Teatervallens ”Pang i bygget” bjuder på gapskratt och igenkänning
Pang i bygget
Var: Teatervallen, Kalmar.
Publik: I princip fullsatt.
Bäst: Anna Gunnarson är lysande och lyfter föreställningen som Polly.
Sämst: Matkonceptet som förvandlar en timmes föreställning till tre timmars föreställning.
Här saknas innehåll
Nöjeskrogen Teatervallen har bytt skepnad, från krog till ett lite luggslitet engelskt hotell. En väldigt lyckad förvandling. Adam Lindehoff Norbäckers manus är riktigt bra, igenkänningen finns där samtidigt som nya lustigheter snyggt smygs in lite här och där. Denna föreställning innehåller exempelvis flera sång och dansnummer, det gjorde inte originalet.
Men låt oss först ta en liten uppdatering. ”Fawlty Towers” spelades in i två omgångar om vardera sex avsnitt, 1975 och 1979. Med andra ord, totalt tolv avsnitt. Det var då Basil Fawlty (John Cleese), Sybil Fawlty (Prunella Scales), Manuel (Andrew Sachs) och Polly Sherman (Connie Booth) tog plats i våra hjärtan. Dessa tolv avsnitt har sedan repriserats otaliga gånger.
Kalmarvarianten av ”Pang i bygget” är helt uppbyggd på att passa in i krogmiljö. Redan när gästerna kliver in genom entrédörren möts de av Basil, Polly, Manuel och Sybil. Och på den vägen är det, hela föreställningen. Skådespelarna befinner sig under hela föreställningen mer ute i publiken än på scen. Ett friskt grepp som dock har sina svagheter. När skådespelarna försvinner bort bland gästerna försvinner dessvärre, och alltför ofta, ljudet.
Annars är det mesta sig likt, precis som förväntat. Skrattsalvorna rullar bland de drygt 100 premiärgästerna när Manuel har tappat bort sin ”hamster”, sin stora feta råtta. Basils storvinst på travet hamnar självklart i Sybils handväska och de så ompysslade fyra kontrollanterna från Guide Michelin var, naturligtvis, vanliga matgäster.
Det som dock skiljer sig lite mot originalserien är att i Teatervallens version är det inte Sybil och Basil som är de självskrivna huvudpersonerna. I stället är det Manuel och kanske framförallt Polly som driver föreställning. Anna Gunnarsons Polly är stundtals rent underbar! Och Manuel är i Kalle Rydbergs gestaltning ruggigt likt originalet.
Men, det finns ju tyvärr alltid ett men. ”Pang i bygget” är ren och skär underhållning i sin bästa form. Sättet föreställningen presenteras på skulle dock vinna mycket på lite finslipning. Teatervallens satsning bygger lika mycket på god mat och dryck som själva föreställningen. I sig inte något ovanligt. Men när en timmes föreställning blir tre timmar, lite drygt, lång för återkommande matavbrott – då känns inte konceptet riktigt bra.
Precis när gänget på scen har börjat varva upp, ja då kliver de av. Det är nämligen dags att servera huvudrätten under en knapp timme innan Basil och kompisarna åter står på scenen. Denna afton verkade dock publiken vara helt med på de alltför utdragna noterna. Men det kanske går att tajta till, korta ned, matpauserna i de kommande 13 föreställningarna.
Det är väl ändå ”Pang i bygget” som är kvällens huvudnummer, inte en oxkind kokt i ale – hur smaskig den än må vara.
