Nya Sherlock Holmes bär vit rock
Går genom vatten, går genom eld
SPÄNNINGSROMAN
Författare: Christian Unge
Förlag: Norstedts
När läste du en riktigt levande beskrivning av en polisstation senast? Dagens deckarförfattare beskriver gärna sina offer in i minsta blodiga detalj, men platserna där själva arbetet sker blir ofta bara anonyma korridorer fyllda av förutsägbar snutdialog. Kanske inte så konstigt, då de flesta kriminalromaner utspelar sig i en värld där författaren själv aldrig har satt sin fot.
När överläkaren Christian Unge kliver in i spänningsgenren är det tvärtom miljöbeskrivningarna och närvaron som är den stora behållningen. I ”Går genom vatten, går genom eld” får vi möta Tekla Berg, som liksom Unge själv arbetar på akutmottagningen på ett av Stockholms stora sjukhus. Berg är en Sherlock Holmes-typ i vit rock, extremt talangfull men trasig, ensam och med ett missbruk som långsamt urholkar henne. Hon är dessutom utrustad med en smärre superkraft i form av ett fotografiskt minne, som kommer till nytta både när hon ska ställa ovanliga diagnoser och komma ihåg skurkars nummerplåtar.
”Teklas kamp för att lösa akutfall är de klart mest pulshöjande sidorna i boken.”
Unge är knivskarp i skildringen av sin arbetsmiljö. Allt från detaljerade beskrivningar av ingrepp till snacket läkarna emellan känns autentiskt. Att den medicinska terminologin bitvis går över huvudet på en spruträdd lekman förstärker snarare det intrycket. Teklas kamp för att lösa akutfall är också de klart mest pulshöjande sidorna i boken.
Allra bäst är Unge när han gläntar på draperiet till det maktspel som pågår bakom kulisserna på de stora sjukhusen i Stockholm. Här slåss ”Nobelsjukhuset” på Södermalm med det skandalomsusade skrytbygget ”NSK” om att få medel och status. Att Unge med glimten i ögat låter verkligheten och fiktionen ligga så nära varandra är helt klart kittlande, bitvis går tankarna till Lars von Triers lustmord på Rigshospitalet i den briljanta teveserien ”Riket”.
Själva intrigen i ”Går genom vatten, går genom eld” är dock inte lika stark. Unge tar avstamp i en höghusbrand med kopplingar till den ryska undre världen och blandar även in korrupta poliser och Tekla Bergs struliga bror som svävar i livsfara. Men även om trådarna knyts ihop väl blir det aldrig riktigt spännande eller överraskande. ”Går genom vatten, går genom eld” lägger dock grunden för nästa del i serien, som jag hoppas kommer att utspela sig ännu mer i sjukhusmiljön. För vem behöver egentligen gangsters när det finns politiker och sjukhusdirektörer?