Eriksson: Avslutningen till trots – det här är värt att bygga vidare på

Skiljelinjen mellan succé och fiasko är aldrig så skör som i ett playoff. Ett misstag, ett dåligt byte, en felstuds kan göra slut på allt. Då spelar det ingen roll om du har vunnit en grundserie och varit en hemmaseger från Hockeyettanfinalen. Säsongen dör ändå.

Det är för hårt att kalla det här playoff-spelet för ett fiasko, även om man föll ihop totalt i Hudiksvall igår. Men det är samtidigt en rejäl missräkning för det flesta. Nybrosupportrarna hade garanterat hoppats på mer från det här laget. Främst med tanke på hur stabilt och stundtals vasst det sett ut under grundserien och i stora delar av Allettan.

Men sättet Nybro avverkade ett svagt Nyköping imponerade inte och mot Hudiksvall klarade man inte av att vara kyligt och vasst när matcherna skulle avgöras

Sedan är det alltid populärt att peka på små marginaler och det skulle kunna möjligen gå igenom den här gången också. Av de tre matcher som Vikings förlorade i playoff var två efter sudden och en med uddamålet.

Men den mest ärliga analysen är en annan.

När den här säsongen skulle avgöras var inte Vikings bra nog.

I bland är det inte svårare.

I de sex sista matcherna har Nybro inte kommit upp i nivå, haft det som krävs för att ta sig igenom den snåriga stig som till slut leder mot en plats i kvalserien till Hockeyallsvenskan.

Vikings är inte riktigt där än.

Men man har tagit ett nytt steg, så långt som man gick i år har man inte gjort sedan 2016-2017 när man föll i två raka mot Kristianstad. Det här laget var bättre än det som skakade KIK då.

Sett till det, och med hela den här säsongen i närminnet, så är det här värt att bygga vidare på.

Ekonomin är i balans och även om jag ser det som beklämmande och till viss del oroande att ordföranden Krister Engdahl nu väljer att kliva av så har Vikings fina förutsättningar att fortsatta sin resa. Mikael Tisell har ett år kvar på kontraktet och kan börja bygga igen. Han om någon vet vilka delar som inte passade eller fungerade nu. Fyra spelare har kontrakt även över nästa säsong, Rasmus Johansson, Erik Lindström, Kalle Hult och Markus Palmberg. Robin Johansson har en klausul i sitt och jag utgår från att han försvinner. Han har visat sig vara alldeles för bra för att något lag högre upp i seriesystemet ska knipa honom. Fredrik Strömgren, Alex Ek och Viktor Lennartsson kommer säkerligen att få allsvenska kontrakt att ta ställning till och någon kanske inte vill eller får vara kvar.

Men Vikings bör se till att det stannar där, det vore inte bra om omsättningen i truppen blir för stor igen.

En bra stomme kommer att förlänga och finnas på plats och jag tycker att marginalspelare som Simon Hansson, Otto Henell och Jesper Mångs förtjänar att få stanna även om det tog ett tag innan de hittade sin roll den här säsongen.

Sedan är det bara det delikata arbetet att hitta spets kvar. Vikings gjorde det förvånansvärt bra i år, bara tänkte förstecentern Daniel Håkansson visade sig vara en felrekrytering. Annars träffade sportgruppen ganska rätt med både ”adel” och ”bönder”.

Skulle jag nämna en sak som saknats, och som jag tjatat om i flera år, så är det fortfarande en spelskickligare back som blir ett verkligt hot i numerärt överläge. Powerplay är den spelform som inte hållit någon större klass under säsongen och det finns ett samband här.

Den sena värvningen av Ahlbin Hernod i februari visade vilken typ av back som Tisell gärna ser i sin uppsättning. Stor, robust och enkelt spelande. Men jag tror att det kan vara en viktig nyckel, om man vill ta ett steg till, att få in en annan typ som kan göra skillnad offensivt och även ge uppspelen en annan dimension. Och ja, jag är medveten om att sådana kostar en slant.

Kanske har Vikings kommit så långt att man har råd med en sådan satsning nu. Den här säsongen har visat, både på och utanför isen, att man är på rätt väg.