Åke Nilsson (KD): ”Jag skulle gärna få till en förändring där man tar loss kulturfrågorna”

Innan förra valet fanns en kulturnämnd, nu är kulturfrågorna istället en del av den regionala utvecklingsnämnden. Hur funkar det?

– Just den här biten har jag lite synpunkter på. Jag vill påstå att de förtroendevalda tidigare hade kulturfrågorna närmare sig, och kunde arbeta med dem på ett annat sätt. Nu är de mer som ett litet påhäng i den regionala utvecklingsnämnden. Jag skulle gärna få till en förändring där man tar loss kulturfrågorna och folkhögskolefrågorna och arbetar med dem för sig, i en egen nämnd eller organiserat på annat sätt. Det är presidiet i regionala utvecklingsnämnden som i viss mån bereder frågorna, men de är två personer och jag upplever att de är nedlusade med uppdrag. Till viss del förstår jag ju att man valde den här lösningen – kulturen är en del av den regionala utvecklingen, inget snack om saken – men jag skulle gärna se att det organiserades på ett annat sätt.

På regionens hemsida nämns inte kulturen i texten som beskriver nämndens uppdrag. Hur mycket utrymme får kulturen?

– Den får plats så till vida att nödvändiga beslutsärenden kommer upp, annars får den inte särskilt mycket utrymmen. Det är därför jag tycker som jag gör, gällande organisationen. Det vore intressantare både för förtroendevalda och för saken i sig om det gick till på ett annat sätt.

Du har totalt fyra politiska uppdrag i regionen. Hur mycket tid hinner du lägga på kulturfrågor?

– Det var mer förut, när jag satt i regionstyrelsens arbetsutskott och var mitt i smeten. Nu är jag vanlig ledamot och har svårt att uppskatta tiden jag lägger på att läsa handlingar, men under den här mandatperioden har jag haft andra uppdrag även på kommunal nivå. Då blir man lite upptagen.

Vad är viktigast för den regionala kulturen framöver?

– Mycket kretsar kring dem som får bidrag från regionen. Det ligger ganska fast och ser likadant ut år efter år, vilket hämmar de fria kulturyttringarna. Vi har gjort ett försök att rycka loss vissa bitar till en pott att använda friare, så det visar väl att det med skohorn går att få in lite nya saker. Samtidigt är det klart att våra uppbyggda organisationer – länsmusiken, länsmuseet, Byteatern och så vidare – blir lidande då, om det blir fler som ska dela på pengarna. Vi måste värna om dem också. Men strukturen är lite hämmande på det sättet. En annan sak är det här med att en del säger att ”det här behöver vi inte” bara för att de själva inte tycker om det. Det är snubblande nära för många att säga ”kulturen nyttjas bara av x antal procent av befolkningen, ska vi verkligen ha den kvar?”, och det är en farlig väg att gå. Däremot gäller det att ha täckning i hela länet, så att kulturen kommer alla till gagn, och där jobbar institutionerna med olika framgång. Man måste tänka lite nytt – hela organisationen måste inte alltid följa med, man får anpassa arrangemanget efter förutsättningarna.

Hur kan kontakten mellan politiken och kulturlivet bli bättre – utan att rubba principen om armslängds avstånd?

– Det är upp till mig som enskild förtroendevald att hänga med, bevaka och ta del av kulturutbudet. Det ansvaret vilar på var och en, naturligtvis. Därför vore det bra – både för förtroendevalda och för deras intresse i sakfrågan som sådan – om man organiserade det hela lite annorlunda.