Matilda Johansson: Fanerdun fascinerar mig så – blev Kalmar utsatt för en bedragare?
Jag hade en fantastisk helg förra veckan. På en kylslagen takterrass i en uppvärmd infinitypool, på 24:e våningen, såg jag hur Boeing 747:or kom farande i skytteltrafik i den orangefärgade solnedgången. Perfekt avslutning på en fullspäckad dag med kulinariska upplevelser från öst, och många intryck på en storslagen och inspirerande mässa. Natten tillbringades sedan i en extravagant privat villa nere i Eternity city.
Ja, så här hade kanske en weekend i utkanten av Kalmar kunnat te sig 2023. Om Fanerduns mässhallsprojekt hade blivit verklighet, vill säga. Men den kinesiska miljardsatsningen i Kalmar 2006 visade sig inte bara gälla internationell handel. Snart uppdagades det att kineserna också ville kränga permanenta uppehållstillstånd i Sverige. Efter ett par år av trubbel hit och dit gick ägaren Jinxing Luo upp i rök.
Vi backar bandet lite. Det finns ju sådana där ögonblick i livet som man minns alldeles utomordentligt tydligt. Typ var du var när planen flög in i World trade center.
Nu vet jag i och för sig inte exakt vad jag sysslade med när jag nåddes av informationen att Kalmar skulle förvandlas till norra Europas handelscentrum numero uno. Men jag minns Kinafebern som rådde i stan. Många var lyriska, de planerade att expandera sina businessar, eller för den delen överge sina företag för att istället börja handla med kineserna.
På en fotbollsträning berättade en lagkamrat att hennes lärare hade sagt att det behövde utbildas många fler bagare nu när kineserna skulle komma. Förtär de så mycket frallor? tänkte jag. Var man skeptisk mot denna ljusnande framtid var man en tråkig bakåtsträvare.
Nyligen släppte podcasten Uppgång och fall en intressant skildring om Fanerdun-satsningen. Den kan jag varmt rekommendera om man vill veta häpnadsväckande fakta om alla turer. Serien i tre delar är rolig också. En personlig favoritdetalj är hur Mr Luos elektriska energi och hår sägs förändras beroende på hur hans affärer gick. Barret stod spikrakt upp om han var på grön kvist.
Alltså, jag har fascinerats så av den här osannolika historien genom åren, men det är ju något som skaver. Blev Kalmar utsatt för en bedragare? Vad tänker Kalmarborna om det här? Jag gjorde en mini-gallup på tre vänner och ord som ”pinsamt” och ”lurade” dök upp i formuleringarna. ”Det känns lite som när man har blivit hackad på nätet”, sa en.
Men kommunen verkar inte känna så, Johan Persson uttrycker i podden att det som hände ändå förde något gott med sig. Invånarna fick upp hoppet om framtiden.
”Blev Kalmar utsatt för en bedragare? Vad tänker Kalmarborna om det här?”
Vilket föredömligt tänk, får jag lov att säga, för exempelvis människor som har blivit sol- och-vårade i en mer klassisk bemärkelse – se det positivt! Att den där falske amerikanske sjökaptenen fick alla dina besparingar visar ändå på att ALLT kan hända.
Idag råder det helt andra tongångar när det kommer till att ge Kina inflytande i Sverige. Vad ska de med köpt världsherravälde till? Vi kanske ska vara glada att vi slipper ballongbråk i Snurrom. Ni vet, det hade väl varit spionage och underrättelsetjänst om vartannat i mässbåsen.
Jag åkte förresten ut dit häromdagen, till Kalmars eget Ground zero, för att se om platsen ser ut som i mina mardrömmar. Grushögar, snårig terräng och vildvuxna granar fyllde tomten som en gång skulle sätta Kalmar på kartan.
Sedan fick jag syn på dem, i en rondell inte långt ifrån där hotellet skulle stå. Någon form av återanvända kinesiska pelare från när det begav sig. Som en förnimmelse av vad som kunde ha blivit och ett statement på att här står vi för våra satsningar. Friskt vågat, hälften vunnet? Det blev i alla fall en episk historia.