Flanören: Kalmarborna gillar bada kallt
Troligtvis var det bara ett bättre sommarhus eftersom familjen övriga delen året bodde mittemot Kullzéns vid Kaggensgatan. Han var redan en kändis i Kalmar och snabbt döptes udden till Swahns udde. Men i dag kallas den Kindbergs udde efter köpman Gustaf Kindberg (1854-1931) som flyttade dit efter Swahn. Udden har ett trivsamt men tyvärr svåråtkomligt bad. Kindberg har lämnat efter sig också andra bestående minnen. Han tog initiativ till trädplanteringar på Ängö och på näraliggande Kullö, Lindö och Svinö samt Stensö.
Strandbadande Swahn nöjde sig inte med sin udde och det skraltiga kallbadhuset uppfört 1858 längst ut på Kattrumpan vilket han besökte ibland. Han ville bygga ett nytt och storslaget med torn på Barlastholmen och fick tillstånd från stans styrande. Det stod färdigt krig 1880. Holmen, som i dag domineras av universitetsbygge, vårdcentraler, LR, teaterbyggnad och annat, var på den tiden sista utposten mot söder. Tjärhovet var bara några små öar och vägen dit ut var inte ens påtänkt. Badhuset öppnade sin famn mot Kalmarsund, kristallklart vatten och sydliga vindar. Men 20-talet år senare blev Tjärhovet en del av den utvidgade hamnen och den bågformade vägen dit ut byggdes. Då ville man bygga ett nytt kallbadhus vid Tjärhovsbågen mittemot Slottet. Men stan hade lite dåligt med pengar och det Swahnska flyttades till den plats där det fortfarande ligger. Det sägs att det tidigare någon gång har funnits ett kallbadhus söder om Slottet. Innan vi lämnar Oscar Swahn ska sägas att han var gift med Amelie Genberg vars far Paul var biskop i Kalmar. De fick sönerna Waldemar, författare, och Ragnar, konstnär.
Nästa stora satsning på kallbad kom 1944 då Långviken stod färdig. Den var då så modern och fin som man kunde tänka sig med tävlingsbassäng, hopptorn och läktare. Inte undra på att svenska mästerskapen i simning hölls där två år senare. Det är först nu som rejäla satsningar åter gjorts på badplatser i form av långa bryggor ut i sundet.
Jag tycker att badet på Stensö är det som lockar mest. Det har sin små bryggor, den lilla halvön Flundran, ekar och enbuskar. Det ligger en hel del nostalgi i det eftersom jag som barn har fått bo i tält och i små masonitstugor på Stensö och känna att det var Kalmarbornas egen tummelplats. Det var bollspel och lek mellan buskar, svalkande dopp, storslagna midsommarfester och kvällar med allsång. Jag såg att allsångsaftnar ska börja ordnas igen.
Ett annat mycket populärt bad var det längst ut på Jutnabben mittemot Svensknabben. En brygga med simskola, stillsam vik, massor med solbadare och kiosk med kaffe, läsk, smörgåsar och kakor. Men tyvärr förstördes badet av Ölandsbrobygget som stod klart 1972. Det finns visserligen kvar men bara som en liten påminnelse om storhetstiden. Tidigare fanns också ett litet fint bad på norra Svinö. Det finns också kvar men bron och trafikbuller stör.
Med tiden har det tillkommit många nya badplatser eller sådana som återupptäckts och gjorts i ordning, exempelvis Bergavik, Norrlidsbadet som är både svårt att hitta och svårt att nå om man inte bor i området, Värsnäs, Kalmarsundsparken, Ljungnäs och säkert några till. Men vad jag förstår så har Kalmar fortfarande ingen femstjärnig badplats med tempererad utebassäng.
Avslutningsvis vill jag komma med ett som jag tror djärvt förslag. Tjärhovshamnen ska göras större och då byggas ut i sundet. Varför inte kröna den utbyggnadens södersida med ett nytt kallbadhus några tiotalmeter ut i ett djupt och blått Kalmarsund och med simavstånd till sägesomspunna Grimskär. Det skulle Oscar Swahn ha gillat, det är jag säker på. Kanske går det att för tredje gången använda några stolpar och bräder från hans kallbadhus på Barlastholmen?