Mats Andersson: ”Som ett julbord med en väldigt liten skinka”

Vid en första anblick ter den sig som ett julbord med en väldigt liten julskinka och få köttbullar, men med extra mycket feta revben och grönkål. En budget där de stora satsningarna handlar om borttagen värnskatt, miljön, landsbygdssatsningar och friår, förlåt utvecklingstid. En budget där de stora satsningarna, de stora S-frågorna, på välfärden och kommunerna hamnat i strykklass.

Detta märks redan lite på presentationen, regeringen skickar numera alltid ut ministrar eller riksdagsledamöter i landet för att presentera den egna budgeten. På onsdagen var det dags igen, men i stället för att bjuda in till ett äldreboende (Lena Hallengren), eller till en vårdcentral (Mikael Damberg) för att presentera stora välfärdsreformer, valde socialdemokraterna att låta riksdagsledamoten Laila Naraghi presentera budgeten i den egna, förvisso nya, partilokalen i Kalmar.

– Det visar att vi är på hugget, sa hon.

De kunde ju ha lagt presskonferensen hos någon pensionärsorganisation, eftersom 1,5 miljoner pensionärer får sänkt skatt. Men några hundralappar kanske inte var tillräckligt, det hörs inga högre jubelrop från de berörda.

För den stora frågan i den här budgeten är: Hur mycket socialdemokratisk reformpolitik innehåller den?

Svaret är: inte speciellt mycket, vilket påverkar län som Kalmar län. När de stora satsningarna på exempelvis äldre uteblir slår det hårt mot kommunerna, inte minst de små, i ett län med en av Sveriges äldsta befolkningar.

Lite plåster på såren i en tuff ekonomisk verklighet får Emmaboda, Nybro, Hultsfred, Torsås, Högsby och Mönsterås som får ta del av de miljoner regeringen öronmärkt för att stötta kommuner som tagit emot många flyktingar och behöver särskilt stöd.

Det märks tydligt att detta är den alla första budgeten där regeringspartierna S och MP har tvingats göra upp med C och L. Och det är svårt att komma ifrån att en av de största utgifterna är slopandet av värnskatten, något som gynnar de, läs främst män, med de allra högsta inkomsterna.

När Magdalena Andersson intervjuades i Morgonekot stack hon inte under stol med att detta inte var socialdemokratiskt politik, som inte skulle ha genomförts om S hade makten. Men hon skyndade sig att säga att budgeten innehåller en lång rad S-märkta reformer, som mer pengar till kommuner och landsting.

De generella statsbidragen till kommunerna landar på fem miljarder kronor, vilket är väldigt långt från de 40 miljarder som kommunalrådet Johan Persson (S) bedömde behövdes för att möta den allt mer sviktande ekonomin ute i landet.

Lägg till det avbetalningar på statsskulden som långt överskrider reformutrymmet.

Det är nästan så att man tror att socialdemokraterna medvetet håller inne på de egna kalorierna så här i början av mandatperioden, och tuggar i sig Liberalernas krav. När valåret närmar sig blir det förmodligen mer fläsk på budgetbordet.