Matilda Johansson: ”RIP Bergas pizzeria och Olgas korvkiosk – tack för alla fina minnen”
Vi backar bandet några månader. I juli blir jag sugen på en kebabrulle och i vanlig ordning ringer jag upp Bergas pizzeria. Men det jag hör i luren gör mig iskall. I andra änden möts jag av en telefonsvarare med en man vars stämma jag inte känner mig. Vad fan är det här? Tankarna rusar iväg och jag tänker det värsta. Det får inte vara sant.
Men jo. Det är stängt på grund av renovering – och sålt! Bergas pizzeria, som jag känner det, har gått till de sälla jaktmarkerna. Det inträffade har typ varit min värsta mardröm i matväg sedan stället nästan brann upp för tio år sedan, så ni förstår ju magnituden.
Jag kan rada upp många nostalgiska skäl till varför detta är piss. Under mina tonår åt jag och mina tjejkompisar brutala mängder kebabrullar därifrån. Vi skulle kunna ha haft sådana där t-shirtar som gubbar med tilltagna kaggar hade om öl på 1990-talet: ”Bergas pizzeria byggde denna kropp”. Rullarna avnjöts allt som oftast i en gillestuga med jakttroféer på Capellavägen.
Men det riktigt horribla i den här nyheten är att Sveriges, kanske världens, bästa vitlökssås är förlorad! Den var så håll käften-bra i sin balans; sältan, sötman, vitlöken, dillen och gurkan. Kommer jag aldrig få uppleva den igen? Tanken svindlar. Hur sörjer man en vitlökssås?
Och apropå ställen som har bytt ägare på sistone så måste vi lufta Olgas korvkiosk, som förvandlades till ett Mister York här om månaden. I det här fallet skiter jag personligen högaktningsfullt i vem som brassar käk där inne. Det viktiga i mitt tycke är att namnet Olgas bevaras på något sätt. (Mister York Olgas?)
För det är liksom O l g a s vi snackar om. Denna oas, detta vattenhål efter dimmiga utekvällar, detta korvätarnas Mecka. Om så inte blir fallet tror jag faktiskt att den kalmaritiska folksjälen kommer att få sig en rejäl törn.
”Jag är fascinerad, nu vill jag veta allt om Olga. Jag vill ha en Netflix-dokumentär om Olga!”
För att underbygga detta påstående; jag snubblade över ett inlägg i sociala medier där en människa frågade allmänheten varför Olgas korvkiosk i folkmun ibland kallas för svett-Olgas. Kommentarsfältet fylldes med inte mindre än 133 kommentarer! Jag läste samtliga likt en Flashback-junkie med munchies.
Vissa trodde att smeknamnet berodde på att det var varmt i stekoset, andra var mer kreativa och sa att Olga kanske brukade värma korvbröden i armhålan. Ingen visste säkert. (En snubbe passade på att bragga om att han en gång hade raggat på Olga på Teatervallen. Förtjusande kvinna tydligen.)
Men nästan alla i kommentarsfältet verkade ha positiva minnen från Olgas. Alltså personen Olga är ju en marknadsavdelnings våta dröm. Hon har lyckats branda det där stället med word of mouth i, låt säga, fem generationer. Jag är fascinerad, nu vill jag veta allt om Olga. Jag vill ha en Netflix-dokumentär om Olga!
För övrigt haglar det nyheter nuförtiden om olika matställen som snart kan tvingas stänga på grund av elpriser och annat. Därför skulle jag vilja uppmana till minst en pizzadag i veckan, om ekonomin tillåter. Nu kanske du tänker: ”Men då kommer jag att svullna upp totalt”. Det finns sallader på pizzerior också! För kom ihåg: Man saknar inte pizzabagaren förrän han inte längre svarar i telefon.
RIP Bergas pizzeria och Olgas korvkiosk – tack för alla fina minnen!
(Vill du också veta allt om Olga? Tveka inte att mejla mig så ska jag försöka övertala någon beslutsmässig som kan låta mig skriva ett djuplodande reportage om denna legendariska korvkioskägare.)
