”Så länge jag och kungen orkar fortsätter vi”
Och precis som kungen har hon inga planer på att gå i pension.
Den 19 juni 1976 skred hon ned för altargången i Storkyrkan i Stockholm, precis vigd med kung Carl XVI Gustaf. Drottninglik, skulle säkert många beskriva henne som. Men det tog ett tag för henne att komma in i drottningrollen. Först efter ett år kände hon sig helt hemma. Då föddes också Victoria.
– Jag tror att när man får barn, då är det ett nytt kapitel. Det är en mycket märklig och djup känsla. Men på något sätt var det som att allting föll på plats. Det var då som jag verkligen kände mig hemma, att Sverige var mitt nya hem. Att jag tillhörde den här världen, säger drottning Silvia.
Går det egentligen att förbereda sig på att bli drottning? Nej, det är svårt att föreställa sig hur det ska bli, berättar hon.
– Men jag tänkte att jag ville bli en god och en snäll drottning. Jag tänkte att det är viktigt att jag stödjer kungen så mycket jag bara kan och förmår och försöker ge goda råd.
Drottning Silvia tar emot TT på Kungliga slottet i Stockholm inför sin 75-årsdag den 23 december. Än så länge är det inget vintrigt decemberväder utanför de stora fönstren i prinsessan Sibyllas våning, utan mest bara regn och rusk. Det är ruggigt även inne på slottet, men en brasa värmer oss under intervjun. I dag, med drygt 42 års drottningerfarenhet i ryggen, tänker Silvia att en god drottning är en person som lyssnar.
– Man lyssnar och drar lärdom och känner vad som är viktigt och frågar sig vad man kan göra. Det är verkligen viktigt att man kan hjälpa utsatta människor, att man kan bidra till utveckling och att man engagerar sig. Att vara så klok som möjligt. Men det visar sig ju i efterhand om det var så klokt det man gjorde.
För drottningens del har detta bland annat inneburit ett stort engagemang för barns rättigheter, genom World Childhood Foundation som firar 20 år under 2019. Välkänt är också hennes arbete för en bättre demensvård, genom stiftelsen Silviahemmet, och stiftelsen Mentor som arbetar för ungdomars självkänsla och mot droger. Just hur unga i dag ser på droger är något som oroar drottningen.
– Generellt sett mår svenska barn bra. Men det finns ju svåra fall också, och det måste man se. Det som oroar mig är inställningen till droger, den har ändrat sig.
– Inställningen att ”det är hans beslut, det måste jag respektera”. Då undrar jag: Om du bevittnar en väns drogmissbruk – när ska du rädda din kompis? När det är för sent? Den här inställningen när man säger att ”det är hans grej, det ska jag inte lägga mig i” den är farlig och sorglig, tycker jag.
Drottningen nämner också en oro för hemlösa barn, ensamkommande, barn som mår psykiskt dåligt och är självmordbenägna. De många skjutningarna i landets socialt utsatta områden är något annat som bekymrar drottningen.
– Det är en stor hjälplöshet. Jag vet att polisen gör vad den kan, men det är inte så lätt. Det oroar mig mycket.
För ett drygt år sedan kom metoo-rörelsen till Sverige. Drottning Silvia och kronprinsessan Victoria valde då att närvara vid uppläsningen av vittnesmål från ett upprop bland skådespelare, #tystnadtagning, som hölls på Södra teatern i Stockholm.
– Jag kan inte uttala mig politiskt men att vara med och visa stöd, det kände både jag och kronprinsessan var viktigt.
Drottningen säger att kvinnornas berättelser gjorde ett djupt intryck, både på henne och på Victoria.
– Jag tycker att det är väldigt viktigt att det uppmärksammas och att man talar om det, för att man ska kunna förbättra situationen.
TT: Har drottningen någon gång själv känt sig särbehandlad just för att drottningen är kvinna?
– Tack och lov har jag aldrig behövt uppleva det.
Visst är drottningens engagemang i de frågor vi hittills pratat om tydligt – men när de sju barnbarnen kommer på tal skiner drottningens ansikte upp lite extra. Hon blir nästan full i skratt när hon talar om hur det är att vara mormor och farmor.
– Det är det roligaste som finns! säger hon och fortsätter:
– Min mamma sade alltid att barnbarn är livets dessert, och så är det ju! Det är något man inte har direkt ansvar för, och man kan bara stå och skratta, det är underbart att se dem i sin utveckling, vad de gör och hittar på och hur de reagerar.
TT: Vem av dem är mest lik drottningen?
– Ingen av dem! Nästan alla är ju blonda… Men prinsessan Estelle är kanske lika pysslig som jag var.
Drottningen berättar att hon gillar att baka tillsammans med barnbarnen. Nyligen gjorde hon och Estelle hemmagjord pasta tillsammans.
– Så bjöd vi familjen till en överraskningsmiddag. Det var väldigt roligt.
Det här med att fylla år är något som drottningen verkar ta med ro. Att bli 75 känns inte som något speciellt, tycker hon.
– Det är ju bara mitt i, det är inget särskilt. Och så tänker jag på drottning Ingrid som sade att födelsedagar, det är ju något som sker automatiskt. Däremot silverbröllop eller guldbröllop, det är något speciellt! Då har båda parter arbetat aktivt för att det ska bli bra.
TT: Det är stort fokus på ålder i vårt samhälle i dag. Hur känner drottningen inför att bli äldre?
– För det första kan man ju inte undvika det. Men man ser kanske världen med lite andra ögon. Jag kanske har blivit lite visare och klokare, det hoppas man ju på. Man kanske delar in sin tid lite bättre, och prioriterar mer.
Precis som kungen har hon inga planer på att gå i pension:
– Så länge jag och kungen orkar, så fortsätter vi. Det är inte större än så.
TT: Hur orkar drottningen och kungen vara så aktiva?
– Jag vet inte, det blir bara så. Det har att göra med att om man tycker något är viktigt, då vill man gärna göra det.
Att det finns en kontinuitet tycker hon är viktigt för Sverige. Men det är också viktigt att kronprinsessan Victoria får tid med sin familj och kan utvecklas i lugn och ro, innan det blir dags för henne att axla rollen som statschef, anser drottningen.
– Kungen var ju själv 27 när han blev kung, och det är ett stort ansvar. Att han ger kronprinsessan den tiden tycker jag är väldigt fint, och jag stödjer honom givetvis i det.
