”Alla fåglar har karaktär, men vissa har mer karisma än andra”

Vi befinner oss på sydöstra Öland en ganska tidig onsdagsmorgon. Seby läge står det på skylten och den smala vägen ringlar ner mot de gröna strandängarna. Där möter oss fågelguiden Donat Hullmann och tillsammans går vi över stättan och ut på kalkstensflisan som sluttar ner i Östersjön.

– Det här är ett av de allra bästa ställena om man vill börja titta på fåglar, säger han och fäller upp tubkikaren.

Han har skådat fåglar sedan tolvårsåldern och har bott på Öland de senaste tolv, tretton åren. Numera driver han eget fågelguidningsföretag, men är nog mest känd från SVT:s Den stora fågelresan från 2017, där han tillsammans med Daniel Norberg vann och fick resa till Peru och spana efter kondorer, världens största fågel.

Här, i Gammalsby sjömarker, som anses som ett av Europas värdefullaste fågelområden, nöjer vi oss gärna med att se Sveriges största fågel, havsörnen.

– Där borta sitter en, säger Donat Hullmann och riktar kikaren norrut.

– Den har tagit en näbbgädda, trutar och måsar är på den. Det är en ung havsörn, det ser man på den brunvita stjärten. Gamla örnar har kritvit stjärt och citrongul näbb, säger han medan vi tittar i kikaren.

Att det är just så bevisas några minuter senare, när vi spanar in en cirklande havsörn i söder, högt, högt uppe i det blå.

– Det blänker till så fint när solen träffar den kritvita stjärten, säger Donat Hullmann, som har en okomplicerad filosofi när det gäller fågelskådning.

– Det handlar inte om hur många arter man sett eller kan, utan det viktiga är att njuta av själva upplevelsen att se fåglar. Gör du det, och tycker att fåglarna hemma vid fågelbordet är fina, då är du en fågelskådare, säger han.

– Men ju mer man vet, desto bättre blir det.

Själv har han en hel del kryss, som det heter i fågelskådarkretsar, men det är inget som han skryter med.

– Jag har ganska många. Det finns 256 häckande arter i Sverige, och jag har väl sett en 420 nånting, säger han.

Det surrar i hans telefon av olika larm mest hela tiden, men det blir numera inte så många resor.

– I första hand måste lusten finnas där, säger han och berättar att det senaste krysset var en spetsstjärtat duva, i Hammarby, på västra sidan Öland.

Och självklart har han varit några kilometer norrut mot Triberga, där den mer ovanliga sydnäktergalen har siktats och där fågelskådare trängs längs landsvägen.

– Den hör egentligen hemma i södra Europa och sången är lite mer melodisk och trevligare, säger Donat Hullmann.

Öland är en utmärkt plats för den som vill titta på fåglar, både för kännare och nybörjare. Den långa kustlinjen gör att flyttfåglar rastar och äter innan de fortsätter norrut på våren och söderut på hösten.

– Men Öland är fint året om, här finns en rikedom av fåglar både på sommaren och vintern.

Ofta avbryter sig Donat Hullmann mitt i en mening, då han hör eller får syn på någon ny fågel. Han ser strandskata, småtärna och rödbena på stranden, och i den lilla dungen finns ladusvalor, hussvalor, grå flugsnappare och gransångare.

– Där hörde jag en svarthätta som sjöng. Och där är enkelbeckasinen. den spänner ut sin stjärt när den dyker, det är fjädrarna som vibrerar och ger ljudet. Hör ni?

Donat Hullmann svarar snällt på alla våra frågor, men utan att vi egentligen märker det har han alla sinnen på spänn mest hela tiden.

– Ja, jag är aldrig helt avslappnad, utan tittar och lyssnar konstant, säger han.

– Rörelser triggar mig, saker som bryter det naturliga mönstret.

Samtidigt ger han ett tips:

– Om man hör en fågel kan man koncentrera sig på ljudet, samtidigt som man försöker se var fågeln sitter och titta på den noga. Det är ett bra sätt att lära sig, en fågel i taget.

Vi lämnar stranden och går in i den vindskyddade dungen och slår oss ner vid ett av fikaborden.

– Tidigare hade fågelskådare lite av töntstämpel, en som satt i en buske hela dagarna, men nu är det inte alls så, säger Donal Hullmann.

– Fågelskådningen har så många dimensioner, främst att man kommer ut i naturen, men också att man kan utöva sitt intresse nästan var som helst.

– Sedan är det upptäckarglädjen. Och samlarmanin.

Vi sitter nära de skyddande buskarna, och inom bara några minuter har Donat Hullmann sett och hört gransångare, hämpling och steglitsen med sitt röda ansikte.

– Svarthättan är en av favoriterna, den har en mjukt flöjtande sång. Och gärdsmygen, en liten, kaxig fågel med stjärten rakt upp, som sjunger otroligt vackert.

– Alla fåglar har karaktär, men vissa har mer karisma än andra, säger han.

Den här förmiddagen är det inte så mycket folk vid Seby läge, men då och då kommer fågelintresserade, ofta med stora kikare.

Två av dem är Thomas Jakobsson från Helsingborg och Annika Annemark från Torhamn som vid bordet intill njuter av sol, kaffe och systerkaka. De kallar sig för njutskådare, men snart kryper det fram att de tittat på fåglar sedan 1970-talet.

– Vi känner till det här stället sedan länge, jag har gammal släkt i Näsby, säger Thomas Jakobsson.

– Vi är inga artjägare, men det är alltid roligt att se en ovanlig fågel. Framför allt handlar det om hela upplevelsen, att komma ut och se, säger Annika Annemark.

Även om fågelskådning kanske har sin topp på våren när flyttfåglarna kommer, finns det mycket att titta på också under sommaren.

– I juni är det häckningsperiod och fåglarna sjunger inte längre lika intensivt. Och när de har kläckt sina ungar är de fullt upptagna med att mata dem, säger Donat Hullmann.

– Men en del fåglar är tidiga flyttare. Svartsnäppan till exempel flyttar redan i juli.

Framåt höstkanten börjar sedan den stora flytten söderut.

– Det är magiskt att se de stora sträcken. Då är det större flockar, eftersom ungarna som fötts under sommaren också flyttar med.

– Då kan man komma fåglarna riktigt nära.