Urberg ska stoppa strålningen

I dag samlas Sveriges högaktiva kärnavfall i stora vattenbassänger utanför Oskarshamn, i mellanlagret Clab. Men om slutförvaringen i Forsmark får grönt ljus från regeringen – nu när Östhammars kommun sagt ja – ska avfallet packas in i stora kapslar av koppar och stål och sänkas ned i schakt på 500 meters djup i urberget. Dessutom bäddas kapslarna in i ett tätande hölje av bentonitlera.

På så vis ska den joniserande strålningen från det högaktiva avfallet hållas avskild från allt levande i ungefär 100 000 år. Så lång tid beräknas det ta innan avfallet kan betraktas som ofarligt.

Det svenska urberget vid Forsmark bildades för cirka två miljarder år sedan och ligger sedan flera miljoner år tillbaka på jämförelsevis stort avstånd från de skakiga gränszoner där jordens kontinentalplattor kolliderar med varandra. "Där finns ett torrt berg med få sprickor på djupet", skriver kärnkraftsföretagens organisation Svensk Kärnbränslehantering AA (SKB) i ett informationsmaterial.

Alla är dock inte överens om att det planerade slutförvaret vid Forsmark är tillräckligt säkert i sin nuvarande utformning. Till exempel har Kärnavfallsrådet, som arbetar på uppdrag av regeringen, bland annat efterlyst fler studier av risken för att kopparkapslarna kan korrodera och på så vis börja läcka. I så fall skulle radioaktiva ämnen kunna komma ut i grundvattnet och med tiden föras upp till markytan.

– Vi har granskat en hel del detaljfrågor där vi anser att det krävs ytterligare fördjupning, säger Kärnavfallsrådets ordförande Carl-Reinhold Bråkenhielm.

Strålsäkerhetsmyndigheten har tillstyrkt projektet, men håller till viss del med om Kärnavfallsrådets invändningar.

– Det är relevant kritik, men i den kontext som vi har bedömt ser vi det inte som alarmerande eller något som gör att det inte går att uppfylla säkerhetskraven, säger Bo Strömberg, utredare vid Strålsäkerhetsmyndigheten.

Han betonar dock att det hela tiden krävs löpande forskning och utvärdering av hur projektet fortlöper – om det får tillstånd att starta.

– Även om regeringen ger tillstånd så kommer den här processen att pågå i många år framöver, och vartefter man bygger kommer man att få mer kunskap om detaljer. Ser vi något som förändrar bilden så finns hela tiden möjligheten att säga att det inte fungerar och måste göras på ett annat sätt, säger Bo Strömberg.

Hittills har inget land påbörjat slutförvaring av högaktivt kärnavfall, förutom en mindre anläggning utanför New Mexico där det förvaras militärt kärnavfall. Sverige, Finland och Frankrike är de länder som kommit längst i sina planer. Finland siktar på samma metod som Sverige, men ligger ett steg före. Där har regeringen redan lämnat ett principgodkännande till att metoden får användas, och dessutom har konstruktionen av förvaringstunnlarna inletts. Men än så länge har inget avfall börjat föras ned i berggrunden.

SKB räknar med att slutförvaret kan börja användas tio år efter byggstart. Därefter kommer nya tunnlar att sprängas i takt med att avfall börjar deponeras, tills allt avfall är omhändertaget. Detta beräknas ta ytterligare minst 40 år. Slutligen ska anläggningen avvecklas och förseglas slutgiltigt.