Eva Bergquist Andersson: Jag skulle aldrig ens tänka tanken att beställa en ”tyst klippning”

– Visst är det spännande med artificiell intelligens? Nu skriver ju robotar artiklar, så ni tidningsmurvlar har sett era bästa dagar. Det är bara att söka på datorprogrammet Chat GPT och använda det till att skriva i stället för att försöka själv, fortsatte S och torkade bort lite choklad från ballerinakexet ur mungipan.

Hon gick på i ullstrumporna genom att räkna upp alla möjliga situationer där folk i allmänhet snart kommer att vara överflödiga.

Bland exemplen hon rabblade fanns bland annat Furhat, en robot som används som lärarassistent, flygplatsguide och rekryterare. S nämnde även roboten Sophia som är byggd för att vara så lik en människa som möjligt och som kallas för "världens första robotmedborgare" efter att ha fått medborgarskap i Saudiarabien.

Jag skakade olustigt på mig. En person som jag, som knappt fattar hur en nagelsax fungerar, hyser automatiskt viss misstro mot teknikens framsteg. Dessutom har jag läst att till och med teknikvänligt folk som Elon Musk varnar för att artificiell intelligens, eller AI, kan orsaka en mänsklig katastrof. När jag nämnde att han och andra forskare nu uppmanar till en paus i AI-forskningen, fnös min väninna föraktfullt.

– De är bara bakåtsträvare. Framtiden är redan här och det kommer bara att bli bättre, konstaterade hon.

Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske var lite väl magstarkt att kalla Elon Musk bakåtsträvare, men sa istället att jag tycker att det är en aning oroväckande att samhället avhumaniseras alltmer och tas över av robotar. Visserligen har jag inget emot robotdammsugare eller gräsklippare som själva ansar gräsmattan, men att låta det gå alltför långt kanske vore dumt. Se bara på valfri medlem av familjen Wahlgren/Ingrosso eller Kalle Lindh, de är ju precis överallt hela tiden. Där borde man ha pausat utvecklingen för länge sedan och med fördel ersatt dem med robotar.

– Vissa saker kan man ju inte ersätta. Som till exempel frisörer, försökte jag.

– Hah! Om tio år klipper du dig hos en robot! Och slipper sitta och skvallra med frissan, kontrade S och grävde efter fler kex i korgen.

Då slog det mig att avhumaniseringen även på området ”att gå och klippa sig” redan har startat. Numera kan man på vissa frisersalonger beställa så kallad Tyst klippning. Det innebär, om jag fattat saken rätt, att man inte ska prata med den som klipper en och att man – antar jag – betalar extra för en sådan tjänst. Egentligen borde det vara billigare enligt min åsikt, för det innebär ju att frisören i fråga så att säga anstränger sig mindre genom att just slippa skvallra, för att citera S.

Själv skulle jag aldrig ens tänka tanken att beställa Tyst klippning. Stunderna hos min frisör utgör höjdpunkter i tillvaron just genom att vi pratar oavbrutet med varandra den timme det tar att ansa mina testar. Allt från goda recept till viktig information i form av vad jag kallar social orientering (inte skvaller) samt status på barnbarn, renoveringar och mycket annat får man ju på köpet genom att prata när man sitter i frisörstolen. När jag informerade S om detta skakade hon bara på huvudet åt mina invändningar.

– Du är ju från medeltiden. Jag tror att varje människa har en egen klipprobot hemma om tio år och då kommer inte ens frisörer att behövas längre. Precis som det kommer att bli med journalister. Tur man har ett yrke som aldrig kommer att försvinna. Vi politiker sitter säkert, konstaterade hon och drack upp det sista kaffet.

Jag tänkte i mitt stilla sinne att om det vore något område där AI kunde göra nytta, vore det att byta ut vissa politiker mot robotar redan nu.

Sedan gick jag hem, startade datorn och bad Chat GPT skriva den här krönikan.