Christian Gustafsson: ”Spelsystemet och modet är IK Oskarshamns x-faktor”

Jag skrev där och då att jag tyckte det kändes lite snopet och lite pärlor för svin-igt att lämna slutspelet redan där. Att det fanns mer än en åttondel i det här laget. Det tycker jag alltjämt och jag tror att många i organisationen grämer sig över den där olycksaliga HV-matchen i några sömndruckna sekunder varje morgon när de vaknar.

Samtidigt är alla så klart "med lite perspektiv" (vad trött man är på "med lite perspektiv"-lingot") tämligen tillfreds med att komma sjua i SHL. Och eftersom premisserna är: "Varje gång ni hänger kvar i SHL, har ni gjort det över förväntan", så är det så klart inget att klaga på.

Femfjädrig säsong. Eller kanske inte riktigt. Säg 4,5. För det finns saker att slipa på, det finns nog mer att krama ur den uppåtgående spiral IKO är mitt uppe i.

Här kommer några potentiella förfiningsparametrar:

• Jämnhet över en hel säsong. Lättare sagt än gjort. Alla lag har sina svackor, sina toppar. Ofrånkomligt. För IKO handlar det om att få ner längden på svackorna. Första säsongen var en enda lång svacka. Andra slog de torskrekord. Tredje avslutades med nio förluster sista elva matcherna. Den här säsongen gick vågorna höga åt alla håll. En darrig höst, en fenomenal midseason och en ånyo skraltig avslutning. Jag fattar att man inte kan vinna alla matcher, men kortare svackor och större jämnhet, ja, det efterlyses.

• Kreativare backsida. Det ser ut att metamorfosas en smula i de bakre regionerna. Än mer spelande, kanske lite mindre fysisk. Martinsen Lilleberg och Worge Krëu sannolikt ut, mycket skills kvar, in kommer poängbacken Alexander Anderberg och maratonmannen Oscar Engsund. Det är klart att Engsund är ett Marvel-skt fysmonster, men känslan är att IKO vill fortsätta att baxa sitt backspel än mer mot det kreativa. Helt rätt. Dagens hockey handlar allt mer om att ha skillade backar som klarar att spela bort en press och kicka i gång anfall.

• Hitta Antti Suomelas ersättare. Det går så klart inte. Men att hitta en funktionell kamrat till "Packe" och Oksanen är en absolut nyckel. Ytterst få klarar att spela där, du måste förstå Patrik Karlkvists "steget före-” och "ögon i nacken"-hockey. Är det förresten, med tanke på hur makalöst bra han var, inte märkligt att Suomela redan känns som en parentes i IKO-historien? Det har nog med personlighet att göra. Suomela är en knektkaraktär som gör vad han ska och lite till och artigt tackar för sig och teflonigt skrinnar vidare i livet. Gudomlig hockeyspelare, beige personlighet.

• Hitta en andracenter. Något man misslyckades med den här säsongen. Byron var mest skadad och Powell klarade inte SHL-centerrollen. Det slutade med att Hynek Zohorna fick bli det, och det vill vare sig han eller IKO. Nu är det prio att hitta en trygg och kreativ center som kan leda och utveckla en andreakedja. Tjeckiska landslagscentern Lukáš Jašek från Pelicans ryktas vara klar. Gott så.

• Centrar överlag. Det blev som sagt lite centerkris den gångna säsongen och jag tror att IKO vill stärka upp där generellt och hellre ha "för många" centrar, än att riskera att gå tomt. Gustaf Westlund, som kommer från amerikansk collegehockey, ska vara klar. Men jag skulle inte ha något emot om IKO även gick för exempelvis Daniel Ljunggren i Mora eller något i den stilen. Hellre nån center för mycket, som sagt.

• Tredjekedjan. Den har varit ett gissel under hela Filander-regimen. 21/22 var den mer än lovligt trubbig med Weise och Muzito-Bagenda. Den här säsongen hade den sina ljusglimtar, men det var egentligen bara under några brinnande vinterveckor som Powell & Co firade triumfer. Att frambringa en tredjeformation som över tid fyller på med secondary scoring när första- och andralinorna gjort sitt, är en absolut nyckel om man ska utmana över tid och i ett slutspel. Kvalitetsstupet måste flyttas bakåt i lagbygget. Nick Olesen skulle, exempelvis, kunna vara en värvning som bidrar till det.

• En riktigt jäkla bra målvakt. Det är något som saknats i IK Oskarshamn. Joe Cannata är en bra målvakt, men inte tillräckligt bra för att vara SHL-etta. Nu har han nog gjort sitt. Tim Juel, då? Han har väl varit alldeles lysande? Jodå, men i sjok. Delvis kanske det är IKO-ledningens fel. De har satsat på Cannata som "knapp men klar"-etta och aldrig – annat än när Joe varit indisponibel – gett Juel fullt förtroende. Vilket verkar vara det han behöver.

Nu skulle man vilja en keeper som tar den där Jhonas Enroth-rollen. Bra varje kväll. Överjävlig när så krävs. Det är en nyckel i att ta nästa steg. Nu kommer, om inget sensationellt inträffar, Marek Langhamer in. På förhand och papper går det knappast att få ett mer meriterat namn. Spelat i NHL och KHL. Spelat VM för Tjeckien. Den här säsongen har han varit finska ligans klart bästa målvakt. På papperet – ett perfekt drag.

• Lita till systemet. Sist men inte minst. Jag har på något håll läst om folk som tycker att IKO borde byta spelsystem, eller åtminstone modifiera det åt safety first-hållet.

Vad jag tycker? Precis tvärt om.

Det är just spelsystemet som tagit IKO dit de är. Om de spelat som alla andra (de flesta spelar mer eller mindre likadant) är jag övertygad om att de varit i allsvenskan för länge sedan. Det var intressant att lyssna till Luleåspelarna efter åttondelen. Niklas Olausson sa att han aldrig mött ett mer oförutsebart lag och en bättre kedja är Karlkvistkedjan, Joel Lassinantti hyllade IKO som unikt oberäkneliga, Brendan Shinnimin samma sak. Nu tror jag aldrig det funnits ens ett uns av tanke att skifta system. Snarare tror jag att Martin Filander vill dra sin skapelse ytterligare ett par snäpp åt oberäknelighetshållet.

Det är helt rätt.

Det är x-faktorn.