Hennes uppdrag: Bevara en av världens mest fantastiska platser

Barometern-OT träffar henne en vacker försommarmorgon vid den ny- och ombyggda rastplatsen vid Möckelmossen mitt på Öland, med torra alvarmarken söderut och den stora mossen norrut. Husbilar och vanliga bilar står parkerade och vandrare, med kaffekorg eller tubkikare, möter oss när vi går ut på den breda spången, förbi blommande gul solvända och blå bergskrabba. Lärksången är intensiv och en gök hörs från den närbelägna dungen.

Efter några hundra meter slutar spången i en upphöjd och handikappvänlig plattform. Flera vattenspeglar kan siktas trots det torra vädret.

– Detta är mitt kontor, mitt jobb är så storslaget och häftigt, säger Emma Rydnér och blickar ut över landskapet, samtidigt som hon bjuder på kaffe ur medhavd termos.

Hon är sedan 2015 Mörbylånga kommuns samordnare för världsarvet Södra Ölands odlingslandskap. Det består av 14 socknar, 87 byar och 140 mil vandringsleder och är ett av de större av Sveriges 15 världsarv.

Det innebär mycket arbete ute i det fria, men också många timmar med att söka pengar – och nyligen en kungamiddag. En vanlig arbetsvecka i början av juni innehåller allt från samarbete med elever på Alunskolan i Södra Möckleby, boksläpp på äldreboendet Rönningegården i Mörbylånga till nationaldagsfirande i Degerhamn.

– Det är fantastiskt roligt. Styrkan är att vi har närheten till skolorna och ett jättebra samarbete, det är där vi lägger grunden för kunskapen om vårt världsarv, säger hon.

För det här med världsarv är ingen liten grej, utan det är kultur- och naturmiljöer i hela världen som anses vara ”ojämförligt mest enastående och av stor betydelse för hela mänskligheten”. Dessutom ska de bevaras till eftervärlden för all framtid.

Världsarv nomineras av enskilda länder och tas efter omröstning upp på FN-organet Unescos lista, som innehåller allt från Egyptens pyramider till örlogsstaden Karlskrona. Södra Ölands odlingslandskap antogs år 2000.

– Det handlar om världens mest fantastiska platser, det är klart att man blir väldigt engagerad då, säger Emma Rydnér.

– Det gäller att skicka med eleverna hur unik deras hemtrakt södra Öland är, så de har med sig det i bakhuvudet när de går vidare i livet. Men det gäller också att få ut folk i området och därför bygger vi mötesplatser, vandringsleder, lägger ut information, både på papper och digitalt, där folk rör sig.

Hon är själv uppvuxen i inlandet, närmare bestämt i Växjö. Men familjen hade sommarstuga i Bläsinge, fiskeläget på östra sidan, precis norr om världsarvsgränsen. Hon flyttade dit permanent med den egna familjen 2005, så steget var inte långt när hon efter jobb på bland annat museet i Växjö sökte och fick jobb som kultursamordnare i Mörbylånga kommun 2013.

Två år senare blev hon kommunens världsarvssamordnare, även om världsarvet varken tillhör kommunen eller nationen, utan faktiskt hela mänskligheten. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket är huvudmän i Sverige och samverkan med andra myndigheter, inte minst länsstyrelsen, och andra samordnare runt om i landet är intensiv.

Emma Rydnér håller också fram det viktiga samarbetet med LRF och de cirka 120 lantbrukare som har sin dagliga verksamhet inom världsarvet, som just handlar om det urgamla odlingslandskapet.

– Den öländska lantbrukaren har funnits här i 6 000 år och lyckats överleva och anpassa sig till den karga kalkstensklippa som utgör södra Öland, säger hon med beundran.

– I dag handlar det om mjölkgårdar och betade sjömarker på östra sidan, den superbördiga Mörbylångadalen i väster och däremellan det unika Stora alvaret.

Kalmar län har ett eget Världsarvsråd, där länsstyrelsen, LRF, Mörbylånga kommun, Region Kalmar län, Länsmuseet, Linnéuniversitetet och Ölands turism ingår. Där dras de stora penseldragen upp, med Emma Rydnér som sekreterare. En stor del av arbetstiden går åt till att söka och redovisa olika bidrag, till exempel från EU och länsstyrelsen.

– Jag tycker att vi har lyckats ganska bra, till exempel broschyren ”Kovett på stort alvar”, där vi talar om hur man ska förhålla sig till de betande djur som finns här i världsarvet.

– Det gäller att få folk att röra sig i landskapet, vare sig det är vandring, cykling eller ridning. Och inte bara på sommaren, tänk att sitta här ute med en kopp kaffe en immig morgon i november.

Om du tittar framåt, vad önskar du dig då?

– Att det här unika landskapet lyfts ännu mer, vi förtjänar att ta stor plats. Samtidigt är det dags för Sverige att ta större ansvar och anslå resurser, det här är inget hittepå, utan på riktigt. Sverige har tagit på sig att bevara de här 15 enastående platserna för all framtid, säger Emma Rydnér, och packar ner termosen i ryggsäcken märkt Mörbylånga kommun.

Men det är inte bara friluftsliv som gäller för Emma Rydnér. I våras blev hon inbjuden till kungalunch tillsammans med olika företrädare för Kalmar län.

– Jag blev lite snopen när inbjudan kom, jag var inte alls beredd, säger hon och skrattar.

– Men det var trevligt, kungaparet bor ju själva i ett världsarv på Drottningholm. Så visst fanns det intresse för mitt arbete, berättar hon när vi går tillbaka mot parkeringen.