Tiggarna fick bo hemma hos Rolf: "Jag ångrar mig inte”

Loppisen, som ligger vägg i väg med bowlinghallen i Hultsfred, rymmer även ett litet kafé. Hit brukar Rolf Lif gå och fika mest varje dag. Han småpratar med personalen på stammisars vis. På det runda bordet som står inrymt bland kläder och husgeråd till salu finns ett fat med torra kakor och en inplastad rulltårta. Kaffekoppen är urdrucken.

Rolf Lif låter sig fotograferas ute på gatan men avböjer att ta med oss hem. Förklarar att huset är ostädat och säger att han inte vill skylta i onödan med var han bor.

Han är 76 år gammal, berättar att han rest mycket och tidigare hade egen firma i byggbranschen, mest lade han om tak. Han kallar sig kommunist men är inte partiansluten.

En julhelg och ytterligare några veckor har passerat sedan domen avkunnades i Växjö tingsrätt. Rolf Lif friades från misstanke om medhjälp till människohandel.

Det här skulle kunna handla om en gammal mans oro och känslan lättnad efter beskedet att åtal ogillas. Men det är tydligt att Rolf hela tiden varit säker på sin sak, att han ska bli frikänd.

Allt började för drygt ett år sedan. Den 5 december 2017, en tisdag, vid sjutiden på morgonen avlossas vad som han beskriver som en chockgranat utanför Rolf Lifs fastighet belägen i utkanten av Hultsfred,

Tio-femton svartklädda poliser från Malmö stormar in i huset. Det är mulet och några plusgrader i luften, Rolf Lif minns att det inte var någon snö.

– Poliserna var vänliga, men en av tiggarna, en äldre man blev så rädd att han grät, säger Rolf Lif.

Blev du själv rädd?

– Nej, mest förbannad. Att man ska bli brottsmisstänkt för att man ger folk tak över huvudet.

Han tycks ha tagit det hela med relativ ro, även om han då inte kunde ana att det skulle sluta med att han skulle bli misstänkt för medhjälp till människohandel.

– Jag tänkte att har inte polisen nog att göra med all brottslighet som sker i Malmö, jag undrade vad de hade för prioritering när de kom hit.

Polisen gjorde husrannsakan överallt utom i Rolf Lifs sovrum.

Efter tillslaget kom polisen och höll flera förhör med honom, både som vittne och som misstänkt. Rolf Lif berättar att två av tiggarna, far och son, kunde lite svenska och att han därför pratade mest med dem. De två har nu dömts till fängelse för människohandel.

– Jag ångrar inte att jag gav dem husrum och de störde inte mig, säger han.

Han fick också själv hjälp av tiggarna, de städade och skötte om huset när han var bortrest.

Rolf Lif fick först kontakt med de bulgariska tiggarna för ungefär tre–fyra år sedan.

– Alla pratar om romerna, men jag ville prata med dem, säger han och förklarar hur han tog kontakt med en tiggare utanför Ica i Hultsfred.

Mannen kunde lite svenska och på något sätt kunde de två förstå varandra.

– Några tiggare kom hem till mig och drack kaffe och när de berättade att de bodde i bilar och att det var kallt så erbjöd jag dem rum, de blev så glada och tacksamma.

Efter ungefär ett halvårs tid sålde Rolf huset och köpte ett nytt hus, han ville bo lite avskilt, det gamla huset låg mer centralt. I det nya fick återigen tiggarna flytta in. Först var det två familjer, men de blev fler.

Till slut bodde tio–femton personer i Rolf Lifs 130 kvadratmeter stora hus. Han beskriver själv i förhör att det var ”folk överallt”. En änka hade skänkt honom madrasser och sängkläder så alla hade en egen sovplats. Ytterligare två personer bodde i en husvagn på tomten.

Blev det för många till slut?

– Ja det hade nog inte gått i längden och det var på gång att de skulle flytta, de sa att de kunde bo i bilarna. Men de fick inte vara i fred, folk störde dem, det var det värsta.

Rolf säger att han inte tog ut någon hyra men att tiggarna betalade för elen och hjälpte till med vedeldningen. Och så var de tvungna att dra ur kontakterna ur vägguttagen och sköta sopsorteringen.

– Det där med att sortera sopor var helt nytt för dem.

Tiggarna gick upp tidigt, vid sju–åtta tiden om morgnarna åkte de till Hultsfred eller Växjö, och så kom tillbaka vid 21-tiden på kvällen.

Det hände att Rolf skjutsade bulgarerna och de åt ofta tillsammans. De fick utgången mat från olika butiker eller hämtade i containrar och Rolf var med och åt av den maten.

Flera gånger i veckan var det fest med dragspelsmusik och dans. Rolf var med och festade. Men det dracks begränsat med alkohol.

– Bara billig 2,8-procentig öl, men ibland om någon fyllde år kunde jag köpa ett flak. Det var roligt med fest och dans men de som skulle köra bilarna dagen efter gick och lade sig först. Jag såg aldrig några kontroverser, om jag märkt något sådant hade de åkt ut.

Han har också besökt tiggarna i Bulgarien och varit med på både bröllop och dop.

– Det var stort men alla hjälptes åt och de lever fattigt där. Jag har en stående inbjudan dit om jag vill hälsa på.

Han säger att han fortfarande har svårt att förstå att det ska ha pågått människohandel i hans hem.

Två målsägande, en man och en kvinna, bodde också hos Rolf, i husvagnen på gården. I domen beskrivs hur kvinnan blivit lurad att resa till Sverige. Hon trodde att hon skulle få plocka bär för 500 kronor i månaden men i stället fick hon tigga och pengarna var hon tvungen att lämna till en av de nu dömda männen. Här träffade hon också sin man och tillsammans flyttade de från huset till husvagnen. Där var det mycket kallt.

Domstolen anser bland annat att det är styrkt att paret befann sig i ett nödläge eftersom de fick böter om de somnade när de tiggde. De blev också övervakade, och fick avlägga lydnadsed samt skuldsattes av ligans ledare.

Enligt domen ska paret få totalt 125 000 kronor i skadestånd. Enligt rätten avser skadeståndet kränkningsersättning för människohandel samt misshandel. De får däremot inget skadestånd för utebliven inkomst från tiggeri.

– Jag har aldrig sett någon som blivit tvingad till något. Men jag kan inte svara för det som hände i Växjö, säger Rolf.

Rättegången pågick i 28 dagar. Rolf Lif var på plats i Växjö under ungefär halva tiden.

Även om han inte ångrar något är han inte säker på om han skulle upplåta sitt hem åt tiggare igen.

– Det är svårt att svara på men om jag ser någon som ligger ute och inte har någonstans att bo så skulle jag hjälpa till.

Rolf Lif har fortfarande svårt att begripa det som hänt och att polisen lagt ned så stora resurser på fallet.

– Finns det inte annan brottslighet som ska prioriteras, undrar han.

Men människohandel är ändå ett allvarligt brott?

– De har hjälpt sina släktingar och de skjutsade eftersom de hade bil och körkort. Det ger inte många kronor att tigga men det är bättre än att sitta hemma. De som har gett pengar till tiggarna ska inte känna att de gjort något misstag. Jag har själv bevittnat i Bulgarien hur tacksamma de varit att få en chans att lösa sin akuta ekonomiska situation tack vare tiggeri i Sverige.

Känner du dig utnyttjad av de nu dömda som bodde hos dig?

– Nej, jag har inte blivit utnyttjad. Jag ser det som en fördel att ha fått lära känna dem och jag har fått mycket i gengäld när jag varit i Bulgarien. Man lämnar inte sitt hus till vem som helst. De har aldrig bett mg om pengar utan de har hjälpt mig och de hade respekt för mig. Det handlar om tjänster och gentjänster.

Vad tänker du om det som står i tingsrättens dom, att du är lättlurad?

– Nej det anser jag inte att jag är. Jag har stor erfarenhet av människor och har varit mycket ute i världen. Man behöver inte tro illa om alla innan man lär känna dem. Det finns sämre och bättre personer bland romer också, men de jag lärt känna var harmoniska och alla hjälptes åt.