Pontuz Löfgren: “De som inte känner mig tror kanske att jag är väldigt kaxig”

Vad händer i helgen?

– På lördag kommer jag att sitta och bita på naglarna och se hur det går för KFF. Sedan spelar både KHC och FBC på söndagen så det blir en idrottshelg. Och som vanligt lite söndagsjobb med visningar. Sedan ska jag försöka få in lite egen träning också.

Du är nyss hemkommen från Mallorca, hur ofta är du där?

– Jag är nog där åtta-nio svängar om året i alla fall. Har jag mycket administrativt arbete kan jag fylla portföljen och åka ner och sätta mig där i fred. Jag har också lagt en stor del av min träningstid där nere, det är lite gynnsammare klimat. Livet har sina svängningar, ibland tänker jag att jag ska pensionera mig där en dag. Ibland tänker jag att det vore kul att dra igång en verksamhet där nere. Men först ska jag köra fem-tio år till här hemma innan jag förverkligar några sådana planer.

Vad är det för ställe du har på Mallis?

– Det är nog 20 år sedan vi köpte första huset där nere. Nu har jag en annan villa som jag renoverat och grejat med i några år. Den ligger i El Toro, på sydvästra delen av ön. En liten by med ett bageri, ett hotell och några restauranger, inte så turistigt.

Är du en profil även där eller går du mer anonymt på gatorna?

– Haha, jag vet inte om jag är en profil här hemma. Men i Kalmar är det många som känner igen mig och vill stanna och prata och det gör jag jättegärna. Men där nere är man mer anonym. Det kan vara rätt skönt ibland.

Pratar du spanska?

– Lite grann, jag förstår mer än jag pratar. Egentligen pinsamt dåligt med tanke på att jag varit där i 20 år. Mina spanska kompisar brukar säga att jag pratar bebis-spanska. Men jag gör mig förstådd.

Nyligen hade din mäklarfirma ett stort 30-årsfirande med röd matta, påkostad underhållning och massa gäster. Hur var festen?

– Det var fantastiskt roligt. Vi samlade ihop folk vi jobbat med genom åren. Sammanlagt var det nästan 200 personer, men man är alltid rädd att man glömmer någon.

Martin Stenmarck underhöll på festen, är det en av dina favoritartister?

– Haha, nej, nej. Eller nej ska jag inte säga, då blir han väl förbannad. Ska man fira 30 år är åldersspannet på gästerna rätt stort, så vi var tvungna att hitta någon som de flesta känner igen. Jag och Martin har gemensamma bekanta och det var ett bra val, han levererar alltid.

Vad är det märkligaste du varit med om på en visning?

– Det har hänt flera gånger att jag dykt upp med ett stort antal spekulanter till en söndagsvisning och så ligger familjen fortfarande kvar i sängen och sover. Det har också hänt att jag hittat säljaren död i hallen när jag kommit till en bostad. Som mäklare kliver du rakt in i människors liv och får vara med om mycket. Många glädjestunder men också en del tråkiga saker.

Vilken är din märkligaste affär?

– Jag har gjort dealer som i efterhand känns väldigt konstiga. Vid ett tillfälle när jag sålde ett hus på Öland hade spekulanterna med barnen på visningen och de blev så förtjusta i en undulat som stod i köket. Förhandlingarna om huset blev långa och till slut sa köparen: “Vi är med på 1,7 miljoner, men det bygger på att ungarna får undulaten”. Det blev en affär till slut och det visade sig att säljaren blev glad, han hatade fågeln. En annan gång skulle jag sälja en mindre gård på Öland. Köparen gick med på priset, under förutsättning att en traktor som stod där följde med. Då blev plötsligt traktorn väldigt dyr i säljarens ögon. Det slutade med att jag själv fick gå in och köpa halva traktorn för att få ihop affären. Så jag äger en halv traktor någonstans på östra Öland, jag får väl försöka nyttja den någon gång.

Hur arbetsskadad är du? Händer det – när du besöker någons hem – att du börjar fundera på vad du skulle kunna sälja det för?

– Nej, det är nog snarare tvärtom. Mina vänner blir mäklarskadade, de tror att jag går runt och tänker så. Men nej, där har jag noll intresse, det är som om en läkare skulle gå runt på fritiden och sätta diagnoser på folk. När jag tar av mig kostymen så tänker jag inte på bostäders värden.

Du har, med blandad framgång, satsat i många olika sidoprojekt genom åren. Det har bland annat varit riskkapitalbolag, ljudbolag, flygbolag, måleri, en reklamfirma och ett mindre krogimperium. Vilken är din sämsta affär?

– Ett tag var jag inne i 13 bolag samtidigt. Man kan säkert tillföra vissa värden på en styrelsestol men i Kalmarkrogar (ett företag Pontuz Löfgren drev ihop Thomas Axeheim, Ronny Nilsson och Mike Dimoulious) hade vi sju restauranger och 130 anställda på sommaren. Vi trodde att det skulle gå att sköta med vänsterhanden. Men det gick inte och det var en hyfsat dyr lärdom. Bara för att man lyckats driva ett mäkleri hyfsat innebär det inte att man är väldigt duktig på att driva företag i massa andra branscher. Att splittra sig på olika verksamheter var en dålig idé, det är nog en av de sämre affärerna jag gjort. För 10-15 år sedan tog jag ett beslut, jag ville fokusera helt på mäkleriet. På ett år gjorde jag mig av med alla mina sidobusiness och vi stängde Växjökontoret. Det är jag väldigt glad för.

Vad tror du att folk som inte känner dig har för bild av dig?

– Vi har taggat ner lite på sistone, men har haft en rätt så framåtlutad approach. Jag har varit tydlig med att vi inte är här för att vara störst och bäst i Kalmar, utan för att vara störst och bäst i Sverige. Den typen av uttalanden har jag fått äta upp många gånger och de som inte känner mig tror kanske att jag är väldigt kaxig. De som kommer i kontakt med mig ser att det inte är så. Men jag är väldigt ambitiös och har en tydlig målbild och det kanske inte är så svenskt.

Tänker du ibland: vad hade jag kunnat uträtta om jag varit i en större stad, i Stockholm eller utomlands?

– Jo, det är klart. När jag träffade mamman till mina barn frågade en stor mäklarkedja om jag ville starta kontor i Stockholm. Och jag har fått förfrågningar om att köpa mäkleri både där och i Göteborg. Men frågan är, vad skulle det tillföra mitt liv att vara stor i Stockholm eller utomlands? Då tycker jag att utmaningen har varit större att ligga i framkant i Kalmar med 70 000 invånare än att sitta och driva något i smeten på Östermalm. Det här är coolare.

Du är med i en tankesmedja tillsammans med byggfolk och arkitekter där ni funderar kring “den framtida staden”. Vilka förändringar hade Kalmar som stad mått bra av?

– En sak jag tycker att Kalmar bommat är att man inte samlat alla evenemangsplatser, som arenorna och nya simhallen. Man har spridit ut dem och det fattar jag inte poängen med. Sedan tycker jag att man borde vara betydligt närmare sin marknad när man planerar områden som Snurrom. Det skrek vi om redan från början. Stadsbyggnaden i Kalmar har under många år präglats mer av dåliga vallöften än kloka idéer. Man har byggt fel typ av bostäder på fel platser med felaktig infrastruktur. Det är inte många gånger på 30 år som kommunen ens hört av sig till oss som sitter mitt i marknaden. Där saknas det en viss ödmjukhet.

Ditt z i namnet, har du tagit det eller alltid hetat så?

– Jag är faktiskt döpt till Pontuz. Fråga mig inte varför, jag har inte fått något vettigt svar. Men z kommer från min mammas sida, hon hette Titz som flicka, det är ett finskt namn. Det räckte på 70-talet att heta Pontus, det var ovanligt nog. Att också heta det med z var jättekonstigt. Många har trott att jag tagit z för att göra det till ett företagsnamn. Jag vet inte om jag ska tacka eller klandra mina föräldrar. Men det kanske har varit bra för affärerna, Pontus med s hade nog inte stuckit ut lika mycket på företagsloggan.