Debuterande Johanna Larsson hänför med dikter om missionsresor och översättning

Det låter mer som ett ämne för någon halvhjärtat dokumentärpodd, men det är faktiskt avstampet i Johanna Larssons debutdiktsamling.

Jag kallar det avstamp, för det här är ingen berättande, episk lyrik. ”Finns det i all översättning alltid en form av mission” frågar sig dikten och tar mig sedan med på en otroligt intressant resa genom bibelöversättning, hängivelse och missionresans historia.

”gud steg ur sin evighet för att leva bland människorna / som historiskt faktum kräver det / ett ständigt översättningsarbete”

Larsson använder översättning som motiv och som bild, bland annat genom att väva in citat och jämförelser av olika tolkningar av Bibeln, på olika språk. Jag måste erkänna att jag på grund av min ganska grunda Bibelkunskap säkert missar en hel del referenser och metaforer utöver de uppenbara. Jag kan däremot mycket om översättning, och det här är en av de mest egensinniga och tankeväckande skildringarna av översättningens betydelse och funktion som jag läst. Både det vackra och det fula.

”havet slår sin evighet runt stränderna // hit av alla platser / hit kommer den bokstavstroende / med gåvan i famnen // en bok åt de bokstavslösa”

Det mer filosofiska innehållet sammanflätas med naturbeskrivningar, urklipp från något slags nätkommentarsfält om den mördade missionären John Chau och ett bildspråk som enkelt glider mellan bibliskt och vardagligt. ”Bokstavstro” är en diktsamling som kommer att stanna kvar hos mig länge.