Lodjursunge sköts ihjäl av djurägare efter att ha tagit höns: ”Ovanligt”
Det var på förmiddagen som djurägaren kom ut och upptäckte lodjuret.
– Först försökte man skrämma iväg lodjuret, genom att mota ut det, men uppfattningen var att det inte gick, berättar Fredrik Ustrup, enhetschef på länsstyrelsen.
Tamdjursägaren tog då stöd av paragraf 28 i jaktförordningen, som säger att man får agera mot rovdjur som angriper de egna djuren (se faktaruta), och lodjuret sköts ihjäl.
– Jag tror att det fanns 27 höns, så hälften hann den ta, säger Fredrik Ustrup.
Djurägaren tillkallade polis efter händelsen och det konstaterades att inget brott hade begåtts. Länsstyrelsen har också varit på plats och gjort en besiktning som tyder på att djurägarens berättelse stämmer. Lodjursungen som sköts ihjäl ska ha varit avmagrad och kroppen har skickats till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, för analys.
– En trolig orsak, både till att den tog höns och att den var avmagrad, är att den har kommit ifrån sin mamma och påbörjat födosök själv. Det kan finnas många anledningar till det och vi kan inte veta varför, säger Fredrik Ustrup.
Analysen hos SVA görs alltid när ett fredat rovdjur dödas, oavsett om det blir skjutet, påkört eller något annat. Syftet är att väga, mäta och samla information om djuret. Normalt sett söker lodjursungar inte mat själva och vuxna lodjur brukar ta större djur.
– Säg att den här var i storlek som en stor tamkatt, så det är inte möjligt för den att ta ett får till exempel. Vi har haft en liknande historia för några år sedan, men det är ovanligt, säger Fredrik Ustrup.
Lodjursungen hade klättrat upp och tagit sig in i hönsgården uppifrån.
– Om det var ett hål där eller om det blev hål där, det vet jag inte. Men det finns ingen genväg, det enda sättet att ha 100 procent rovdjurssäkert är att ha 100 procent tätt, säger Fredrik Ustrup.
Lodjur kan ha flera ungar i en kull, men det är omöjligt att veta om den här lodjursungen har syskon i trakten, enligt Fredrik Ustrup.
Jaktförordningens paragraf 28
Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret.
Rovdjur som avses i första stycket får dödas av ett tamdjurs ägare eller vårdare för att skydda tamdjuret
1. när rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående,
2. om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret och dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur, eller
3. om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara ett angrepp där.
Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet.
Åtgärder enligt andra stycket 3 får, när det gäller lo, vidtas även för att skydda vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §. Förordning (2009:310).
Källa: Svensk författningssamling
