Christian Gustafsson: CG: Litenheten – IK Oskarshamns största fördel

Ekonomin, till exempel.

IKO har legat på runt 25 miljoner i omsättning. Givetvis kommer den att öka drastiskt, inte minst tack vare alla många tv-miljoner.

När Mora gick upp 2017 så ökade de sin omsättning med 79 procent, enligt EY:s rapport. Samma sak med Karlskrona, som fick 87 procents högre omsättning i SHL jämfört med i allsvenskan.

Det brukar sägas att man kan skriva en tabell ungefär utifrån vad klubbarnas omsättning. Men betyder då omsättningen allt? Inte nödvändigtvis.

2017/18 hade HV71 (157 miljoner) och Brynäs (155 miljoner) högst omsättning i SHL – de slutade åtta och tia. Växjö – med nionde högst omsättning – vann både grundserien och SM-guldet.

Däremot kom de två klubbarna med lägst omsättning – Mora och Karlskrona – sist och näst sist.

Så givetvis har det betydelse. I synnerhet över tid.

Det som betyder mest är nog ändå vilka förutsättningar du som förening kan få från gentemot kommunen.

De flesta elitklubbar bedriver, more or less, sina verksamheter i samverkan med respektive kommun. Det kan vara genom att kommunen äger arenan och hyr ut med divergerande förmånliga lösningar eller genom fiffiga driftsbidrag eller – som i Växjö – genom att gå i borgen för varenda spänn.

Många klubbar har flådiga arenor med luxuösa restaurang- och vip-möjligheter. De föreningarna kan förvisso tjäna stora pengar, men – det kostar också att ha möjlighet att tjäna pengar.

Någon SHL-klubb sägs ha arenaomkostnader på 25 miljoner/säsong. En annan betalar tio miljoner i ren årshyra.

Då krävs framgång på isen för att locka folk och företag till arenorna. Det måste vara fullt ställ i vip-barerna every night, det måste krängas mil med företagsfläskfilékuvert.

Det är långt i från alltid det går ihop sig. En hög omsättning riskerar att ätas upp av arenor som kostar mycket pengar.

I kronor och ören har IKO fram till nu betalat en årlig arenahyra på 500 000 kronor. En spottstyver i sammanhanget. Lägg till att klubben får ett marknadsstöd från kommunen på 450 000 kronor.

I praktiken ett nollsummespel.

Då har IKO förvisso skrala förutsättningar till kommersiella aktiviteter. Å andra sidan får föreningen alla intäkter från barer och restauranger, de får sälja det lukrativa arenanamnet.

Nu tänker kommunen – som investerar 3,6 miljoner, delvis SHL-påtvingade, i arenan – höja hyran. Från 500 000 till 700 000. Dessutom ska en avgift, 100 000, för att få sälja arenanamnet tas ut, samt ytterligare en särskild, ännu oklar, SHL-hyra, som endast gäller under SHL-tiden.

IKO motsätter sig höjningen. Och, visst, en 40-ish-procentig hyreshöjning, utan nämnvärt höjd standard kan tyckas omotiverad. Samtidigt lever bildningsnämnden med ett tungt sparok över axlarna och är trots allt – ishallen subventioneras med omkring sex miljoner kronor/år – i någon mening IK Oskarshamns största sponsor. Hyran har dessutom stått stilla sedan den sänktes med 374 000 kronor för fyra år sedan.

Fritidschefen Daniel Stenberg säger att han, även efter höjningen, nästan kan lova att IK Oskarshamn har lägst hyra inom svensk elithockey.

Ingen kan säga att kommunen inte ställer upp för IKO.

Jag säger varken bu eller bä om kommande hyreshöjning. Utan konstaterar frankt att litenhet – liten organisatorisk kostym, liten arena som triggar intresset, liten hyra – generellt är IK Oskarshamns största konkurrensfördel och därmed också största möjlighet att etablera sig i SHL – snarare än att jaga en hög omsättning.