December 2021.

Programledaren Lasse Granqvist lägger handen på Fredrik Söderströms hand och säger: "Jag ska på julbord i morgon".

Ett par sekunder senare är kontrollrumsnedräkningen i örat nere på noll. Sändningen går i gång i C More-studion i TV4-huset. Granqvist släpper blixtsnabbt Söderströms hand, snurrar stolen ett halvt varv, skiftar fokus, tittar in i kameran med beslutsam blick och säger: "Utanför Scandinavium vimlar det av folk”, samtidigt som bilder rullar in från Göteborg.

– Det där var var en sändning i december och den har etsat sig fast. Jag hann inte ta in vad han sa, satt som ett frågetecken. "Vadå julbord?". Lasse bara ställde om. Det tog inte en sekund ens. Snacka om proffs, säger Fredrik Söderström, som tränade IK Oskarshamn i sex säsonger och har utsetts till Europas bästa hockeytränare.

I höstas, några månader före Lasse Granqvist-episoden, debuterade han som expertkommentator på C More.

Första dagen på jobbet blev minnesvärd – inte minst i efterhand.

– Jag hade väl tänkt att jag skulle få debutera med Troja-Kristianstad inför 700 tv-tittare eller nåt i den stilen. I stället blev jag inkastad i TV4-studion i Stockholm under det som kallas "Superfredag".

Sändningen den 24 september innehöll två allsvenska stormatcher – HV71–AIK och Södertälje–Björklöven – efter varandra och pågick mellan 17.30 och 23.15.

Rookien Söderström kändes lugn där i studion.

Det var han inte.

– En så stor och lång sändning var en brutal start. De som känner mig väl sa: "Du var inte riktigt dig själv". Men det gick ändå bra, tyckte jag.

Ett par dagar senare satt han hemma i villan i Leksand och fipplade fram "Hälsa"-appen på telefonen.

– Det är den där appen där man kan kolla sin fysiska hälsa. Det kom direkt upp en meddelande om fara. "Varning! Din puls översteg 120 vid stillasittande". Jag tänkte direkt: "Har jag ett hjärtfel?". Men så kollade jag tidpunkten. Fredag klockan 17.31. Alltså första gången jag kom i bild.

• • •

TV4-huset, Gärdet, Stockholm, torsdag 3 mars.

Ett tiotal meter.

Mer skiljer det inte mellan Malous klassiska intervjusoffa och den flådiga, i det närmaste futuristiska, SHL-studion.

De båda tv-institutionerna delar studio i TV4-huset.

På förmiddagarna är det "Malou efter tio" som gäller, på kvällarna vänds kamerorna åt andra hållet, då med primärt hockey och fotboll på menyn.

– Nu ska ju det programmet läggas ner, men än så länge delar vi studio med Malou. Ibland flyttar de sin studio till vår del, säger producenten Henric Larsson.

– Vi jobbar skift, kan man säga, säger Fredrik Söderström och flinar lite åt faktumet att han numera är "kollega" med Malou von Sivers.

Den här marstorsdagskvällen väntar full SHL-omgång, sju matcher, och Söderström ska kampera ihop med programledaren Lena Sundqvist och experten Petter Rönnqvist.

Tv-mässigt innebär det en apparat som nästan är svår att greppa. Det går åt kolossalt mycket människor för att genomföra en sändning av den här kalibern.

– Inne i studion är det programledare, experter och tre kameramän. I kontrollrummet sitter tolv personer i kväll. Redaktionellt är vi ett 20-tal, säger Henric Larsson.

Ute i hockey-Sverige tillkommer sedan ett stort antal personer på varje arena.

– Det är kommentator, bilproducent, en som mixar, studioman, ljudtekniker, EVS-operatör och ett antal kameror på alla sju arenorna. På huvudmatchen är det ännu fler. Totalt är det omkring 130 personer involverade för att få ihop en sådan här sändning, det är ett jätteprojekt som vi gör två gånger i veckan.

Själva studion är ny för säsongen och för tankarna till ett rymdskepp. Flaggskeppsstudion används primärt för premiumrättigheterna SHL i ishockey och Champions League i fotboll.

– Även partiledardebatten var här, säger Henric Larsson.

Att det är en modern studio begriper man när Larsson meddelar att hologram och spelare som virtuellt kliver ut ur skärmar tillhör det förgångna.

– Jag som tyckte det var häftigt med hologram, men det är tydligen passé, suckar Fredrik Söderström.

Studiorummet ramas in av laserliknande karmar. Väggarna består två jättelika skärmar. Golvet är även det en enda stor skärm, stor som två rum och kök, där vad som helst kan projiceras. En annan nyhet är att hela studion med ett knapptryck kan göras om till ett lagtema.

När det pratas Leksand blir väggar och golv blå, ackompanjerat av stora Leksandsklubbmärken. När fokus hamnar på Malmö blixtrar det till – vips är studion knallröd.

– Att kunna tända upp hela studion i en färg med lagtema har vi bara haft några veckor. Jag tror inget annat bolag kan göra lika mycket studiomässigt som vi kan här. Det är det absolut senaste och modernaste i sport-tv-branschen.

Tisdag 1 mars, förmiddag.

Det är nästan två och ett halvt dygn till nedsläpp, men redan här börjar förberedelserna för torsdagskvällens SHL-studio. Programledaren Lena Sundqvist, experterna Petter Rönnqvist och Fredrik Söderström samt producenten Henric Larsson kopplar upp sig digitalt mot varandra.

– Det är där allt börjar. Vi går i genom vilka matcher vi har framför oss och vad vi vill göra med dem, säger Henric Larsson, som är en av tre producenter för SHL-studion.

De andra två är Tobias Carlsson och Dennis Nyberg.

– På tisdagen sätter vi en övergripande planering med vilka inslag vi ska ha och vad experterna vill fokusera på. Sedan bygger jag ett körschema utifrån det.

Den här gången är Frölunda–Leksand huvudmatch. Körschemat på nio A4-sidor, uppdelat i 191 punkter.

Varje sekund planeras.

Just det här med vilken match som är huvudmatch och hur den väljs är en vanlig fråga.

– Det valet är inget som vi på redaktionen är involverade i. Det bestäms av andra i ett tidigare skede och avgörs av en massa faktorer. Det ska vara rättvist mellan lagen och finnas ett publikt och sportsligt intresse. En massa parametrar vägs in, säger Henric Larsson.

• • •

Stora sporträttigheter, som kan driva in nya kunder till de digitala tjänsterna, är tv-branschens kanske vassaste vapen i takt med att gammel-tv förlorat sin forna lägereldsposition.

2020 köpte Telia, som äger C More, rättigheterna till herrarnas Champions League i fotboll för, enligt uppgift, svindlande tre miljarder kronor.

C More har också varit hemmaplan för svensk elithockey under många år.

2016 betalade de en rekordsumma för SHL-rättigheterna. "Enskilt är SHL-avtalet det största rättighetsavtalet någonsin i Norden", skrev Olof Lundh då.

Sedan dess har avtalets förnyats och förlängts – och boostats.

2020 utökade C More SHL-avtalet med ytterligare sex år. Kanalen har säkrat rättigheterna till och med säsongen 2029/2030.

Kanalerna kommenterar aldrig summor gällande rättigheter, men enligt Aftonbladet betalar C More minst fem miljarder kronor för de sex säsongerna mellan 2024/25 och fram till 2029/30.

Det innebär åtminstone 830 miljoner kronor – per säsong.

SHL-avtalet ses allmänt som kronjuvelpralinen i den svenska tv-sport-Aladdinasken och enligt samma artikel bedöms SHL-rättigheten vara mer värdefull än exempelvis fotbollsallsvenskan.

Rättighetskriget gör också klubbarna till stora vinnare.

Det nya monsteravtalet kommer ge SHL-klubbarna präktiga tillskott i kassan över tid. Redan i dag får de omkring 45 miljoner kronor per klubb och år. En summa som förväntas stiga till smått ofattbara 60–65 årliga miljoner.

• • •

TV4-huset, torsdag 3 mars, klockan 15.53.

Det är två timmar och 37 minuter till sändningslampan tänds i studion.

Den svarta Taxi Stockholm-kärran slirar in och stannar till just utanför entrén till den röda TV4-kolossen på Tegeluddsvägen på Gärdet.

Fredrik Söderström drar sitt C More-kort, tackar chauffören och kliver ur. Han kommer – bortsett från incheckning och bagageinkastning på stamhotellet Sign vid Centralstationen – direkt från Jönköping, där han kvällen före jobbat med den allsvenska matchen HV71–Björklöven.

– Jag är bara uppe och vänder. Efter matchen i kväll sover jag, sedan tar jag tåget tillbaka till Jönköping, där jag ska göra HV71–Modo på fredagskvällen.

Han kallar sig fortfarande för "praktikant" och "nybörjare" och är inte helt säker i sadeln när han lite valhänt guidar in i TV4-foajén. Där står strikta män i uniformer och raka ryggar och väntar.

– Jag tror det är Säpo. Det är nog nån höjdare som ska vara med i Nyheterna, viskar Fredrik Söderström lite för högt.

Under sina sex år i Oskarshamn blev han omåttligt populär. Dels som hockeytränare, som bäst tog han IKO till en tredjeplats i allsvenskan, men kanske framför allt som något av en ambassadör för klubben och staden.

– Jag skäms inte ett ögonblick för att säga att jag var med och stabiliserade IK Oskarshamn. Innan hade det varit ups and downs och enorm omsättning på spelare och tränare. Jag upplevde det som att vi var 20 personer som tog varandra i hand. Vi litade på varandra, hjälpte varandra. Det skapade en trovärdighet och ett lugn. Jag hade inget med SHL-avancemanget att göra, men jag var med och gjorde det lättare för Björn Hellkvist och Håkan Åhlund att komma dit.

Efter tiden i Oskarshamn flyttade Fredrik Söderström till Norge och vann ligan med Storhamar. En prestation som gav honom titeln "Årets hockeytränare i Europa". De två senaste säsongerna har han tränat schweiziska Olten.

Men efter ett vuxet liv i tränaryrket – han har varit tränare sedan han tog över Leksands U16-lag redan 1997 – har 45-åringen hux flux ett annat jobb.

Han sitter i tv och tycker saker om hockey. Ett faktum som förvånar även honom själv.

– Faktiskt. Jag har aldrig förstått om det är ett jobb. Går det att leva på att sitta i tv och prata?

– Tjena, Fredrik!

Det är Petter Rönnqvist, kvällens andra expert, som anlänt till TV4-huset. Han har en Snickers i näven, och just Rönnqvists kosthållning ska bli kvällens running gag i gänget.

Petter Rönnqvist kommer i det närmaste direkt från Oskarshamn, där han gjort IKO-Leksand. Han tillryggalade E22:an norröver tillsammans med Niklas Wikegård och berättar att de lyssnat på bandet Five Finger Death Punch i bilen, vilket gjorde det besvärligt att hålla hastigheten.

Vid pass 16.25 ropas Fredrik Söderström in i sminket. Samtidigt som han går in kommer Anna Lindmarker, det legendariska nyhetsankaret, ut. I korridoren utanför dörren står nyhetsuppläsarna Maximilian Artell och Anders Kraft.

– När jag var här senast satt Ulrika Nilsson, hon på Nyheterna, i sminket en timme. Jag och Petter är mest ut och in, swosh-swosh så är det klart.

Fredrik Söderström sticker inte under stol med att han mellan varven blir en smula starstruck i sin nya värld.

– Förra gången jag var här höll jag upp dörren för Malou. Men helst av allt vill jag träffa Rolf Porseryd. Han är cool.

Sminkösen frågar lite försynt om Söderström är ny. Han får berätta vad han gör. Det imponerar inte nämnvärt på det luttrade sminkproffset, som pudrar celebriteter dagar och kvällar i ända.

Ljudteknikern och norrlänningen Tobbe Friberg har jobbat i huset i 20 år. Han håller stenhårt på Luleå Hockey och erbjuder en improviserad guidad tur.

Han visar det lite mindre kontrollrummet, där kommentatorerna sitter och kommenterar La Liga och Serie A i så kallade off tube-bås. I en enorm kombostudio huserar Nyheterna, Sporten och Nyhetsmorgon.

– Där brukar GW sitta och där står de och lagar mat, meddelar Friberg och pekar för glatta livet. Jag började på Nyhetsmorgon när jag var 25. Jag mickade gäster och hade arbetstid mellan 04.00 och 10.00. Jag fattar inte att jag klarade det.

Nysminkade Söderström har ställt sig framför bordet där Nyheterna-ankaret Maximilian Artell om bara några minuter ska slå sig ner och läsa nyheter.

– Kan du inte ta en Tinderbild på mig när jag står här? säger Söderström och poserar och garvar. Jag har varit här inne förut. Då låtsasskrapade jag Triss och sånt. Man är ju rätt barnslig av sig.

Klockan slår 16.45. Det är dags för redaktionsmöte. En detaljerad genomgång av det som komma skall. Platsen är det stora rummet beläget just utanför studion.

Det vimlar av tv-skärmar. Närmare bestämt tolv stycken. Här kommer kvällens alla matcher rulla och det är också här som programledaren och experterna ser matcherna under kvällen.

Petter Rönnqvist har just mickrat en Billyspizza och lagt upp på en tallrik. Plötsligt dundrar Lena Sundqvist – svidad i blåklintsblått från topp till tå – yrvädrigt in genom dörren.

Programledaren är lite sen till jobbet.

– Jag ber om ursäkt!

Hon får syn på Petter Rönnqvists Billyspizza.

– Haha. Sorgligare tallrik har jag ALDRIG sett. Kom aldrig mer och gnäll på min kosthållning, säger hon.

Den gamle stormålvakten klarlägger att det finns orsaker till sorgligheten. Han är satt på obönhörlig diet.

– Gryn (sambon) kör hårt med mig där hemma. Hon och grannfrun har börjat med nån jäkla hälsoresa, de kör bara broccoli och kyckling – utan salt!

Lena Sundqvist gör en paus i det formel 1-aktiga skobytet.

– Utan salt? Nu får hon väl ge sig. Okej att man kan dra ner på snacks och sånt, men man får väl för fan ha salt i maten. Där drar jag min gräns!

Petter Rönnqvist berättar – till redaktionens stora roande – att den strikta dieten fått motsatt effekt, att han trotsar reglementet.

– Det gör ju att jag MÅSTE jag trycka den här skiten när hon inte ser, säger han och stirrar ner på Billysrektangeln. På vägen från Oskarshamn åt jag fyra McDonalds-burgare och tre Snickers. Det är så skönt att komma hemifrån, säger han, skrattar och halar fram eftermiddagens andra Snickers.

Är det okej att jag skriver om din kosthållning på jobbet eller ställer det till nåt hemma?

– Nänä, det är lugnt. Skriv du.

• • •

I kvällens sändning ska även fotbollsjournalisten Olof Lundh vara med. Han ska prata om hur faktumet att Ryssland invaderat Ukraina påverkar ishockeyn.

Lundh deltar i den redaktionella genomgången.

– Hockeyn kommer sakna Ryssland mycket mer än vad fotbollen kommer göra, säger Lundh.

En av punkterna under genomgången är ett mejl från Åke Unger. Kommentatorn påpekar vikten av att undvika krigsmetaforer.

– Det är så lätt att vi tar i så att vi spricker. Vi pratar om "katastrof" och att "bomba skott" och att "kriga" och att "skjuta missiler från blå". Det är en bra påminnelse att vara eftertänksam i val av ord. Det där är ändå bara klyschor som går att undvika, säger Fredrik Söderström.

Producenten Henric Larsson:

– Det är ungefär 20 minuter manusbundet innehåll före matchen som vi ska fylla med kvalitativt innehåll. Sedan är det två minuter reklam och sista fem, sex minuterna lämnar vi över till kommentatorerna på huvudarenan.

Efter mötet myggas alla programledare och experter med mikrofoner.

– Kontrollrummet hör allt man säger och jag har fått lära mig den hårda vägen. En av de första sändningarna gick jag på toaletten och visste inte att allt hördes. "Fredrik, vi stänger av ditt ljud en stund...", sa de från kontrollrummet. Sedan har jag en tendens att skoja om Malou och Bengt Magnusson och så. Jag tänker inte på att många här jobbar med flera produktioner. Jag har blivit försiktigare med vad jag säger, jag är som sagt lite barnslig av mig.

• • •

Lena Sundqvist, Lasse Granqvist och Björn Oldeen delar på programledarskapet för SHL-sändningarna. Förutom Fredrik Söderström och Petter Rönnqvist ingår även Staffan Kronwall, Niklas Wikegård, Johan Tornberg, Nils Andersson och Sanny Lindström i SHL-expertstallet.

Därutöver finns ett koppel programledare och experter på de allsvenska sändningarna. Bland annat Söderströms radarpartner Lars Lindberg, som han även gör podden "Rinkside" med, och Harald Lückner.

För Söderströms del är det Hockeyallsvenskan som är huvudfokus under hans premiärsäsong.

– Det var sagt ungefär 85–15 till förmån för allsvenskan, men det har blivit lite mer SHL för mig.

Han har kommit in snabbt i nya jobbet och omgående blivit en populär röst.

– Jag kan ju konstatera att jag varit tränare fram till alldeles nyss och det är en stor fördel.

Hur kom det sig att du fick det här jobbet?

– Det första embryot var faktiskt redan när jag var tränare i Oskarshamn. Jag var uppe och såg Leksand-Mora och de frågade om jag inte kunde vara med i studion i en paus. Rickard Segeborn (programchef för sport på TV4/C More), som är stor i tv-världen och tidigare har byggt upp sporten på Viasat, såg det där och ställde frågan: ”Hur känner du, är tv nåt för dig?”. Jag tog det inte särskilt seriöst då.

Förra våren ringde Segeborn igen.

Nu med mer konkreta avsikter.

– Det var i mars 2021, när slutspelet pågick i Schweiz. Segeborn är slug, han ringer vid rätt tillfällen. Jag sa att det högst troligt inte var aktuellt, men det låg och skvalpade. Sedan blev det klart att jag skulle lämna Schweiz. Jag köpte hus hemma i Leksand, det var pandemi och jag hade varit borta i 20 år på andra orter. Jag har förvisso ingen egengjord familj, men jag har syskon och syskonbarn och har missat massor av familjehögtider på grund av hockeyn.

Sakta men säkert landade han i att gå från tränaren Fredrik Söderström till tv-experten Fredrik Söderström.

– Jag förstod också ganska snart hur enormt eftertraktat jobb det är att vara expert på C More. Jag har fått veta att det är åtminstone hundra hockeymänniskor som själva hört av sig och sagt: "Jag skulle passa som expert". Du anar inte vilka namn det handlar om.

Till skillnad från många tränarkollegor har han aldrig sett media som en fiende.

– I mina kontakter med media som tränare fick jag vid olika tillfällen höra: "Du skulle passa på andra sidan”. Hela min karriär har jag insett att man kan ha nytta av media. Inte personligen, men att klubben kan. Om jag är sjyst, blir jag ofta sjyst bemött. Jag försöker alltid ställa upp och undviker aldrig media. Jag är inte feg.

En annan betydelsefull parameter var ekonomin. Kunde man verkligen lämna den tämligen lukrativa tränarbranschen rent ekonomiskt?

Svaret var, ja – det kunde man.

– Lönemässigt motsvarar det här ungefär ett tränarjobb.

Efter att ha brottats med sin nya identitet har han insett fördelarna med tv-livet.

– Det har gett mig ett bättre socialt liv och det har reparerat många försämrade relationer. Jag reser mycket, man bokar allt själv, men halva veckorna är jag hemma i Leksand. Jag kan gå ut och käka med polare, umgås med syskonbarnen och cykla hem till morsan och bli bjuden på lunch. Det har jag aldrig kunnat förut.

Fredrik Söderström börjar rota i en väska. Alla experter och programledare får ett par uppsättningar fria jobbkläder.

– Man får plocka ut kostymer och skjortor och så vidare.

Han halar upp två slipsar.

En helgrön, en mönstrad.

– Vilken ska jag ta, tycker ni?

Valet faller, med benäget bistånd av Barometern-OT:s team, på den gröna. Ett ödesdigert val, ska det visa sig.

Redan i första pausen har två personer hört av sig och meddelat sin kritiska åsikt.

– Kolla här, säger Söderström och visar upp ett hårdkokt sms från ett okänt nummer.

– Jag har ingen aning om vem det är, men det är från någon som håller på Leksand som uppenbarligen inte tycker att jag kan ha grön slips i tv. Ni får ta på er det här, det var ni som valde.

En annan anonym person hör av sig och klagar på att slipsen "andas 70-tal".

– Det är lite olustigt det där och det händer hela tiden. Jag är van att bli bedömd hur mitt lag spelar, om vi vinner eller förlorar. Nu sitter det folk och bedömer om jag är för fet, för ful eller har för ful frisyr. Ni anar inte hur mycket åsikter folk har.

Alla experter har sin egen tyckarstil.

– Jag har varit ganska försiktig än så länge. Jag håller en viss självdistans, skojar om mig själv och har fått övervägande positiva reaktioner och väldigt lite skit. Jag har ett sätt som jag inte rår för, på gott och ont. Jag är lite filosofisk, eller kanske är reflekterande ett ännu bättre ord. Sedan känner jag ibland att jag vill säga: "Det där är USELT!", men det har jag inte gjort än. De vill åt att vi experter inte ska vara lika och där har jag hittat min stil. Wikegård är väl den som är tuffast och provocerar mest. Under en sändning kom han med mobilen till mig och visade: "Wikegård rasar" stod det på Aftonbladet. Det gillar han och det är så han ska vara, men det är inte det jag söker.

Ni sitter i tv-rutan flera kvällar i veckan – följer ett kändisskap med yrket?

– Det gör det, folk känner igen oss. Jag märker verkligen att det är en nivå till när man är i tv ofta jämfört med att vara tränare. Folk dröjer lite med blicken på stan och när man hämtar kaffe på tåget. De tror väl att de är nån som är gift med grannen eller så. Sen när de kommer hem på kvällen och slår på tv:n tänker de: "Just det, det var ju han vi såg på tåget", säger Fredrik Söderström.

– Men jag berörs faktiskt inte av det, jag ser inget märkvärdigt i det. För mig är det inte ett dugg märkvärdigare att sitta i C More än att vara konduktör på ett tåg och det menar jag verkligen. Min devis är: ”Det kanske går lite bra nu, men i morgon då...?”. Så bygger jag mitt liv.

Torsdag, SHL-studion i TV4-huset, klockan 18.27.

Kvällens kanske viktigaste ögonblick närmar sig, sekunden när den uppsluppna, nästan lite flamsiga stämningen övergår i direktsändning, skärpa och allvar.

Prick klockan 18.30 slår Lena Sundqvist på sitt stringenta programledar-jag och välkomnar vant tittarna, Söderström och Rönnqvist gör sina analyser, Olof Lundh pratar Ryssland och den hårt kritiserade förbundsbasen Anders Larsson intervjuas.

En späckad halvtimme senare lämnar trion studion och går tillbaka in i rummet med sköna stolar, ett dussin skärmar och mångsidig kaffeautomat.

– Ta kaffe ni, det är bara att fakturera Malou, säger Fredrik Söderström och river ner skratt.

Lena Sundqvist är imponerad av gästen.

– Det är otroligt vad kunnig han är, Olof. Att han kan fotboll vet man ju, men här kommer han in och kan precis allt om hockeyvärlden också.

Huvudfokus är på Frölunda-Leksand – Johan Edlund och Niklas Wikegård är på plats i Göteborg – men alla matcher får kärlek. Stämningen är åter spralligt yster. Det är uppenbart att det är ett gäng som har kul på jobbet.

– Bara jag får jag gnälla lite på Leksand, så slipper jag få skit att jag håller på dem, skojar Leksandsbon Fredrik Söderström.

Trion förbereder vad de ska prata om i första pausen. Brynäs extrema måltorka är huvudspåret – ända till Noel Gunler gör mål för Gävlelaget.

– Stryk det, skriker Lena Sundqvist i samma stund som någon yppar något negativt om Leksands Linus Andersson.

– Sluta med det där. Vi pratar bara om Linus när han gör något bra – han är Arvidsjaurs stolthet, skojar Lena Sundqvist, också bördig från Arvidsjaur.

Så där fortgår det – högt och lågt, seriöst och flamsigt, huller om buller – fram till att det är dags att åter bege sig in i studion.

Allvaret tilltar.

En kvick överläggning tar vid om vem som ska intervjuas.

– Ta Calle Själin i Leksand, han var bra att snacka med i tisdags, föreslår Petter Rönnqvist.

– Så är det, en bra intervju så är man fast. Vi tar Calle, slår Lena Sundqvist fast.

BILDSPEL KONTROLLRUMMET

Kontrollrummet K1, klockan 20.02.

Det vimlar av kontrollrum i TV4-huset. Det största heter K1 och minner mer om en normalutrustad rymdstation.

Om studion är hjärtat, så är det här hjärnan under en SHL-sändning.

Stämningen kan rubriceras som ett organiserat kaos.

– "Lill-Fimpen" gjorde mål! Det är hans första! skriker en röst plötsligt.

Någon annan börjar vindsnabbt rota i arkivet efter gamla William Eklund-mål. Listor sammanställs. Grafik produceras. Highlightspaket klipps ihop.

Det är från K1 som allt styrs.

– Under sändningarna är min primära uppgift att hålla kontakt med studion. Jag är som en coach, de har mig i örat hela tiden. Jag skjuter in frågor, kommer med information, talar om hur mycket tid de har på sig, när de ska börja och sluta prata och så vidare, säger producenten Henric Larsson.

Den här kvällen samsas tolv personer i K1.

Längst fram sitter producent-Larsson och bildproducenten Johan Stjernström. Runt dem vimlar det människor med divergerande arbetsuppgifter. En har hand om loggor, en annan om grafik. Någon sköter exteriöra arenavyer, en fjärde rattar reklamen.

Mikko Ihalainen och Mohamed Mohamud är ansvariga för de så kallade "riten".

– Jag har ingen egen hockeybakgrund, men jag har sett hockey genom hela livet. Jag är bra på att se mönster. Jag bollar med experterna under spelets gång och kommer med förslag på sekvenser och situationer som de kan ta upp och som vi kan rita på. Vi har ett speciellt verktyg som vi ritar med under matcherna, säger Mikko Ihalainen.

– Om jag blir tränare igen, ska jag köpa med nån av de här killarna, säger Fredrik Söderström.

Mitt i kontrollrummet sitter Richard Hermansson. Han är så kallad EVS-operatör. Spindeln i K1-nätet. Han delar sin tid med att vara ute på arenor och själv kommentera och att sitta i kontrollrummet.

– Jag försöker göra arbetet så smidigt som möjligt för de andra, gräver fram bilder i arkivet och har koll på informationsflöden i olika led.

Det är ett imponerande skådespel att bevittna processen i kontrollrummet. Sju SHL-matcher rullar parallellt ur allsköns vinklar. Alla medarbetare har två eller tre skärmar framför sig. På väggen finns ytterligare ett stort antal skärmar.

– Alla här inne har en jäkla koll, de kan sin hockey och snappar upp minsta småsak. När Elmer Söderblom i Frölunda gjorde mål, exempelvis, då tog det bara några sekunder innan någon kastade sig in i arkivet och slängde ihop en lista över vilka spelare under 20 år i SHL som gjort över 20 mål på en säsong. Det är bra grafik, säger Henric Larsson.

Alla matcher punktmarkeras. Om något händer i exempelvis IK Oskarshamn-Rögle tar det inte många sekunder innan studion och, framför allt, kommentatorerna ute på arenorna varskos och kan upplysa tittarna.

Det skriks mycket här inne.

– Haha, ja, det är mycket som händer och allt är på uppstuds. Jag har stor nytta av att jag är van att kommentera matcher. Allt ska ut på sekunden och måste komma i rätt ordning, säger Richard Hermansson.

Plötsligt hör inte Lena Sundqvist kontrollrummet längre.

– Lena har tappat lyssningen, skriker någon.

Producenten Henric Larsson:

– Det är många uttryck som bara förkommer här. En helt egen terminologi av fikonspråk, kan man säga.

• • •

Petter Rönnqvist vet vad som väntar när han kommer hem.

Kyckling utan salt.

Han passar således på.

Semla, chokladboll och ännu en Snickers står på menyn under andra perioden.

Efter en karriär i Djurgården, Modo, Frölunda, Davos och Tre Kronor klev den gamle målvakten direkt från isen in i tv-studion på dåvarande Canal Plus.

– Jag är inne på mitt 17:e år nu. Jag har varit längst av alla här. "Wiken" var på SVT i början.

Till skillnad från flera av de andra experterna har han expertjobbet som en bisyssla. Till vardags driver han ett par olika firmor i fisk- och skaldjursbranchen. Bland annat det välkända företaget Ullmo, där han är vd.

– Det är kräftor, räkor, lax, torsk, hummer, krabba och löjrom. Vi säljer bland annat till Coop, Ica och Citygross över hela landet. Det blir späckade dagar.

Vad driver dig att fortsätta med tv-hockeyn?

– Hockeyn är ju min passion i livet. Det är ett skönt avbrott att släppa vardagen och komma hit och surra hockey. Jag tror det är nyttigt. Sedan är det som vilket jobb som helst. En lunkmatch i november kanske inte är så jävla rolig, men nu när det drar ihop sig till slutspel är det speciellt. Skulle jag lägga ner hockeyn, skulle jag sakna det, säger Petter Rönnqvist och ilsknar geschwint till över en situation han ser på skärmarna.

Lena Sundqvist överhör och skiner – samtidigt som det är dags för sminkpåfyllning – upp:

– Så, ja, jag älskar när Petter är arg, det är min bästa Petter. Han SKA vara arg.

SHL-studion, klockan 21.14

Där det dags för kvällens sista studiosittning.

Hesa Fredrik-slutsignalerna dimper in en efter en. Matcherna gås systematiskt i genom. Höjdpunktspaket levereras från kontrollrummet.

Klockan 21.41 rundar Lena Sundqvist av för kvällen – tror alla.

Då kommer det huvudstupa kontraorderbulletiner från sportredaktionen, som huserar på annan plats i huset.

TV4-sporten ska strax gå i gång och vill ha ett färskt hockeyinslag med anledning av kriget i Ukraina. Redaktionen vill ha Fredrik Söderström och Petter Rönnqvists åsikter i KHL-frågan.

De är tveksamma, men ställer upp.

– Man kan trampa ruggigt snett här, säger Fredrik Söderström.

Några dagar tidigare skrev C More-kollegan Sanny Lindström på Twitter att han tyckte det skulle bli en trevlig kväll med en radda hockeymatcher på menyn.

Reaktionen: Twitter rasade.

– Det var inte klokt, han fick så mycket skit för att han tyckte det skulle bli kul med hockey samtidigt som det är krig.

Studiobordet skjutsas undan. Tre stolar blir kvar på studiogolvet. Skärmarna tänds upp med KHL-loggor.

Strax efter tio spelas inslaget in. Anspänningen är, med tanke på ämnets känsliga natur, hög hos trion.

Petter Rönnqvist säger att han tror att det kan bli noll svenskar i KHL nästa säsong.

Några minuter senare samlas hela gänget i skärmrummet. Det pustas ut, producent-Henric tackar för väl utfört värv och kvällen knyts ihop och summeras samtidigt som det svidas om.

Om bara några timmar är det dags för Malou von Sivers att ta över stafettpinnen i flaggskeppsstudion. Fredagens "Malou efter tio" bjuder krigsfokus och gäster som Finlands förre statsminister Alexander Stubb och Rysslandsexpertstjärnskottet Oscar Jonsson.

Lena Sundqvist:

– Det blir så spekulativt för oss att prata om kriget, det är ett allvarligt läge, men hockeyn pågår ju och vi måste kunna prata om den ur olika perspektiv. Jag kan så klart också känna att: "Vad fan spelar det för roll hur det går i en hockeymatch, när det finns pandemier och krig?”. Men vi har haft två år utan publik och jag tycker att det har blivit tydligt att det är viktigt för folk att ha idrotten. Tre timmar där man kan låtsas att världen är normal.

• • •

Klockan börjar närma sig 23. Normalt sett tar Fredrik Söderström en taxi från tv-huset på Gärdet in till stamhotellet inne i city. Den här kvällen erbjuder Petter Rönnqvist skjuts.

Vant rattar han sin enorma BMW – bilen har inte säten, utan fåtöljer – genom Stockholm.

– Jag tror faktiskt att jag hittar på varenda gata i hela stan, säger den forne stormålvakten innan han släpper av oss utanför Bishops Arms på Vasagatan.

Huvudstaden bubblar av nattlig yra, trots att det är torsdag och iskall mars.

Fredrik Söderström beställer in ett glas vin och kollar tågtidtabellen inför sin resa tillbaka till Jönköping morgonen efter.

Över husets röda berättar att han fått tre attraktiva tränarförfrågningar bara det senaste året.

Dels avslöjar han att han var en av huvudkandidaterna att ta över klassiska Brynäs IF. Dels har han fått anbud att bli tränare i två andra, attraktiva klubbar.

– Brynäs hade flera kandidater, varav jag var en. De ville ha den kategori av ledarskap som kanske både jag och Mikko Manner (Brynäs nuvarande tränare) står för.

De andra två klubbarna?

– Just när jag sagt ja till C More fick jag ett erbjudande från en frestande klubb nere i Europa. En ruggigt fin stad och ett lag som spelar i CHL. Jag började googla bilder och hade jag inte redan skrivit på för C More, så vet jag inte hur jag hade gjort. Det lockade. Det sista erbjudandet var under säsongen. En stor svensk klubb kom med ett konkret erbjudande. Jag skulle ta över direkt, men tackade nej. Det är klart att det var smickrande.

Ta en sådan som din C More-kollega Niklas Wikegård. Han var ungefär i den ålder du är nu, när han lämnade tränaryrket för tv-världen 2005. I dag minns folk knappt att han har varit tränare. Tror du verkligen att du kommer återvända till tränaryrket?

– Jag har fått rådet: "Får du chansen att ta ett år off från tränaryrket – gör det. Det har du igen, du får ett annat perspektiv". Jag hade en tuff sommar, eftersom jag alltid identifierat mig som hockeytränare med alla förväntningar och krav. Plötsligt skulle jag vara i tv. Vad gör man där? Är det ens ett jobb? Det finns en risk att jag inte återvänder, det finns en bortre gräns där man övergår från tränare till tv-expert permanent. Den gränsen är nog inte efter ett år, inte heller efter två, men den finns där någonstans. Ju längre tid det går, desto svårare blir det att komma tillbaka.

Fredrik Söderströms avtal med C More går ut efter säsongen – men ett nytt är på väg att signeras.

– Vi pratar förlängning, det gör vi. Wikegård säger till mig: "Skriv fem år om du får chansen". Och signalen från C More är att, ja, vi kan skriva ett långt avtal. Det fina är att jag får bryta kontraktet för, säg, SHL eller Schweiz. C More ser det i så fall som kredd: "Nu tog de vår expert".

Saknar du tränaryrket?

– Pulsen, att vinna och förlora, saknar jag. Samtidigt inser jag vilket jädra fint liv det här är. Jag får det bästa av två världar. Jag har nära kontakt med spelare och tränare och får vara mitt i smeten. Jag står mellan båsen när känslorna är som hetast. Jag, om någon, vet hur tufft det är att vara tränare. Jag vet hur hårt de jobbar, hur mycket buss de åker, hur mycket video de analyserar och hur mycket de grubblar. Det äter på en. Att jobba med tv är något helt annat, säger han och lutar sig bakåt i soffan.

– Vi kanske hade lite problem med ljudet i kväll, men när de tar av mig micken efter matchen behöver jag inte tänka mer på det. Jag kan ta en taxi till hotellet, beställa in ett glas vin och mitt enda bekymmer är: "När gå tåget i morgon bitti?".