Martin Filander? Han har fullt upp med att kolla på detaljer för att utveckla lagets spel, samtidigt drillar han de nya assisterande tränarna Mikael Holmqvist och Christoffer Norgren.

Häromdagen bjöd han duon på grillad kyckling på hemmaplan.

Men den här intervjun ska inte handla om grillad kyckling eller om någon avancerad fysträning.

IKO pressade seriesegraren till sju matcher, skaffade sig en matchboll, men fick till slut se sig besegrat. Martin Filanders manskap blev hela hockey-Sveriges stora skrällgäng.

– Vi spelade bra. Jag tycker att vi taktiskt, och mentalt, hanterade den kvartsfinalserien på ett otroligt bra sätt. Efter att vi tog oss till matchboll orkade vi inte riktigt löpa linan ut, orkade inte riktigt föra matchbilden som vi gjorde här hemma. Dock spelade vi taktiskt bra och gjorde bra matcher, men hade behövt driva lite mer spel, säger Martin Filander och fortsätter:

– Jag är otroligt stolt. Vi räckte inte till, och det gjorde ont, men jag är stolt över hur vi hanterade situationen. Jag tror att vi gjorde 16 matcher de 30 sista dagarna på säsongen. Det började ta ut sin rätt, och det är ingen ursäkt.

Någon vecka innan transferfönstret stängde i februari lämnade Dale Weise, som inte ersattes. Faktum är att IKO endast var tre femmor de sista slutspelsmatcherna efter skador på Daniel Muzito-Bagenda, Johan Johnsson, David Quenneville samt ett nyckelbensbrott på Joe Cannata. Filander vidhåller att det var rätt beslut att inte värva 15 februari.

– Det var rätt. Vi nådde vårt mål, tog oss längre än vad någon annan hade kunnat tro. Mikkel Øby-Olsen och Hampus Plato tog stora kliv. Till slut var det tre ordinarie spelare borta (Daniel Muzito-Bagenda, Johan Johnsson, David Quenneville), så illa däran har vi inte varit sedan jag kom hit. Det är lätt att säga att vi skulle ha varit tre forwards till, men jag tror inte att det hade gjort förutsättningarna bättre.

Två letter hade inte gjort någon skillnad?

– Nej, det tror jag inte. Jag tror inte att vår grupp hade mått bättre av det heller. Med facit i hand skulle vi självklart behövt ha varit någon till, men utifrån det som fanns tillgängligt, och vad som ville komma till oss, fanns det inga möjligheter att förstärka laget. Jag är ganska stolt över att vi tog det beslutet, det är lite kaxigt. Alla köper gubbar – vi säljer gubbar och litar på ungdomarna vi har med oss. Det höll långt.

Sedan var marknaden som den var också?

– Oerhört speciell. Jag tänkte att det skulle komma fler spelare, det gjorde det väl, men ska man göra något i en så pass välfungerande grupp ska det vara något som tillför tydligt. Då var det åt helsike för stora pengar för att bredda. Det finns inga garantier. Det man garanterat vet är att de inte vet hur vi spelar, de har inte tränat på det ett helt år. Det är många saker man vet att de inte har när de kommer in, om det inte sticker ut kvalitetsmässigt. Det var inte så att Daniel Zaar knackade på dörren och kunde tänka sig att spela. Då hade jag nog tänkt tanken faktiskt.

Under slutspelsserien mellan IK Oskarshamn och Rögle BK valde först Cam Abbott att starta någon form av psykologiskt spel. Under presskonferensen efter en av matcherna skickade han en tydlig markering att han inte var nöjd med domarnivån. Abbott tyckte att de bland annat ”spelade med en annan regelbok.”

I matchen efter var det Martin Filanders tur att skicka en passning till domarkåren. IKO-tränaren å sin sida menade att han var besviken på hur ”lätt man kunde påverka domarnivån.”

Så, hur planerat var det egentligen?

– Av honom vet jag inte, det var säkert planerat. Jag kände bara att jag ville tala om att jag var besviken att vi kan påverka så lätt. Vi hade ändå spelat fler slutspelsmatcher än vad Rögle hade gjort den här säsongen.

– Vi tränare ska inte kunna påverka bedömningsnivån. Det är inte vårt jobb – och vi måste tänka oss för hur mycket vi är ute och vevar om det. Det skapar en jäkla svallvåg bland andra. Nu var jag själv en del av problemet, men det var mest för att hitta tillbaka till en nivå som var satt.

Han försökte också ta sig in lite under skinnet på dig genom att fråga om du var sjuk. Blev du påverkad av det?

– Nej, inte särskilt mycket.

Blev du förvånad då?

– Ja, det brukar inte vara grinigt, men det är som det är. Alla försöker få ut max med sina medel. Det var säkert en strategi bakom det också.

Sedan en tid tillbaka har IKO presenterat ovan nämnda Norgren och Holmqvist som skrivit varsitt tvåårsavtal. Samtidigt har Mathias Tjärnqvist lämnat för Malmö och Jeff Jakobs för Linköping.

Rollmässigt är fördelningen liknande som det varit tidigare.

– I ”Honken” får vi mycket erfarenhet. Han har varit med x antal år i Brynäs, där det inte varit guld och gröna skogar hela tiden. Det har varit en ganska tuff miljö. Han står med fötterna på jorden och har bra koll.

Filander fortsätter:

– Norgren har en otroligt stor erfarenhet som spelare. Men han är ganska ny i tränarrollen. Det är upp till mig att han hittar en trygghet i sitt sätt att vara. Där tror jag att vi har byggt upp en struktur som är ganska lätt att komma in i. Kompetensmässigt är det inga problem alls.

Vilka är rollerna?

– Norgren kommer att ha backar och det defensiva spelet ihop med boxplay. Holmqvist har forwards och det offensiva spelet. Jag kommer kanske ta en lite större roll vad det gäller den övergripande analysen till att börja med.

Bilden utifrån är att både Jakobs och Tjärnqvist var väldigt nördiga. Är de likadana?

– Det är en grundförutsättning. Vi har jobbat med allting tillsammans, och det kommer att bli samma arbetssätt.

Är de handplockade av dig?

– Mer eller mindre. Fröberg vill ju gärna att jag ska få killar som jag gillar att jobba med. Ingen skulle bli vald ifall Fröberg inte tyckte att det var ett bra alternativ. Jag är högst delaktig.

Thomas Fröberg har vid något tillfälle sagt att ni varit som en idoljury. Allihopa ska trycka grönt ljus för att ni ska gå vidare. Är det så fortfarande?

– Det räknar jag med. Sedan har vissa spelare varit rekryterade sedan långt tillbaka. Den första var väl runt jul kanske. Det pågår dialoger hela tiden, men innan de är anställda hos oss är det svårt att ha dem i ”loopen.” Sedan har Fröberg sista ordet, han är sportchef. Vi är relativt överens ganska ofta, men jag kan vara lite petig med vissa grejer.

Lagbygget börjar att sätta sig, och faktum är att sedan IKO tog klivet upp i SHL våren 2019 är det bara två spelare kvar nu; lagkaptenen Jonas Engström och John Dahlström. Efter den gångna säsongen fick Joakim Thelin inget nytt förtroende. Det är få kulturbärare kvar, något som inte är ett problem, enligt Filander.

– Det är inte konstigt när man kommer upp med ett allsvenskt lag, att ganska mycket kommer att bytas ut över tid. Jag tycker att vi har killar som brinner för laget och ryggradsspelare. Joe Cannata har blivit någon form av grundfundament här nu under mina år i alla fall och han är en trygghet i gruppen. Sedan tycker jag att det finns flera som kan växa in i det.

På tal om kulturbärare, Johannes Salmonsson har inget kontrakt. Vill du ha kvar honom?

– Det pågår diskussioner, inget snack om det, och intresse finns från båda håll. Sedan ska vi se till att komma överens på något sätt. Den bollen ligger inte på mitt bord, men det är en konstruktiv dialog.

I skrivande stund har IKO två målvakter, sju backar och 13 forwards på kontrakt över nästa säsong. Då är även succéjuniorerna Mikkel Øby-Olsen och Hampus Plato, som nu blir seniorer, inräknade i det.

Senast in i bland nyförvärven är Antti Suomela och Blaine Byron från Toronto Marlies respektive Eisbären Berlin.

Men IKO är inte riktigt färdiga med lagbygget ännu.

– Det beror lite på vad vi väljer för väg, vad vi har ekonomi till. Suomela ska vara en kvalitetscenter. Vi har förlorat några gubbar, han ska kunna vara där och vara en drivande kraft på centersidan. Pratar vi topp tre-kedjor måste man kunna driva spelet offensivt, och ändå vara pålitliga spelare på isen. Det ska vara en ledande spelare i laget.

Men han har inte spelat i Europa på några år?

– Det är alltid en utmaning att komma tillbaka – men han är europé och uppvuxen på stor rink. Jag tror att hans anpassning är skapligt snabb. Han har bra rörlighet, spelhuvud och kvaliteter för att skapa också.

Vad är det mer som ska in?

– Vi har en center till som ska in. Vi har några som kan göra fler saker, det beror lite på. Sedan har vi någon ytterforwardsplats kvar att fylla… Nu ska du räkna hur många vi ska vara i truppen?

…

– Och sedan en back till.

Tre då?

– Typ så.

Snackar vi högre hierarki i laget?

– Det är blandat faktiskt. Blandat mellan offensiva och defensiva roller.

IK Oskarshamn har börjat värva spelare från de högre hyllorna, men i takt med Rysslands invasion av Ukraina, och att många av spelarna flytt från KHL har SHL fyllts på av stjärnspelare som Anton Lander (Timrå) och Pär Lindholm (Skellefteå). Det har åtminstone blivit en sanning att SHL kommer att vara betydligt bättre kommande säsong.

Hur ska IKO ta steg i takt med det?

– Det var några grejer som inte var bra i vår analys, som var för dåligt. Vi kan börja med utvisningar och boxplay, sedan är det en symbios i det. Men det finns också spelmässiga saker och att vi har fler linor som går i laget. Vi fick inte riktigt snurr på en av linorna under säsongen. Vi kanske inte nödvändigtvis har gubbar som gör 50 poäng i SHL. Jag har aldrig varit med om det som tränare, säger Filander och fortsätter:

– Det är jättekul att någon gör det, men ibland är det bättre att ha spridning på fler gubbar. Sedan är de som är kvar med i vår struktur, och det är vår största potential, att vi fortsätter utveckla spelare. Det måste vi göra om vi ska fortsätta tävla på nivån vi har varit på.

Vad kan bli bättre rent spelmässigt?

– Det finns en del saker i spelet utan puck som kan bli mycket bättre, som gör att vi kan äga pucken lite mer, för vårt puckinnehav är för lågt sett över tid. Sedan är vi extremt bra på att skapa lägen på lite puckinnehav. Vi ska driva mer spel helt enkelt.

Kommer SHL att bli bättre än någonsin?

– Det tycker jag att den blir varje år. Alla KHL-spelare gör inte ligan bättre, det kan vi vara nyktra och säga. Det är många som kommer från KHL som inte klarar av SHL utan att nämna några namn. Det är många importer som kommer och ska vara lite sköna i den här ligan. Det funkar inte så.

Varför lyckades inte Dale Weise hos er?

– Bra fråga. Helt ärligt, ibland är det lite slump på vägen också. Han åkte på två rätt tunga skador. Jag tycker att han hade en bra försäsong, grym energi, grym kille i rummet. Han kom tillbaka efter två likadana skador, laget hade satt sig lite och rollmässigt hamnade han i kläm. Det är även mitt fel. Men där och då hade vi nog ligans bästa första- och andraline, tror jag.

Kunde du ha gjort något annorlunda?

– Jag vet inte. Det hade varit att gambla och spräcka någon av ligans mest produktiva förstaline eller ligans mest produktiva andraline för att ge Dale det utrymmet, men jag tyckte inte att det var rätt. Men, absolut, alla som misslyckas är mitt fel någonstans. Jag känner så, jag måste vara självkritisk annars är jag inte på rätt ställe.

I takt med de historiska framgångarna kommer också krav och förväntningar från supportrar, sponsorer, media och många andra. Filander vill inte kalla det krav, men pratar däremot om förväntningar.

IKO-tränaren fortsätter att betona att de är SHL:s minsta klubb, samtidigt som att de har ett nytt lag.

– Kan vi vara i paritet med det vi var i år får man nog se det som succé. Det är oerhört hårt jobb bakom. Vi kan inte bry oss om vad alla andra tror om oss.

Tror du att ni kommer att bli tippade sist igen?

– Nej, det är väl några som blivit brända på den tippningen några gånger nu. Sedan ska de ha in oss någonstans i den där tabellen, och jag tror inte att vi hamnar på övre halvan. Jag är inte säker på att vi blir tippade sist, men i det skiktet.

Vilka lag ska ni ha bakom er?

– Inte en susning faktiskt. Det kommer vara många bra lag, jag tror inte att man kan peka ut några lag, även om folk kommer att göra det ändå.

Vi glider in på ämnet spelare, spelarkritik, att flera av spelarna förväntas ta kliv under sitt andra år på kontraktet. Exempelvis är spelare som William Worge Kreü, Robin Norell, Lukas Pilö och David Quenneville inne på år nummer två i IKO-tröjan.

– För mig handlar det inte om att man ska vara någon annan spelare; man ska vara lite starkare, lite bättre, lite mer konsekvent i sitt spel. Jag vill inte att de ska börja göra andra grejer. De ska vara närmre sitt max lite oftare, den nedre gränsen höjs lite hela tiden. Pilö ska vara som han var i december–januari när han var vår mest stabila back. Norell ska sikta på att hålla nivån som i mars eller när det var. Där ska de sätta sin standard.

Det finns en spelare som har en enorm potential hos er. David Quenneville?

– Jag tycker att hans lägstanivå varit fin, sedan har han gått bom några gånger i defensiven och kanske tagit lite många utvisningar. I puckspelet har han varit grym, han är väldigt viktig för att skapa momentum med pucken.

När vi ställer frågan ifall Quenneville är den spelaren med högst potential i laget blir Martin Filander tyst i några sekunder. Sedan säger han:

– När han kom sa jag att han skulle bli vår Brian Rafalski (tidigare NHL-spelare). Han kommer med lite edge, han sticker ut med sina kvaliteter. Men det som stuckit ut mest är hans hunger, att lära sig och bli bättre. Det har han verkligen kämpat med hela tiden.

När är ni färdiga med lagbygget?

– Jag tror att jag sa exakt samma sak förra året. Det beror på hur det blir med sista pusselbitarna, sista kronorna och hur vi ska få ihop det. Känslan är är att vi är ganska välrustade just nu, vi har ingen brådska.