”Jag kunde inte vara där för mamma, men nu kan jag ta hand om hennes hund”

Vad gör du i Houston?

– Jag jobbar för ett gas- och oljeföretag. Jag flyttade hit för 25 år sedan, när jag var 21 år.

Hur har det senaste året varit för dig?

– Det har varit jobbigt och ledsamt att hantera pandemin. Jag och min man har handskats med pandemin rätt så restriktivt, för vi såg hur det var i Europa. På jobbet var jag först med att ha ansiktsmask och i början skrattade alla åt mig. I min byggnad jobbar 1 500 personer och när man går till jobbet nu får vi fylla i formulär och temperaturen kollas. Vi har mycket restriktioner här och alla bär mask hela tiden nu, var man än går måste man använda mask.

Hur påverkar pandemin din vardag?

– Min man har barn och vi har inte träffat dem sedan förra januari. De är 21-23 år och de är ute med sina kompisar, så vi får träffas på Facetime har vi bestämt. Det är så många fall här borta, jag har sex kompisar som har släkt som har dött och det har varit för många för att man inte ska ta det på allvar. Allt sätts i perspektiv när man går igenom något svårt. Jag har kompisar som bara klagar för att de inte kan göra det de vill, men det finns ju människor som dör där ute och som offrar sig för att rädda andra, hela vår värld måste samarbeta nu.

Hur hanterar du pandemin?

– Jag bor mitt inne i Houston i lägenhet och det känns lite instängt att bo mitt i en stad nu. Parken här är helt full av folk, så vi har valt att inte gå dit. En del tycker att jag är extrem men det bor nio miljoner här i Houston, det är väldigt folktätt. Man blir deppig när man inte får träffa människor, men man har inget val. Nu är det så här och då får man rätta sig efter det. Under förra året gick mina föräldrar bort, jag var inte hemma då och gick inte på begravningarna och det kommer att dröja innan jag kan besöka deras gravar. Det har varit väldigt jobbigt.

Vad ger dig energi i dessa tider?

– Att Facetima med mina kompisar. Annars tycker jag bara att vi sover, äter och arbetar just nu, ha, ha.

Hur är läget i landet just nu?

– Här har de börjat vaccinera alla, så jag har fått min första spruta. I början var det äldre och de som jobbade inom sjukvården som vaccinerades, men nu kan vem som helst sätta upp sig för vaccin. Jag är glad över sprutan, men jag kommer att fortsätta att använda mask på jobbet och i affärer, för det här är inte över än. Varje morgon lyssnar jag på Folkhälsomyndighetens presskonferens, jag tycker att det är intressant att följa utvecklingen i Sverige.

Vad längtar du mest efter nu?

– Att pandemin ska ta slut! Att alla ska förstå att det här är verklighet och samarbeta för att skydda varandra. När det här är slut längtar jag efter att få komma hem till Sverige och gå till mina föräldrars gravar och bearbeta den sorgen. Jag var hemma 2019 i november för mamma hade aggressiv cancer. Min man lovade min mamma att ta hand om hennes hund när hon inte fanns längre. Mamma gick bort i början på januari och den 23 maj kom hunden Izza hit till oss i Houston! Det var mammas önskan. Jag kunde inte vara där för mamma, men nu kan jag ta hand om hennes hund.

Hur trivs Izza i sitt nya hemland?

– Hon tycker att det är alldeles för varmt, men annars älskar hon att bo här och är väldigt väl omhändertagen. Izza är den bästa presenten jag kunde fått av mamma. Hon är en annorlunda liten coronahund!