Kända komikerparet släpper Kalmardeckare: ”Kändes självklart”

Tillhör du den skara poddlyssnare som gärna frossar i bestialiska mord? Då har du förmodligen hört Johanna Hurtig Wagrells stämma i etern. Tillsammans med komikerkollegan Elinor Svensson driver hon nämligen en av Sveriges största true crime-poddar, ”Vad blir det för mord?”, där de på ett ovanligt framgångsrikt sätt lyckas kombinera genrerna krim och humor.

Kanske har du även ett förflutet som läsare av tidningen Café? Där drev Johan Hurtig Wagrell länge en välbesökt modeblogg. Han har också skrivit manus till ”Parlamentet”, skådespelat i komediserien ”Helt perfekt” och turnerat land och rike runt som ståuppkomiker.

Men inget av detta är anledningen till att jag träffar dem på Kullzénska kaféet denna ljumma fredag i april. Istället ska vi prata om deras senaste projekt, nämligen deckardebuten ”Fasad” som utspelar sig i parets hemstad – Kalmar.

– Det var liksom det enda alternativet. Vi ville göra nedslag i den formativa tonårsperioden och skriva om hur det är att växa upp. Då vill man kunna vara så specifik som möjligt och berätta om vår egen känsla. Det kändes självklart. Eftersom vi båda känner staden så bra har den en speciell plats i våra hjärtan, berättar Johan Hurtig Wagrell.

Familjen Hurtig flyttade från Jönköpingstrakten till Kalmar när Johan var i just de där tidiga tonåren. Han bodde i Kalmarsundsparken och gick på Falkenbergsskolan – där även Johanna Wagrell gick till och med sjunde klass. Det skiljer dock två år mellan dem och deras vägar korsades aldrig då.

– Jag flyttade till Uppsala i sjuan men hade kvar min pojkvän och mina vänner här så jag var nere rätt mycket ändå. Jag minns att jag hörde namnet ”Johan Hurtig” av en äldre kompis som gick i klassen under honom så jag kände till att han fanns.

Johan kan dessvärre inte säga detsamma – för vem har koll på sjuorna när man går i nian? Det skulle dröja till 2013 innan de sprang in i varandra på riktigt och året därpå blev de ihop. Sedan dess har de haft flera gemensamma projekt men först nu, tio år senare, har de förverkligat den idé som funnits med dem nästan hela deras relation.

Deckardebuten ”Fasad” släpptes den 10 april och handlar om tv-producenten Sanna Lundgren. Hennes liv rasar samman när en dokusåpadeltagare i ett av hennes program tar livet av sig i direktsändning. I ett sista desperat försök att rädda sin karriär återvänder hon hem till Kalmar för att göra en dokumentär om ett 25 år gammalt olöst fall. Parallellt får läsaren följa polisinspektören Elizabeth Hallman som står inför en efterlängtad flytt till Stockholm. Nu dras hon dock motvilligt in i den utredning hon länge gjort allt för att hålla sig borta från...

– Jag har alltid älskat den gammaldags, svenska deckarstilen, typ Henning Mankell. Att det är lite lugnare och inte bara förhöjt med massa action och blod hela tiden. Vi har snarare försökt fånga en obehaglig stämning där läsaren kan känna igen sitt eget liv, berättar Johanna Hurtig Wagrell och får medhåll av sin make:

– Jag är väldigt intresserad av själva gåtaspekten, ”the twists and turns”. På ett sätt kan det ju nästan bli läskigare att läsa om något som man känner skulle kunna hända, än att det går runt en galen seriemördare i Kalmar som dödat 20 offer. Det känns nog inte lika sannolikt.

Makarna är vana att arbeta ihop och har under sina år i nöjesbranschen skrivit flera gemensamma manus. Under bokprocessen har de haft lite olika roller; först spikade de storyn tillsammans, sedan fattade Johan pennan. Därefter har Johanna fungerat som en slags redaktör som kommit med löpande feedback.

– Vi satt faktiskt vid exakt det här bordet när vi började skriva! utbrister Johan innan hans hustru tar till orda och berättar hur det gick till när arbetsfördelningen spikades:

– Ja, jag satt här och visade ett kapitel jag hade skrivit. Och Johan bara: ”jaha... ska du också skriva? Jag tror... jag tror att det blir bättre om bara jag skriver.”

De skrattar.

– Alltså, jag är inte så van vid att skriva som Johan är. Han har en speciell stil som jag gillar, och om jag också skrivit hade han ändå skrivit om mina kapitel, haha. Nu har jag istället fått gå in och peta efteråt, vilket varit bra.

I egenskap av true crime-poddare har Johanna nämligen en hel del förkunskaper om allt från polisarbete till brottsofferpsykologi. Hur agerar en anhörig? Är det här en trovärdig reaktion hos en misstänkt? Hur ser medierapporteringen ut efter ett mord? Den typen av frågor har hon ställt materialet och ofta har det slutat med att Johan skrivit om vissa stycken för att de ska kännas mer autentiska.

– Absolut, man får en viss insikt i hur saker funkar. Sedan har vi förstås gjort mycket egen research – i podden pratar vi, av respekt för offren och deras anhöriga, aldrig om svenska fall och det skiljer sig ju från land till land hur polisen arbetar.

Något annat som paret haft nytta av är sina egna erfarenheter från tv-branschen. Att delar av boken utspelar sig i reality-världen är alltså ingen slump, och vissa detaljer är inspirerade av deras egna upplevelser. Huset som dokusåpan spelas in i finns till exempel i verkligheten, liksom flera av de stereotyper som återfinns bland bokens karaktärer.

– Ja, vi har träffat många Douglas-typer, säger Johanna och syftar på huvudkaraktärens chef som kanske inte framställs som världens mest sympatiska man.

Den Kalmarbördige läsaren kanske inte känner igen sig så mycket i realityvärlden – men desto mer på andra platser. Stagneliusskolan, Falkenbergsskolan, Norra vägen och hyreshusen på Arrheniusgatan i Oxhagen är bara några exempel. Den uppmärksamme kanske även kan dra vissa kopplingar till kända Kalmarprofiler – så som krögaren Ernesto som fått en fiktiv motsvarighet i bokens Enzo.

Johan Hurtig Wagrell berättar även om en verklighetsbaserad passage där Barometern figurerar på ett hörn.

– En rolig detalj: i boken minns Sanna tillbaka till när hon var nyinflyttad i Kalmarsundsparken och hagen där hade fyllts med några stora, håriga djur. När hon kom hemcyklande från skolan blev hon stoppad av en journalist och en fotograf som bad henne gå fram och hälsa djuren, och så tog de en bild. Dagen efter är bilden på förstasidan i Barometern och det står att Sanna – eller ja, Johan som det stod i verkligheten – ”genast ville hälsa på sina nya grannar”. Supertöntigt! Som ny i skolan blev jag tvungen att skademinera i ett helt år.

”Fasad” är första boken om Sanna Lundgren och Elizabeth Hallman, men inte den sista. Tanken är att det ska bli en trilogi och även de kommande delarna utspelar sig till stor del i Kalmar.

– Ja, till 90 procent är det skådeplatsen även i de andra böckerna. Varje bok innehåller sitt eget brottsfall men det finns också en dramaturgisk båge som spänner över hela serien, säger Johanna.

Har ni redan börjat på nästa del?

– I huvudet är den påbörjad. Förläggarens dröm är att den ska ges ut om ett år. Då måste jag ha skrivit färdigt i augusti, säger Johan Hurtig Wagrell och ler snett innan han konkluderar:

– Eftersom den första boken tog över sju år att skriva låter väl det som ett logiskt mål, eller hur? Jag ser inte hur det skulle kunna bli något annat än succé.