Nysläppt musik av Majro, Evelyne och Kim Stranne
Majro attackerar electropop-genren med vass penna
Majro - ”Wanna keep you in my pocket forever"
Vad: Skiva
Genre: Pop
Bästa låten: "Wanna keep you in my pocket forever"
I electropop-genren går det ofta tretton på ett dussin och en ”fin” röst är många gånger en klen tröst när texter och melodier inte håller måtten.
Majro tar sig an det föga ovanliga kärlekstemat. Hon uppfinner kanske inte hjulet, men attackerar de mest uppenbara passagerna med sin vassa penna.
”I feel like Titanic/I’m cut in two/Gonna panic/
But what to do?/I’m a manic/I went too deep” (från "Lost Touch")
I höjdpunkten – "Wanna keep you in my pocket forever" – trycker hon dessutom upp oss mot väggen: ”Are you ready for the best of your days?”, och då är det bäst att kapitulera.
Myra Granberg bor visserligen inte kvar där, men är i alla fall uppvuxen i min hemstad Nybro.
Bara det gör mig faktiskt lite stolt.
Skivan är dessutom producerad av Kalmarsonen Joakim Buddee.
https://open.spotify.com/album/5XIgTcq17MyDyy1L9UxbAX?si=B-nueIMSQfywnE0Csk1Gyw
Wilhelm Askebring
Evelyne påminner om den goda delen av 90-talet
Evelyne - "Du eller aldrig"
Vad: Ep
Genre: Pop
Bästa låten: Dra ner mig
Kommer ni ihåg ”Be Right Back”, avsnittet av Black Mirror där en man dör, men kommer tillbaka som en android; samma fast ändå inte?
Kommer ni ihåg Kent, 90-talsbandet som efter en lång dödskamp slutligen lade av 2016?
Nu är de tillbaka, fast i ”Be Right Back”-version. Samma, fast ändå inte. För när Evelyne från Mönsterås släpper sitt debutalbum så låter det Kent. Det har sagts förr, men det går inte att komma ifrån.
Evelyne fortsätter att påminna om den goda delen av det svenska 90-talet. Den som inte innehöll plojband och one hit-wonders. De tycks ha intagit en rejäl dos Kent, Jumper och Martin. Framförallt Kent, som sagt. Stundtals låter det som att sångaren Alfred Ekwall, både på texter och frasering, snarare vill vara Kent än Evelyne. Men vad är då poängen att välja dem framför originalen? Samma, fast ändå inte.
Bäst blir de när de lämnar 90-talet och tar in andra influenser. Som i första singeln "Dra ner mig", eller episka "Om jag blundar nu". Då blir de mer egna, och tar ett steg i rätt riktning på den vägen som de åker på.
https://open.spotify.com/album/7gx4zp2CVu9kX7dVRfQULN?si=cwR5VnpwQfO9jyqIVR6qlg
Rasmus Thedin
Andra ben tar över Strannes låt
Kim Stranne (med Michael Petersson) - "Ett steg i taget"
Vad: Låt
Genre: Pop
Kim Strannes första låt på tre år föregås av en text om sexuella övergrepp och psykisk ohälsa. Viktiga ämnen som mår bra av att lyftas. Men vad händer med konst när man får för mycket bakgrundsinformation; När verket inte tillåts stå på egna ben? Ofta kan bakgrunden vara intressantare och stå i vägen.
Stranne kör på i samma hjulspår som tidigare. En ganska oförarglig ljudbild. Och texten andas inte samma mörker som dess kontext. Istället kommer den förmodligen att spelas på ett och annat bröllop. Jag hoppas att kommande låtar andas mer mörker, och att de känns intressanta oavsett om man känner till deras bakgrund eller inte.
https://open.spotify.com/track/6EKpw2UU3aNti2rZHFnQjg?si=AF0TICW9TmOd6Jfg8vRVqw
Rasmus Thedin