Röjig, svängig och svettig blueskväll i Bluespalatset
Mönsterås Blues & Roots
Med: Erika Baier, Mönsterås Blues Band, Jo' Buddy's Trio Riot, West Coast Blues All Stars, Little Victor, Alabama Mike.
Var: Bluespalatset (multihallen i Mönsterås).
När: Fredagen den 27 maj.
Stämningen är förväntansfull när fredagskvällen startar i Bluespalatset – multihallen i Mönsterås. Den inleds lokalt med Erika Baier med musiker. Erika från Timmernabben, som kanske själv fick den extra kicken till blues genom bluesfestivalen till att bli sångerska? Inspelningar och turnéer har fört henne runt Sverige och Skandinavien. På bluesfestivalen släpper hon loss i ”Easier said than done” och ger allt med bluesröst och scenisk närvaro, och ett absolut fokus. Greger ”Knock Out Greg” Andersson i den starka sättningen i bandet lägger på gitarrsolon som blåser rätt genom hallen.
Mönsterås Blues Band som sedan följer är givet på scen. Bluesfestivalen startade 1994 som ett firande av bandets 20-årsjubileum. Nu står de här igen och Calle Engström påminner sig om hur det var den gången. Kanske skulle det komma lite folk. Det blev betydligt fler än vad de trott. Och sen har det rullat på.
Lite av en mjukstart känns det som först, med Calle Engström och en skönt lågmäld text, en blues om att ha drömmar men inte få något gjort. En ny låt sen, ”Tåget går”, som är en kraftfull uppmaning till storstadspolitiker att inte glömma landsorten och att tågen måste få stanna. Tågdunk i basen, och ett gitarrsolo av Mats Grönqvist som sätter press. Han fortsätter med en låt om tiden som går, Calle Engström fyller på med munspel. Tempot drivs upp och bluesbandet är i högform. Mycket spelglädje på scenen och värmen mellan bandet och publiken är inte att ta fel på.
Bluesfestivalen byggs på många års internationella kontakter. Det har blivit en musikfest att återvända till för väletablerade artister. Jo' Buddy's Trio Riot från Finland med gitarr, ståbas och trummor har spelat på festivalen flera gånger. Jo' Buddy får problem med gitarren efter första låten, byter, känner in sig och sen är det en show och ett ös utan hejd resten av akten.
Jo' Buddy sägs vara en av världens bästa gitarrister med flera decennier bakom sig som turnerande musiker. Flera låtar från senaste albumet bjuder på tung svajig, svängig men stabil rytm och Jo' Buddy överrumplar med en distinkt stark röst och därtill ett strålande gitarrspel och basisten gör solistinsatser med ett närmast akrobatiskt spel, liggande på golvet. Imponerande.
Från USA kommer West Coast Blues All Stars som också varit på bluesfestivalen tidigare. Junior Watson, sång och gitarr, leder en briljant konstellation. Tillsammans med piano, bas och trummor skapas ett tryck från scenen som går rätt in i kroppen, trummar in hjärtslagen och nuddar den extatiska känslan i bluesen. På allvar är det, men inte farligt för det, det är tillåtet att dansa, säger Junior Watson som också bjuder in gäster på scenen. Alabama Mike som framträder senare under kvällen skapar några hypnotiskt starka ögonblick med West Coast Blues All Stars. ”Knock out Greg” är gäst nummer två, lite oväntat det här, säger han, men ger sen en mästerlig blues med munspel och sång, med stort publikjubel som gensvar.
Little Victor kom till Mönsterås med skadad hälsena och kliver på scen med ett rejält stöd kring fot och vad. Hans spelning blir inte stillsam, trots det. Han har sällskap av Jo' Buddy's Trio Riot och jobbar hårt för att få med sig publiken. Det blir en svängigt röjig spelning utan vilopunkter och Little Victor är generös med många ”one more time”, innan det är dags för Alabama Mike att som sista akt i Bluespalatset denna festivalfredagskväll bjuda på högklassig blues.
