Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: ”En av de största kvällarna i IK Oskarshamns historia”
Vi, jag och kollega Hallberg, fördrev tisdagen i väntan på avgörandet i Leksand med omnejd.
Dagen började illa när vi redan vid frukost fick reda på att vi blivit nedgraderade från sviten, som vi i måndags blivit uppgraderade till, och nu fick nöja oss med ett simpelt Tällbergsrum med bubbelbad och utsikt över Siljan. Tufft, men några måste ta den uppgiften också.
Efter frukost tog vi Barometern-OT-kärran till Tegera Arena för att titta på IKO:s värmning och i samband med den ta en sittning med sportchef Thomas Fröberg och C More-expert Fredrik Söderström.
Skvallernivå? Hög.
Tyvärr lite FÖR smaskigt skvaller för att lämpa sig i rekorderlig morgonpress.
Därefter blev det lunch på Gårdscaféet, utflykt till Leksandsknäckefabriken och långfika på Siljans konditori.
Under fikan hamnade vi bredvid ett bord med några klassiska "Leksandsgubbar". Ni vet såna där äldre, enögda, ljuvliga män som finns i alla städer, men kanske allra mest på ställen som Leksand, där hockeyn är och alltid har varit allt för alla.
Det var förtjusande att lyssna till dem. De pratade om Christer Abris och 70-talsgulden, om Åke Lassas och Dan Labraaten.
Om avgörandet mot IK Oskarshamn pratade de knappt alls, utan mer om vilka Leksand skulle få i kvartsfinalen.
– Jag hoppas på Luleå, men tror på Rögle, sa en.
– Men vi måste ju vinna i kväll först, försökte en annan, men fick geschwint mothugg.
– Äh, Oskarshamn? Det är inga problem, sa den charmerande "gubbmaffian" med en mun.
Men problem – det var just vad det blev för Leksand.
• • •
Förvisso fick hemmalaget en drömstart. Calle Själin bombade in 1–0. Men IK Oskarshamn förstaperiodsvände.
Först slog Fredrik Olofsson en helt förtrollande passning till Kim Rosdahl som fick öppet mål, sedan var samme Olofsson med och byggde upp och skymde när Philip Samuelsson – av alla – gjorde 2–1.
Leksand kvitterade och pressade hårt för ett ledningsmål i mittenakten, men i stället var det IKO som gjorde mål.
Den här gången: Rosdahl till Olofsson.
Även om Leksand hade mycket puck var det faktiskt gästerna som skapade vassast. Kim Rosdahl hade två klockrena i stolpen och Cam Brace sköt i undersidan av ribban.
I tredje hann Leksand knappt påbörja sin jakt innan Mario Lemieux…eh…jag menar Jonas Engström klev in i handlingen. På dagen tre år efter att han suddensänkte Timrå i kvalmatch två.
Ett helt osannolikt mål, till på köpet.
Så här var det: Jonas Ahnelöv, Leksandsbacken, passade rakt i gapet på Tomas Zohorna. Tjecken hittade Jonas Engström som började Kurre Hamrin-vandra från hörnet, väl framme vid målet fintade han bort Kasimir Kaskisuo och lirkade upp en backhand i krysset som vilken Mario Lemieux i 1987-form som helst.
Snacka om att skrinna fram i rätt lägen.
Det är något väldigt vackert med Jonas Engström-sagan.
Han var redan en av klubbens historiskt stora, nu är han på väg mot de största.
• • •
Inför slutspelet var det ganska många som – på vad det verkade fullt allvar – var av åsikten att Brian Cooper skulle bänkas.
I slutspelet ha amerikanen inte bara varit sitt gamla jag.
Han har varit ett monster.
I skiljeheatet – jag gillar speedway – mot Leksand var han sanslöst bra. Redde upp allt i egen zon, åkte till sig det ena läget efter det andra, slog knappt bort en passning och spelade långt över 20 minuter.
Tillsammans med Fredrik Olofsson var han matchens gigant.
I ett bra IK Oskarshamn – framhejade av ett hundratal läktarhjältar – gick de två största stjärnorna verkligen i bräschen.
• • •
Det finns de som, med visst fog, hävdar att åttondelsfinalerna inte är något riktigt slutspel. Att det är ett kval till slutspelet och det är väl just vad det är.
Nu väntar alltså SM-kvartsfinal för IK Oskarshamn.
Riktigt slutspel.
Där står – med start på torsdag – SHL-ettan, tillika Europamästaren, Rögle BK i andra ringhörnan – i bäst av sju.
Det kommer naturligtvis bli precis vad det låter som, typ omöjligt.
Men vet ni vad? Det spelar faktiskt ingen roll en kväll som denna.
Måndagen den 8 april 2019 – kvällen då IKO gick upp uppe i Timrå – är fortfarande störst, men därefter rankar jag tisdagen den 29 mars 2022 som IK Oskarshamns kanske största kväll i historien.
För en klubb som stått och vaggat på ruinens brant, som inte borde kunna vara med och tävla på den här nivån, som vandrat hela vägen från division 3 till SHL är det här inte bara stort.
Det är banne mig inte klokt.