Vildsvin forcerar elstängsel - ”Grisarna är oskygga och syns ofta”

I 24 år har Birgitta Arnesdotter och Mats Landström drivit gården Skåningsmåla Mohair på deltid. På gården, strax utanför Bäckebo, finns drygt 20 gotlandsfår och 60 angoragetter. Aldrig tidigare har paret haft så stora problem med vildsvinen.

– Grisarna intar gården och förstör våra marker. Fruktansvärt och sorgligt, berättar Birgitta Arnesdotter uppgivet.

I somras startade vildsvinens invasion i en av betesmarkerna. I veckan har djuren gått in i ytterligare en hage och besöker gården varje dag och vänder upp gräs, jord och sten.

– Främst handlar det om åtta smågrisar, som vant sig vid elstängslet. De vill åt rötterna och ogräset, berättar Birgitta Arnesdotter.

Sedan många år tillbaka har flera av gårdens betesmarker och vall femtrådigt elstängsel för att hålla rovdjuren borta.

– Vi har alltid sagt att vi klarar oss, eftersom vi har elstängsel. Men nu hjälper inte ens det - det känns hopplöst. Grisarna är som en pest för oss, säger Birgitta Arnesdotter.

I hörnet i en av betesmarkerna ligger en skogsdunge och marken bredvid dungen är uppbökad. När vi kommer till platsen börjar vallhundar bete sig annorlunda än tidigare.

– Jag känner också hur det luktar gris och förmodligen är grisarna här i närheten. De som härjar här är oskygga och syns ofta på kvällar och mornar.

Hon berättar om rädslan att stöta på vildsvinen i mörkret. De händer att hon mött en sugga med två kullar och då är det upp mot 12 vildsvin.

– Det är obehagligt. Jag är inte rädd för min egen del, men rädd för att grisarna ska skada hundarna och numera vänder jag så fort jag känner grislukten i mörkret.

När vildsvinen började att böka i somras försökte Birgitta Arnesdotter att laga skadorna i slåttervallen, som ska bli foder, men nu har hon gett upp.

– Vi hade hoppats på att kunna skörda, men när stenar och jord vänts upp går det inte att köra maskiner här. Risken är för stor att de vassa knivarna i maskinerna går sönder.

Det finns också en risk att jorden grisarna har bökat upp hamnar i fodret, ensilaget.

– Det kan bli förödande, eftersom djuren kan drabbas av bakterien listeria, som exempelvis kan leda till hjärnhinneinflammation och döda eller aborterade foster.

Nu tvingas man istället att bryta vallen och så om den två år för tidigt. Vanligtvis sker det var femte år.

– Det kostar såklart mycket att lägga om vallen. Sedan är det förlorad skörd och kostnader för att vi måste köpa in foder istället.

På gården finns även naturbetesmarker med anor från 1500-talet med bland annat särskilda värden.

– Där har grisarna också börjat böka runt och förstör den biologiska mångfalden. Det är sorgligt.

För att försöka stoppa vildsvinen ska man köpa in ytterligare ett till elaggregat och elstängslen ska ses över.

– Vi har redan hög spänning i elstängslet, men vi känner oss desperata och har därför diskuterat att sätta upp ytterligare ett elstängselaggregat.

Enligt Birgitta Arnesdotter är jakten på vildsvinen nyckelfrågan. Jakträtten på gårdens marker är utarrenderad.

– Det är jobbigt att jaga vildsvin. Men problemet med grisarna är så stort att man måste jaga på mycket bredare front än vad som görs idag.

Hon hoppas på naturvårdsverkets nya förslag med att införa statliga jägare för att minska vildsvinsstammen.

– Det spelar ingen roll vem som jagar bara vi får bukt på problemen och det gäller att vi hittar nya lösningar.

Ett sätt att hålla grisarna borta är att bryta vallarna med bekämpningsmedel för att få bort rotgräset i vallen.

– Det är fruktansvärt om man ska behöva använda bekämpningsmedel för att man har vildsvin. Vi gör det inte och jag vet inte hur utspritt det är, men jag antar att allt fler använder sig av bekämpningsmedel för att få bort det grisarna vill åt, säger Birgitta Arnesdotter.

Läs mer om vildsvin: