Det är en blåsig men strålande solig dag när vi svänger in framför det praktfulla, röda sekelskifteshuset i Näsby. Mimmi Åsenius sticker ut huvudet genom ytterdörren och vinkar in oss i ett välbevarat funkiskök. Hon visar oss runt i de olika rummen, som ännu inväntar en ordentlig renovering. Möbler står huller om buller och det är tydligt att hemmet ännu är ett ”work in progress”.

– Egentligen är jag pedant och gillar inte när det är så här rörigt, säger hon och skrattar.

Men husrenoveringen är inte det enda projektet som ligger framför henne. Under skärtorsdagen sändes nämligen det första avsnittet av årets ”Bonde söker fru”, där tittarna fick se introduktionsvideor på de bönder som söker kärleken. 28-åriga Mimmi Åsenius var en av dem.

– Det var faktiskt ett par kompisar och min syrra som anmälde mig. När jag blev kontaktad av produktionen blev jag chockad och kände att jag nog ville fundera ett tag, men mamma och pappa tyckte att det var klart att jag skulle vara med.

Sagt och gjort – hon tackade ja. Efter en ganska omfattande antagningsprocess stod det klart att hon var en av bönderna som skulle visas upp i tv, och produktionsbolaget kom ner till Näsby för att spela in hennes presentationsvideo.

– Det var väldigt intressant att se hur man arbetar bakom kulisserna, jag har aldrig varit med om något sådant innan. De var här ganska länge och så komprimerar de ner det till ett klipp på fem minuter, det är häftigt.

Förhoppningen med att vara med i programmet är att hitta en kille som vill flytta in hos henne på gården. Just nu bor hon ensam i det 270 kvadratmeter stora huset, och det hade varit kul att dela tillvaron med någon. Däremot spelar det ingen större roll vad han jobbar med eller hur han ser ut, förklarar hon.

– Jag kan lika gärna falla för en bonde som för någon som sitter framför datorn hela dagarna. Förr hade jag nog mer av en särskild typ, jag ville till exempel inte ha någon med skägg, men jag har insett att sådant inte är så viktigt. Allt beror på vem killen är. Ett härligt leende och lite humor kommer man långt med.

Så, vad innebär egentligen ett liv på Mimmi Åsenius gård? Hennes pappa köpte den 2003, men gården mittemot har funnits i familjen i flera generationer. Med andra ord har hon hand om två gårdar som slagits ihop till en, kan man säga. Föräldrarna bor fortfarande kvar i hennes barndomshem på andra sidan vägen, men det är Mimmi som sköter driften.

Hon arbetar som köttbonde och berättar att djuren är det hon lägger mest tid på. I nuläget har hon ungefär 130 tjurkalvar och 20 kor, och hon älskar att ta hand om och umgås med dem.

– Ja, det är mycket fokus på djuren – att mata dem och se till så att de har det bra. Resten beror ganska mycket på vilken säsong det är. På vinterhalvåret kanske man fokuserar mer på att laga och reparera saker, och på hösten är det mycket jordbruk. Sommartid är det vallskörd. Ja, det rullar på.

En vanlig arbetsdag sträcker sig från cirka klockan sju på morgonen till fyra på eftermiddagen.

– Pappa har rationaliserat och alltid varit mån om sin fritid, så på helgen kan man ta en timmes sovmorgon om man vill. Det är bättre att jobba 07 till 16 och vara effektiv de timmarna, än att lulla runt hela dagarna från måndag till söndag.

Det är ett upplägg som passar Mimmi Åsenius bra, eftersom hon har många fritidsintressen. När hon inte umgås med vänner och familj tycker hon om att simma, fixa i trädgården, jaga, åka motorcykel och att dansa. Hon är dessutom utbildad konditor, bagare och mathantverkare – så det spenderas en och annan timme i köket.

– Jag hatar att laga mat men älskar att baka, säger hon och skrattar. Jag har utbildat mig inom bär-, frukt- och grönsaksförädling så jag lärde mig koka sylt, saft och marmelad, att göra glass och praliner. Allt utan en massa tillsatt skit – men med mycket socker. Jag gillar socker!

Trots att hon är uppvuxen på ett lantbruk har det aldrig varit självklart att hon skulle bli bonde. Sedan studenten har hon – utöver tidigare nämnda studier – jobbat på vandrarhem, värdshus, kafé och äggpackeri. Ett tag bodde hon i Jämtland och under en period var hon au pair i England.

– Haha, jag var nog ganska långt ifrån att bli köttbonde men sedan började pappa prata om att arrendera ut gården. Då sa jag att jag nog ville prova att driva den först.

Och det gick, uppenbarligen, bättre än förväntat. Nu kan hon inte tänka sig ett annat liv än det hon byggt upp i Näsby.

– Jag tycker det är skönt, allt rullar bara på. För mig är det här hemma så jag trivs väldigt bra.

Huruvida hon blir en av bönderna som man får följa i tv vet hon inte än – det avgörs först efter att alla brev är inskickade. När jag frågar vad hon är mest nervös för brister hon ut i ännu ett klingande skratt innan hon svarar:

– Det är att jag ska ordbajsa en jäkla massa, jag brukar göra det när jag är nervös. Det blir väldigt lätt att man råkar säga för mycket och sedan känner man: vad sa jag nu, egentligen? Det kan ju bli jätteknasigt om någon misstolkar.

Hur känns det att kanske behöva släppa in fyra okända killar att bo i ditt hem?

– Det vore spännande, men jag har tänkt på att man väldigt sällan får se vad de gör på kvällarna. Tänk om man sitter i soffan och så är det jättestelt – det vore så jobbigt! Det kanske är två som har jättestarka känslor och blir sura på varandra, och så sitter man där och bara jahaaa... Då är de nog inte så pratsamma, haha!

Och det där med att bli en offentlig person, hur ser du på det?

– Jag har redan fått ganska mycket vänförfrågningar och privatmeddelanden på sociala medier, men har faktiskt valt att inte svara. Någon hade till och med letat upp mitt mobilnummer och då kände jag nej, stopp. Annars var det lite kul häromdagen när jag var på Ica i Färjestaden, då kände jag att en kvinna tittade på mig som att hon kände mig, så hon hade nog läst tidningen, haha. Än så länge är det ingen som varit påträngande i alla fall, man är ju inte direkt en snygg pojkidol som småtjejer vill ta selfies med!

Den som är intresserad av att dejta Mimmi Åsenius har fram till den 14 maj på sig att skicka in sitt brev till programmet. Om hon blir en av de utvalda bönderna spelas säsongen in i sommar, för att sedan sändas under hösten.

Vad ser du mest fram emot?

– Man får väl hoppas att man hittar kärleken, det är det som är slutmålet. Jag är inte med för att bli känd, utan har haft svårt att hitta någon och tänker att det här kan väl inte skada i alla fall. Det är ju många som har träffats i programmet.