IVA är borta men sjukhuset finns kvar

I skuggan av det kritiserade beslutet att upphöra med intensivvård och det som kallats för en läkarflykt från medicinkliniken har Oskarshamns sjukhus överlevt ännu en sommar.

Nu håller dessutom en helt ny verksamhet på att byggas upp där akut och medicin samverkar.

På väg in till konferensrummet konstaterar verksamhetschefen Per-Adolf Bergsten att skylten över dörren borde tas ner. Där står ”Intensivvårdsavdelning” och någon egentlig intensivvård finns inte längre på sjukhuset i Oskarshamn.

Det går alltså inte längre att få intensivvård på sjukhuset. Den möjligheten försvann i mitten av juni.

I februari i år beslutade regionledningen en lång debatt till slut att stänga intensivvårdsplatserna i Oskarshamn. Beslutet fick hård kritik av såväl den politiska oppositionen som delar av personalen. På sociala medier och insändarsidor svallade känslorna.

Men hur blev det då?

Sadegh Dolatabadi, överläkare och medicinskt ansvarig på medicinkliniken, Åsa Ahlgren, tf verksamhetschef för medicinkliniken, och Per-Adolf Bergsten, verksamhetschef för akutkliniken dit det som tidigare var IVA också hör, anser att Oskarshamn nu har fått en verksamhet som matchar sjukhusets storlek.

Krasst konstaterar de att mångas farhågor kommit på skam. Folk har inte ”börjat dö som flugor” i Oskarshamn eftersom det inte erbjuds intensivvård här. Intensivvårdsklinikerna i Kalmar och Västervik tycks inte heller ha blivit blivit nedtyngda av intensivvårdskrävande patienter från mellanlänet.

Intensiven i Kalmar har fått ta emot fem patienter sedan i juli medan Västervik ”inte märkt någon större skillnad alls”, visar en snabb koll med de två klinikerna.

I samband med att de två intensivvårdsplatserna togs bort öppnades fyra nya intagningsplatser för patienter som kommer in akut men kanske inte behöver läggas in. Här får de vara upp till ett dygn. Verksamheten bemannas med sjuksköterskor från akuten och läkare från medicinkliniken.

– Intagningsplatserna gör att vi kan snabba på flödet för att på så sätt klara akutvårdsgarantin sm innebär att 80 procent av patienterna ska ha fått hjälp inom tre timmar, säger Åsa Ahlgren.

Bristen på sjuksköterskor är ett ständigt bekymmer som sjukhuset i någon mån tycks ha lärt sig leva med.

Under sommaren gjordes en temporär sammanslagning av två medicinavdelningar men den modellen blir kvar en bit in på nästa år.

– Vi gjorde det för att få lugn och ro, Det har fungerat bra och vi har haft en sommar utan större överbeläggningar, säger Åsa Ahlgren.

Förslaget att stänga de två IVA-platserna kom inte från politikerna utan inifrån verksamheten. De tre är helt överens om att beslutet trots allt var rätt.

– Man kan ifrågasätta en verksamhet som har två vårdplatser, säger Per-Adolf Bergsten och hänvisar till att det är svårt att bibehålla kompetensen och utveckla en verksamhet som är så liten.

Enligt regionens statistik, som i och för sig ifrågasatts, har beläggningen på IVA i Oskarshamn endast varit 33 procent under de senaste åren.

– IVA-verksamheten var inte hållbar. Man ska inte göra allt på alla ställen. I stället ska vi koncentrera oss på det vi är bra på. Det svåraste har varit att vi inte har nått fram med de argumenten. Det har varit de känslomässiga argumenten som synts mest, säger Per-Adolf Bergsten.

Brist på patienter gynnar inte heller personalen.

– Det är inte roligt att jobba om det inte är fullt att göra säger Åsa Ahlgren.

Kvar finns nu två intermediärvårdsplatser för ”lättare intensivvård” och så de fyra intagningsplatserna för patienter som har besvär av något slag men kanske inte är tillräckligt sjuka för slutenvård.

– Vi är i början av en ny verksamhet, det är klart att vi upplever saker som inte flyter på, säger Per-Adolf Bergsten.

Dels handlar det om rent administrativa bekymmer som att patienter på intagningsavdelningen blir automatiskt utskrivna i journalsystemet Cosmic när klockan passerar midnatt.

Dels handlar det om att få med sig personalen på en förändring som många i grunden inte gillar. Och där har man lyckats bättre.

– Medarbetarna har varit öppna för förändringen och går in i det, även de som från början var negativa till förändringen har jobbat på och varit med i processen. Men möjligen har vi underskattat den tid det får ta, säger Per-Adolf Bergsten.

Efter IVA-nedläggningen i februari kom nästa dråpslag för sjukhuset när det stod klart att sju läkare slutat på medicinkliniken. Även om läkarna slutat av olika anledningar under nio månaders tid så beskrevs det som en ”läkarflykt”.

– Sju läkare har slutat under en period på nio månader men det är ingen kris, vi har koll på läget, säger Åsa Ahlgren.

Hon tillägger att rekrytering av nya läkare pågår, en har redan börjat och ytterligare tre kommer under hösten.

Att läkare kommer och går på ett sjukhus av den här storleken är inget konstigt eftersom många söker sig till de stora universitetssjukhusen efter ett par år.

– Jag har jobbat här i tio-elva år och i vissa perioder har det varit väl bemannat och i andra perioder har det varit underbemannat, jag har själv stannat för att jag trivs i Oskarshamn och har familjen här, säger Sadegh Dolatabadi.

Han har fått en del frågor från oroliga patienter.

– De har läst tidningen och frågat om jag också ska sluta, säger han.

För personalen på golvet handlar det nu om att börja jobba i en ny typ av verksamhet. De har bland annat varit på besök på Vrinnevisjukhsuet i Norrköping som gjort en liknande förändring och nu bedriver intagningsverksamhet sedan ett par år tillbaka.

Sjuksköterskan Anne Blomqvist är nyanställd och sökte sig till Oskarshamns sjukhus efter att tidigare ha arbetat på en hälsocentral i Mönsterås.

– Jag blev intresserad av akutsjukvård och jag tycker om att jobba skift så det här passar mig. Det är klart man blir påverkad av alla negativa skriverier, men här händer positiva saker varje dag, säger Anne Blomqvist.

Hon konstaterar att en del patienter inte har vetat om det varit öppet eller inte på akuten. Men öppet är det, sju dagar i veckan.

Malin Lövgren är anestesisjuksköterska, hon jobbar för ett bemanningsbolag men har varit på kliniken sedan i mars.

– Jag har varit med om en liknande omorganisation tidigare och här har det inte tagit form ännu men med justeringar kan det bli bra, säger hon.

Undersköterskan Florence Simonsson-Ekström har med sina 40 år på sjukhuset mest rutin av dem alla.

– Det har varit många förändringar genom åren, man får försöka rätta sig efter det. Det här med intagningsplatserna är nytt. Det här kan bli jättebra även om vi inte är där ännu. Men respiratorvården finns inte längre, det är en sorg, säger Florence Simonsson-Ekström

Olga Sashchaya, överläkare i anestesi, har arbetat på kliniken i elva år.

– Det har varit många förändringar, just nu fungerar det bra. Det är svårt att vänja sig. Det är bra att intermediärvårdsplatserna är kvar, det är bättre än ingenting