Förvandlingen klar – så ser nya Byteatern ut

Det är inte bara bokstäverna som verkar större än tidigare, hela teatern är större.

– Välkommen till Sveriges modernaste scenkonsthus, förklarar personalen stolt för besökarna, när Byteatern håller öppet hus den här lördagen.

Minst lika stolta är teatercheferna Mia Carlsson och Daniel Rylander. De går också runt bland besökarna med stora leenden.

– Ja, det är nästan så jag får kramp i kinderna. Vi är alla väldigt trötta. Det har varit ett jättearbete med att få huset färdigt. Men nu känns det fantastiskt, säger Daniel Rylander.

Mia Carlsson instämmer.

– Det är jättekul att få visa upp vårt fina teaterhus.

Redan innan dörrarna slås upp på lördagsförmiddagen, står några nyfikna utanför och väntar. Och när dörrarna stängs, fyra timmar senare, har teaterns personal klockat in närmare 400 besökare.

Barometern-OT är förstås också med, när den nya teatern visar upp sig.

Man känner inte alls igen sig, när man kommer in i den nya foajén. Här är skyhögt i tak, luftigt och ljust, med modern inredning i jordbrunt och grått.

Med bilden av den gamla teatern på näthinnan försöker jag, smått förvirrad, orientera mig. Det är nog bäst att hänga med på en av dagens rundvandringar i huset.

Emelie Lund, marknadsansvarig på teatern, guidar oss. Vi följer den trånga gången, som skådespelarna använder när de ska in på stora scenen. Det känns lite högtidligt.

Stora scenen är verkligen imponerande, med plats för 200 besökare, dubbelt så många som tidigare. Och ljudtekniken är hypermodern, Skandinaviens bästa och jämförbar med den i Albert Hall, får vi veta.

Superlativen är förstås många en sån här dag. Ett av de mest kuriösa är väl det om teaterns hiss som är till för att frakta scenografi och rekvisita.

- Det här är stans största hiss. 46 personer får plats. Just i dag, är det också stans enda hiss med live-musik, förklarar Emelie Lund, innan hon släpper in oss.

Jodå, det stämmer. Där står skådespelaren Martin Ellborg och spelar tvärflöjt. Medan hissen rör sig uppåt, sjunger han: Nu ska vi opp, opp/ opp på den gryende kärlekens topp...

Så blir det också den första hissen med allsång. För vi kan förstås inte låta bli att sjunga med i den kända, gamla slagdängan.

Innan rundvandringen är klar, har vi bland annat också fått se lilla scenen, kostymförrådet och syateljén. Här har inte lika mycket förändrats, här känner jag igen mig från den gamla teatern. Likaså finns den gamla trappuppgången kvar.

Och titta, där står ju M/S Helene, modellen av skutan som en grupp konststudenter la till med i Kalmar för snart 50 år sedan. Det var där Byteatern föddes, innan den 1982 blev länsteater och flyttade in i den gamla margarinfabriken.

Synd att skutan ska stå så undanskymd i huset, tänker jag. Den borde ju trona i stora foajén, så att alla teaterbesökare kan se den!

Förutom rundvandringen anordnas en mängd aktiviteter på teatern den här lördagen. Bland annat kan man med hjälp av Linus Wileryd, teaterns ljuddesigner och tekniker, prova på att låta som ett monster. Eller släppa loss i danceoke tillsammans med dansutvecklaren Kristina Flygare.

Populärast är nog ändå sminkningen, som Kalmarsund Pride står för. Hit är det kö, mest av barn som vill bli snyggt stylade. En av dem är femåriga Alicia Tyrbo och hennes tvillingsyster Adele från Färjestaden, som blivit regnbågsfina i håret.

Många provar också på att bli fotograferade i någon av teaterns kostymer, hattar och peruker. Här träffar vi bland andra Hervor Gustafsson som just blivit fotograferad som hovdam från 1600-talet.

- Jag tänkte visa bilden för mina barnbarn, de tycker säkert det är kul att se farmor så här fin, säger hon.

I teaterkaféet sitter familjen Åberg, mamma Susanne och pappa Johan med barnen Love, 11 år, Hannes, 6 år och Milton, 1,5 år. Barnen har varit och målat i det nyinvigda teaterlabbet för skolbarn. Deras bilder kommer att sättas upp på väggen i labbet tillsammans med andra barns bilder.

Familjen brukar annars inte gå på Byteatern.

- Vi går mest på Kalmar teater och Kalmarsalen, på föreställningar som vi känner igen och som kan passa alla barnen, säger Johan.

- Men nu måste vi börja gå hit också, tillägger Susanne.

I kaféet får jag också en pratstund med Kalmararkitekten Staffan Strindberg och hans fru Inger.

– Det är bra att de satsar på Byteatern. Men den ligger på fel ställe. Teatern är en så viktig institution i samhället att den borde få en mer framträdande plats, tycker de.

Jag håller med. Även om det finns en spännande symbolik med ett teaterhus i hamnen, är det verkligen synd att det nu hamnat i skuggan av Linnéuniversitetets höga väggar.

Förhoppningsvis kan närheten mellan vetenskapens och fantasins boningar ändå leda till något spännande.

Synd är det också att det finns så få parkeringsplatser vid den nya teatern. Det lär bli problem.

Därmed får det räcka med kritiken. De flesta besökare som vi pratar med visar upp glada miner. Många är imponerade av huset, även om det också finns de som saknar den familjära stämningen och intimiteten i den gamla teatern.

Så Grattis Byteatern! Äntligen - efter decenniers kamp - har ni er nya teater. Nu väntar vi bara på att ni ska fylla den med spännande och viktig scenkonst, inte bara i det nya huset utan i hela länet.