enhällig samhällsbyggnadsnämnd ja till detaljplaneförslaget. Och i december beskrevs det kommande Linnéuniversitet bli en buffertzon mot farlig hantering och eventuella olyckor i hamnen.

Enligt kommunens beskrivning var risken för dödsfall vid en eventuell brand störst inom en cirkel på 350 meter, som inte inkluderade Linnéuniversitetet, man talade överhuvud taget inte om faran för en explosion. Nästa cirkel drogs vid tusen meter, där det fanns risk för personskada, och det inbegrep universitetet och nästan hela Kvarnholmen.

I december 2013 hotade fortfarande Kalmar Lantmän att överklaga i sakägarfrågan, och företaget hyste stort hopp om att få rätt.

Men den 3 mars 2014 kom ett oväntat besked: Kalmar Lantmän överklagar inte.

– If you can't beat them, join them, sade plötsligt vd Claes-Göran Nilsson.

Då hade överläggningar pågått mellan kommunen, Kalmar hamn och Kalmar Lantmän sedan december 2013. Och nu bildades en grupp där man gemensamt resonerade om den framtida utvecklingen i Ölandshamn. Det som utlovades från kommunen var en ombyggnad av Södra vägen, av Brage- och Svanebergsrondellerna och att på prov stänga av järnvägskorsningen vid Esplanaden. Det utlovades även buller- och dammbarriär.

– Nu vänder vi blad och tittar framåt, sade en nöjd Johan Persson (S).

Fullmäktige sade ja till planen den 27 januari 2014. S, C och V var för, medan Moderaterna var splittrade, 9 röster för och 4 emot. L, MP, KD och SD röstade emot. Det betydde att 45 ledamöter sade ja medan 16 sade nej.

En av de främsta kritikerna var miljöpartisten Jonas Löhnn:

– Det är dödsdömt och kommer att bli ett misslyckat monument som Johan Persson får efter sig, säger han.

Bara Intressegruppen för Linnéuniversitetet överklagade detaljplanen, utan framgång.

Den 11 april 2014 invigdes Kalmar Lantmäns nya anläggning på Tjärhovet av prins Carl Philip.

Ett och ett halvt år senare, i oktober 2015, sade Linnéuniversitetets styrelse ja till att låta bygga nya Linnéuniversitetet i hamnen.