Malin Wollin: ”Jag uppskattar inte att komma efter tönten Henrik Rydström”

Vad händer i helgen?

– På fredag ska jag gå på konstnatten på Skördefesten. Jag har en dotter som pluggar konst på Ölands folkhögskola så vi ska dit och titta. På lördag är det barnkalas för sjuåringen. Temat är: släpp in barnen, håll andan och räkna minuterna tills det är över. På söndag är det Kalmar FF–Elfsborg, så jag skulle säga att det är en ganska busy helg.

Hur tror du att det går för KFF, hänger de kvar?

– Kalmar FF är alltid lika delar roligt och hisnande. Jag tror att de vinner mot Elfsborg. De brukar vinna när ingen tror på dem och det älskar man. Sedan förlorar de mot Knäckebröhult och man blir sur igen. Men jag tror att de hänger kvar.

Förra veckan publicerade vi en lista med kändisar som jobbat på Barometern-OT genom åren. Där fanns du, i sällskap med bland andra Lennart Hyland, Fredrik Wikingsson, Irene Svenonius och Ulf Kristersson. Vad tänker du om det gänget?

– Det var en kul lista. Mindre kul var ordningen på den. Jag uppskattar inte komma efter tönten Henrik Rydström, som by the way lämnade Kalmar. Jag bor kvar.

Du jobbade som lokalredaktör och på Åxåbilagan. Vilket är ditt starkaste minne från Barometerntiden?

– Jag var lokalredaktör i Nybro en period. En helg kom kungen dit för att inventera hemvärnet. Jag var inte så förberedd, men tänkte att jag kunde använda mig av de andra reportrarnas frågor. Fast när jag kom dit så var det ingen annan media på plats. Dåvarande landshövdingen var också där och plötsligt sa han: “Är det någon som vill fråga kungen något?”. Alla tittade på mig och jag hade inget att säga. Det var jättehemskt. Jag minns att jag till slut fick ur mig: “Hittade kungen någon svamp i skogen?”. Men det hade han inte gjort.

Du har skrivit för Aftonbladet sedan 2006, men vid årsskiftet fick du sluta som krönikör. Vad hände?

– Ja, vad hände? Vad ska jag säga? Jag vet inte. Om man tittar på de som är kvar… jag kanske var för ung? Haha, nej, allvarligt talat. Jag vet faktiskt inte, det får du nästan fråga Aftonbladet om. Men jag har inte fått gå för att någon tycker att jag är dålig eller dum i huvudet. Det var inget drama, inga hard feelings. Jag fick en fin avskedsmiddag med två redaktörer i Stockholm. Jag är inte den som är sur. Eller jo, det är jag, men inte i det här fallet. Det är bara jobb. Jag har en poddkollega, Clara (Lidström), som sa att det här nog är bra för mig och att jag kanske hade blivit lite bekväm. Jag märker nu, sedan jag slutade på Aftonbladet, att jag är mer kreativ i andra saker. Ibland är det bra med knuff.

Du har varit en profilerad krönikör på Aftonbladet i 17 år och vecka efter vecka levererat åsikter till miljonpublik. Du har hamnat i luven med en rad grupperingar, från ensamstående mammor till bensinälskande män. Hur har det påverkat dig?

– Det som slår mig gång på gång är att jag har blivit immun mot hatet jag har fått. Det kanske inte bara är bra. Men jag bryr mig inte om vad folk säger eller tycker om mig, jag kan inte tänka på det. Det finns bara en handfull människor som kan göra mig ledsen.

Du väckte ett särskilt starkt engagemang när du ifrågasatte cyklande män?

– Ja, min poäng var att de cyklar ifrån sina känslor och det blev ett sådant vansinnigt liv. Jag gick igång så mycket att jag skrev en krönika till om det. Då blev det starka känslor, men det är roligt med känslor, vad skulle vi göra utan dem? Känslor vill vi väcka.

Men cykelmännen gick långt för att slå tillbaka mot dig?

– Ja, de försökte förstöra min karriär på olika sätt. De kunde gå in på samarbetspartners Facebooksidor och skriva om mig. Företagen undrade vad alla arga kommentarerna kom från, de visste inte att det piskats upp stämningar mot mig i privata Facebookgrupper. Det är väldigt ohederligt att hetsa på det sättet och det är svårt att möta. Man försöker försvara sig mot något som är osynligt.

Vad tänker du när du ser män i cykelbyxor idag?

– Då kan du fatta att jag aktar mig. Om något skulle hända mellan mig och en cykelman talar inte texterna till min fördel.

Vad har du för projekt på gång nu?

– Det är så himla roligt med podden (Wollin & Clara). Den går svinbra. Vi har flyttat den och är mer självständiga nu. Det är så roligt att få bestämma allt själv och göra det ihop med någon som är så rolig och smart. Sedan måste jag bli klar med nästa roman. Första utkastet är färdigt men nu har jag kört fast lite efter min förläggares Augustin Erbas kommentarer. Det är första boken jag ger ut med honom och jag får känslan att han har väldigt höga krav på mig och tror stora saker om mig. Haha, det är i alla fall så jag försöker tolka det för att inte bryta ihop.

Du har sagt att du hatar varje del med att skriva en bok?

– Ja, så är det. Jag älskar att få en idé och att skriva första meningen i en bok. Det är jag bäst på. Sedan kommer de andra 250 sidorna och stör min process.