Tacka vet jag Berga Centrum

Jag vill gärna skriva det då jag minns hur det var tidigare under en period. Två utsocknes ägare varav en utlandsbaserad bytte några brädor då och då men lät i övrigt centrumet förfalla.

Jag bor själv i området och vet vad Berga Centrum betyder för flera tusen Kalmarbor i norra delen av stan. Service, glädje och träffpunkt. Ny och storslagen mataffär som även rymmer del av den spelbutik som förstördes i senaste branden. Hälsocentralen har också nya lokaler och även den har ingång från den generösa parkeringen. Tillsammans med Folktandvården får Hälsocentralen goda omdömen om man frågar Bergabor och andra som berörs. Därtill gym, det välsignade apoteket samt strävsamma lilla pizzerian.

Bakom LW döljer sig Lars Wärnberg. Hans företag har många projekt på gång men jag tror mig veta att han engagerar sig alldeles speciellt i Berga Centrum. På den del som förstördes i senaste branden ska nya butikslokaler byggas och där över lägenheter i fyra och två våningar. Just bostäder kommer med säkerhet att ge torget och området en ökad säkerhet. Det kommer att finnas människor, ögon och öron dygnet runt och därmed försvåras skadegörelse och annat otyg.

Om man får önska för framtiden så är det att den stora och populära spelbutiken återtar sin tidigare givna plats liksom frisören. Tänk därtill om pizzerian kunde tro sig få lönsamhet i större lokal och med lunch- och kvällsservering. Jag hör också att folk längtar efter ett konditori som tidigare fanns. Bankautomaten nämns också men den vågar vi inte ens hoppas på. För yngre läsare kan jag berätta att Berga Centrum en gång hade både post och två bankkontor. Det ni, på den tiden fanns det valfrihet och underlättad vardag. Frågor ställs också om hur det ska gå med den så kallade sparbankseken när huskroppen i närheten ska växa upp lite på höjden. Eken är månghundraårig och vid dess rötter drog Norra landsvägen fram en gång. Det var på den som man tog sig in till Kvarnholmen och ut. Vad jag vet så får den inte sågas ner.

Lars Wärnberg är en doldis. Han förekommer sällan i massmedier. I mitten av 1990-talet flyttade han från Lidingö till Kalmar och började köpa på sig fastigheter, bland andra det så kallade Pariserhuset vid Esplanaden och Kvarnen 11 i hörnan Proviantgatan-Skeppsbrogatan och längs uppåt Proviantgatan. Därefter har det blivit många andra hus och byggen. Lars Wärnberg är en i raden av hitflyttade som betytt och betyder mycket för stan.

Den främste av dem alla var släkten Jeanssons anfader som kom från Karlskrona dragandes på en liten kärra med alla sina få tillhörigheter. Han blev en mycket framgångsrik affärsman och i flera generationer fram till mitten av 1950-talet dominerade familjen ekonomiskt och politiskt i Kalmar. En annan var Göteborgaren och konditorn Edgren som startade chokladfabriken. Den var länge stor arbetsplats inte minst för kvinnor. Från Stockholm kom Ingemar Nilsson och fick nytt liv på Svensknabben. Älmhult och Göteborg var tidigare hemorter för författaren Tomas Arvidsson som med sina böcker och underlag för filmer och TV-serier verkligen placerat Kalmar och vår härliga dialekt på kartan. Han är tillsammans med Malin Wollin stans enda rikskändisar nu när Henrik Rydström fösts iväg till Uppsala, förhoppningsvis bara tillfälligt. Men visst finns det många Kalmarbor, rent av Kalmariter, vilka sedan barnsben står i egen mylla och skapar framtid. Exempelvis familjerna Claesson, Molinder, Glebe, Ronny Nilsson och Malkar för att nämna några. Inte heller att förglömma Martin Bergvall Nilsson som tycks vara med och styra i det mesta liksom Robert Gustafsson som i varje fall tidvis bor i Kalmar.

När nu Västervik lyckats få miljardären Björn Ulvaeus att satsa stort i norra länsdelen så kan vi i söder kanske hoppas på Zlatan. Tänk er att han köper Norrgård och där inreder sig bostad värdig en fotbollskung. Dessutom engagerar han sig i KFF, tar hit de bästa spelarna och tränarna och gör det till ett världslag. Kanske startar han också en privat fotbollsskola på slätterna runt Kläckeberga. Dit skickar europeiska storlag sina talanger att lära sig göra mål.

Som fri flanör har jag rätt att fantisera.