Här hamnar förorenade jordmassor från Fredriksskans
Fredriksskans har tidigare varit både avstjälpningsplats och soptipp. Just nu pågår arbetet med att frakta bort 37 000 kubikmeter förorenade massor.
Massorna består av en hel del tungmetaller, däribland bly, koppar och zink. I marken finns även polycykliska aromatiska kolväten. Det är ämnen som finns i stenkol och petroleum och bildas vid förbränning av organiskt material. Ämnena klassas som cancerframkallande.
De förorenade massorna fraktas från Fredriksskans till antingen KSRR:s anläggning i Moskogen eller till Tegelviken, där de täcker de gamla deponierna.
– Föroreningshalten bestämmer var de hamnar. En lägre nivå av föroreningshalt åker till Tegelviken, medan massor med höga halter går till Moskogen, säger Anna Aleljung på kommunen.
Lastbilarna med massorna fotograferas och vägs innan de kör in i Moskogens stora område.
– Det ska finnas dokumentation av det som läggs på deponin. Massorna behandlas inte. De vägs in och tippas på deponin, säger Magnus Ivansson, produktionschef på KSRR.
Massorna hamnar på två olika deponier i Moskogen beroende på föroreningshalten. De mest nedsmutsade massorna läggs på deponin för farligt avfall, medan de mindre nedsmutsade massorna hamnar på deponin för icke farligt avfall.
– Skillnaden är att deponin för farligt avfall har en tätare botten. Det finns även ett krav på att den måste mellantäckas genom att man lägger på ett lager plast. När det är färdigt gör man en sluttäckning av deponin, säger Charlotte Nilsson, konsult som arbetar åt KSRR.
Innan massorna med farligt avfall läggs på deponin måste de laktestas.
– Man skakar jorden med vatten för att få veta hur mycket förorenade halter som finns i vattnet, säger Charlotte Nilsson.
Hittills har 5 000 ton farligt avfall och 18 000 ton icke farligt avfall från Fredriksskans hamnat på Moskogen.
– I vår värld är det inte speciellt mycket avfall. Saneringen av Pukebergs glasbruk för två år sedan var mycket större, då tog vi emot totalt 100 000 ton avfall, säger Magnus Ivansson.
