Rydströms vassa kontring: ”Malin har alltid levt lite i skuggan av mig”

Vad händer i helgen?

– Vi kommer hem från Baku fredag eftermiddag så jag antar och hoppas att mina barn vill ha lite fredagsmys och kolla film ihop med mig. När de väl somnat blir det att förbereda matchen i allsvenskan som vi har på söndag. Lördagen inleds vid 07-hugget på Eleda, antagligen gym för mig innan vi har morgonmöte vid 08.00 och sedan är det genomgång och träning. Så en hel del jobb, med andra ord.

Vi går till ”elefanten-i-rummet-frågan” direkt. Malin Wollin var upprörd över att hon kom efter ”tönten Henrik Rydström” på listan över kändisar som har jobbat på Barometern-OT. Finns det fog för upprördheten, tycker du?

– Malin har ju alltid verkat och levt lite i skuggan av undertecknad. Samtidigt har det inte varit helt utan att betala ett pris för min del, jag fick ju den otacksamma uppgiften att spela framför hennes kille, Joachim Lantz, i många år. Och Jocke v-ä-g-r-a-d-e att spela bollen till någon som hade röd tröja. Så det blev ett jäkla jagande för mig och mina mittfältskollegor för att få tag i ”Jockes” rensningar.

– Sedan minns jag deras första dejt. Vi hade spelarfest hemma hos Lasse Johansson, typ 2001, och det var förbjudet att ta med flickvänner. Det här var en killfest! Information som tydligen inte hade nått ”Jocke” eller om Malin bara struntade i det, vilket är det mest troliga alternativet. De två satt/låg och hånglade hela kvällen i Lasses soffa. Men för att svara på din fråga – om du frågar Amelias läsare så tycker de nog att hon har rätt.

På tal om det jobbet på Barometern, hur ser ditt skriv- och läsmönster ut nuförtiden?

– Jag läser fortfarande en hel del, men det handlar mer om ledarskap än skönlitterärt. Jag skriver fortfarande varje dag, men om det tidigare var recensioner, krönikor och blogg så är det enbart fotbollsrelaterat. Jag har tämligen långa genomgångar för spelarna och de börjar i mitt huvud och sätts sedan på pränt med penna och papper.

Du får samma fråga som Malin, hänger Kalmar FF kvar i allsvenskan?

– Alltså, ja, det tror jag. Vi hoppas ju att KFF vinner mot Djurgården redan till helgen, det vore bra för vår del. Sedan är situationen prekär för KFF, de underliggande siffrorna var svaga redan förra året för KFF, man överpresterande och ”slog siffrorna”, räddade skott som borde gått in och gjorde mål på chanser som inte borde gjorts mål på och över tid är det svårt att hålla i det.

– Samtidigt vet jag att alla involverade gör precis allt de kan och jobbar stenhårt för att förbättra situationen och det finns både stort hjärta för föreningen och stor fotbollskunskap runt A-laget och det är det som gör att jag verkligen tror att de hänger kvar. Sätter man också in det i ett större perspektiv så är det ju egentligen inte konstigt att det kommer säsonger då det handlar om bottenstrid för en förening av KFF:s storlek. Marginalerna är så små. Det behöver inte alltid handla om att någon gjort några större fel. Även om det ofta i supporterled vill pekas finger och lägga skulden på något eller någon.

– Jag uppfattade det som om det var väldigt positiva tongångar både internt och externt inför säsongen, där nyförvärven och truppen ansågs vara väldigt bra, den kanske starkaste sedan SM-guldet och att den sportsliga ledningen hade gjort ett fint jobb i supportrarnas ögon. Nu vet alla, tycks det som, att truppen var alldeles för svag och att de visste det redan i januari…

Hur ser din koppling ut till Kalmar nu?

– Vi har kvar huset, men är sällan i Kalmar. ”Tobbe” Carlsson och min farsa är vaktmästare i huset och sköter gräsmattan och underhållsarbetet. Som tack brukar ”Tobbe” komma ner till Malmö och gratisäta/dricka i hederslogen på Eleda...

– Skämt å sido, ”Tobbe” och Sabine är och hälsar på en hel del och då tvingar jag dem till Eleda. Jag skulle nog våga hävda att Sabine har fått himmelsblå sympatier. Sedan har jag ju fortfarande bra kontakt och relation med många i KFF. Kjell Nyberg kan messa – som när vi vann SM-guld och cupguld. ”Grattis”. Utan punkt, dock. Men då vet man att man lyckats.

Ett SM-guld och på väg mot ett nytt guld. Spel i Europa League. Hur har du utvecklats som tränare och ledare i Malmö FF – och vad har du lärt dig om dig själv i ”skottgluggen” i Sveriges största klubb?

– Att det jag tror på fungerar också här. Men att du också behöver bra människor runt omkring dig som hjälper dig. Det jag utvecklat är nog framför allt förmågan att få med mig människor. Taktik och träningsmetodik är en sak, men hur får jag spelarna och de andra i organisationen, att v-i-l-j-a spela som jag/vi vill?

– När jag kom in i MFF så var det en rätt tilltufsad organisation och jag var orolig att jag inte skulle få dem att vilja/våga testa saker. Men nästan från dag ett så har spelarna – inte minst de erfarna och äldre spelarna – gått i bräschen för att utveckla hur vi jobbar och spelar. Och spelarna har lärt mig nya saker.

– Sedan är det en speciell miljö. Samtidigt som fansen är otroligt supportande och stöttar på ett makalöst sätt så är den andra sidan att man aldrig är nöjd. Om vi inte dominerar varenda sekund av varje match, oavsett motstånd, så letas det fel. Vi vann Allsvenskan i fjol och var nära att sätta poängrekord, vi vann cupen i år, vi leder Allsvenskan i år och slog ut PAOK i Champions League-kvalet och spelar gruppspel i Europa League, ändå får vi kritik. ”Det blev ju bara 0-0 borta mot AIK, skärpning!”

– Samtidigt är det lugn och ro internt och de jag har ovanför mig skyddar mig på ett bra sätt. Det är ju också härligt att vara i en miljö där jag kan kräva mer av spelarna, trots att vi kör över Djurgården med 4-0. Jag har också blivit ödmjuk inför yrket, det är ett svårt yrke, och imponeras om möjligt än mer av det som Folke Ellborg, Kjell Nyberg, Ronny Nilsson och Nanne Bergstrand byggde under så många år i KFF och jag har numera inga problem att inte ha alla svar. Sedan har jag också insett att jag verkligen tycker om att vara storbonde – och kunna klappa de andra på huvudet då och då. Fast just det där kommer nog inte som en överraskning för övriga…

I en intervju med Sportbladet, jämförde Isaac Kiese Thelin dig med Vincent Kompany, ny tränare i Bayern München. ”Det är fotboll 24/7 i deras hjärnor”, sa Kiese Thelin. Stämmer det och hur yppar det sig i så fall?

– Nja, jag vet inte. Jag tycker inte jag är så manisk, men sedan slutar det ändå ofta med att jag hittar en massa saker som jag bara måste gå igenom med spelarna och jag har väl kanske också en tendens att alltid tycka att vi kan göra mer och bättre.

– Ibland blir jag trött på mig själv och tänker att jag ska tagga ner och slappna av. Fyra timmar senare blir jag tokig för att jag kommer att tänka på hur vi slarvade i ett hemjobb i matchen ett par dagar tidigare. Trots att jag v-e-t att det bara är fotboll. Men Kjell Nyberg präglade/skadade mig för livet 1997, när vi spelade division 2. När vi skulle möta Hjulsbro borta målade Nyberg upp dem som ett av Europas bästa lag och de hade en central mittfältare, Jonny Aronsson, som enligt Kjell var så in i helvetes bra att vi egentligen redan nu kunde ge upp. Jag sov inte på flera nätter innan den matchen. Det blev 2-2, vi släppte in ett mål i slutsekunderna och jag började se fienden överallt.

– Men... Jag inser också att jag måste skapa ett hållbart ledarskap. Vi spelar så många matcher och säsongen är så lång att jag försöker hitta ett sätt att vara då det inte är 100 procent 24/7. Så när det är tre matcher varje vecka så har jag blivit bättre på att inte älta och lägga energi på matchen för tidigt. Vi har skapat ett bra arbetssätt i staben som gör att jag också kan slappna av. Vi har ju anställt Tobias Eriksson som analytiker, han är ansvarig för Europamatcherna och det gör ju att jag inte behöver lägga timmar på att kolla motståndare, jag litar blint på ”Tobbes” fotbollsöga och det är en sådan sak som sparar tid.

Hur mycket jobbar du per vecka, då?

– Definiera ”jobba”, hehe. Alltså, generellt är vi tränare på Eleda från 07.30 till 17, skulle jag tro. Det är ju inte extremt. Sedan är det ju så att vi i princip aldrig har helt lediga dagar, är spelarna träningslediga så har vi tränare ofta en halvdag då vi går igenom nästa motståndare.

– När jag kommer hem är det ju i alla fall några lugna timmar, sedan, när familjen somnat, så gör jag klart nästa morgons möte med klipp från match/träning och det är oftast rätt rogivande, lite som terapi. Jag har bra hjälp från mina kollegor, jag har en analytiker som går igenom varje träning, han vet hur jag vill ha det, och skickar sin analys till mig och den använder jag som grund. Ibland kan det vara lite stressande att i princip inte ha en enda kväll då du bara kan slökolla en film och somna i soffan med chipspåsen på magen, men det är ju en livsstil du är van vid.

– Sedan tror jag att man i yrket blir mer och mer effektiv för varje år man jobbar med det. För sex-sju år sedan ägnade jag mig åt ett manisk fakta-insamlande, jag ville förstå alla aspekter och kunna allt. Nu har jag i ett par års tid kunnat praktisera allt det jag samlade på mig och jag har en grund att stå på. Jag måste inte uppfinna hjulet på nytt varje vecka.

– Sedan har yrket förändrats. Jag har Alf Westerberg i min stab och vi brukar jämföra med hur det var på ”hans” tid. Då var huvudtränaren allvetande, assisterande la ut koner och det var ju knappt så att matcherna filmades och analyserade för spelarna, än mindre träningarna. Nu filmas allt och vi går igenom varje situation.

Hur ser en normalvecka ut för din del?

– Det beror på när matcherna ligger. Men förra veckan såg ut så här: Måndag: 07.30-17. Tisdag: Träningsledigt. Jag stannade hemma, men jag och mina assisterande, jag har ju en tendens att terrorisera dem med sms och mejl, bollade fram och tillbaka startelva/matchplan mot Glasgow Rangers som vi mötte på torsdagen. Onsdag: 07.30-17. Torsdag: Matchdag i Europa League, då är vi på hotell hela dagen, även vid hemmamatch. Nu spelade vi vid 19, innan allt är klart efter matchen, presskonferens, se om matchen, göra analys, är klockan nog 03.00. Fredag: På Eleda 09-17. Vi börjar lite senare dagen efter en kvällsmatch. Genomgång med spelarna, individuella samtal, genomgång med staben om nästa motståndare. Lördag: På Eleda 08-16. Träning och förberedelse inför matchen på söndag. Söndag: Matchdag i allsvenskan blir heldagar.

Vad gör du för att koppla av och släppa fotbollen?

– Det klassiska, fokusera på barnen. Men också min egen träning. Men det här är ett stort förbättringsområde för mig och jag vet att jag måste hantera min maniska sida bättre. Jag tycker ju egentligen inte att jag jobbar så mycket eller lägger så mycket tid på det här och jag är egentligen inte så fotbollsintresserad. Inbillar jag mig.

– Men en sak jag gör numera är att jag tar typ bara en vecka i taget, max. Och jag tänker bara att jag jobbar med fotboll ett år i taget. I framtiden kan jag se mig – om jag har hälsa och förmånen – jobba med fotboll, men i helt andra roller. Huvudtränarjobbet är speciellt.

Vilka egenskaper hos en tränare krävs för att ”lyckas” i dag?

– Jag har varit inne på det, men först och främst måste du skapa resultat. Det är den bistra sanningen, hehe. Men sedan, ledarskap är A och O. Inte som jag kanske tänkte för tio år sedan, taktik och träningsmetodik. Spelarna i dag förväntar sig feedback, tydliga roller, men min erfarenhet är den att om du behandlar dem ärligt och genuint – ibland har jag ingen tydlig förklaring till en spelare varför han inte startar, men då är jag ärlig med det – så köper de det. Om du försöker leda med någon annan röst än din egen eller om du spelar ett spel – då käkar gruppen upp dig.

Du har ofta pratat om talangutveckling i Sverige. Vad konkret ska man jobba mer med för att få fram bättre spelare?

– Svensk fotboll, och klubbarna, måste investera än mer i akademierna. Så enkelt är det. Men är vi villiga att göra det? Ta KFF, till exempel. Vill supportrarna att KFF bestämmer sig att lägga en klart större del av budgeten på att bygga fler träningsplaner åt ungdomarna och att anställa bättre tränare längre ner i åldrarna? Istället för att värva etablerade, allsvenska spelare som kortsiktigt kan ge föreningen framgång?

– För att investera i akademin, det ger avkastning om flera år. I bästa fall. Kanske inte ens då. Och då väljer många, inklusive styrelser, det kortsiktiga. Jag, som huvudtränare, vet ju att jag står och faller med resultatet i den enskilda matchen. Ska jag då spela unga spelare, som just nu är inte lika bra, men som k-a-n bli bättre och också bli en eventuell försäljning, med större risk att förlora den enskilda matchen? Vill jag, som huvudtränare, att föreningen ska investera 15 miljoner i gräsplaner och ungdomstränare, en investering jag personligen kanske inte kan dra nytta av förrän om fem-tio år?

– På något sätt handlar frågan, menar jag, om att plantera nu och så i framtiden. Men vi väntar och väntar och väntar. Det finns pengar inom svensk fotboll, frågan är bara var vi lägger dem. Sedan, rent träningsmässigt, så handlar det om en tuffare kravbild i form av vad spelarna måste kunna behärska (pressa i fart, ta emot under press) individuellt. Du måste orka och kunna förflytta dig och samtidigt kunna ta beslut och behandla en boll.

Hur jobbar ni med talangutveckling i Malmö?

– Vi har en fin akademi, som med svenska mått mätt är långt fram. MFF har i många år jobbat med en utbildningsplan, Den himmelsblå vägen, som man har uthållighet i. Jag har i alla mina klubbar försökt öppna upp vägen till akademin, Theo, min assisterande, har möten nästan varje vecka med akademin om övningsval och vad vi efterlyser hos spelarna och Daniel Andersson, min sportchef, och jag pratar ofta om vilka av de egna spelarna vi ska prioritera.

– När vi var på väg att sälja Derek Cornelius till Frankrike så tittade vi först på vilka alternativ vi hade i den egna verksamheten. Och vi ville ge Nils Zätterström chansen. Skulle vi plocka in en ersättare för Derek, av liknande klass, skulle det kosta oss 20-30 miljoner, minst. Sedan finns det inte heller en uppsjö av alternativ som 1) passar oss, 2) är tillgängliga. Det tror jag många supportrar missar, jag hör hur det pratas om spelare till KFF. Men folk underskattar hur mycket det kostar och hur få som ens är möjliga. Hur som helst, vi valde då att inte ta in en ersättare till Derek, eftersom vi inte ville stänga vägen för Nils.

Dina svenska tränarkollegor Jimmy Thelin och Christer Persson jobbar i en klassisk skotsk klubb i Aberdeen nu. Hur mycket lockar det att göra en liknande resa som de har gjort – och vad avgör att du tar det steget?

– Nja, det har varit diverse utländska klubbar som förhört sig, men precis som att jag alltid sa nej till alla svenska klubbar som hörde av sig 2021 och 2022, så har jag inte känt ett behov av att röra på mig nu. Jag är i grunden tämligen ambitionslös, jag drivs mer av att vara i stimulerande miljöer där man kan ge sig hän.

– Men, som jag också sa 2022 i KFF, jag lärde mig 2018 att du kan vara obrottsligt lojal mot en förening, plötsligt kan du ändå få lämna. Jag märkte också hur utvecklande det var att komma till en ny miljö, Uppsala och IK Sirius, där människor ser på dig med nya ögon. När jag då kände, efter säsongen 2022, att jag nog tagit KFF så långt som jag var kapabel till och MFF hörde av sig igen, jag tackade nej till dem i januari 2022, kändes det helt rätt.

– Det kan så klart ske igen, men det är inget som jag aktivt söker. Det blir som det blir. Om jag som spelare drömde om att få representera en förening, Kalmar FF, hela min karriär, så har jag ett annat förhållningssätt till tränaryrket. Det är en möjlighet att testa nya miljöer, att växa som människa och uppleva saker ihop med familjen som du annars aldrig har chansen att göra.

– Klubbarna, i sin tur, är ju sällan obrottsligt lojala mot oss tränare. Jag satt på presskonferens med ”Paco” Johansen, den tidigare tränare i Häcken. Han fick frågan om han trodde att han skulle få sparken efter att vi hade besegrat dem med 4-0. Nej, nej, svarade han. Dagen efter fick han sparken. Det är verkligheten vi tränare lever i och du vore korkad om du planerar för långt fram i tiden, vi lever med skuggan av svärdet ovanför våra huvuden hela tiden.

Hur länge ser du dig själv i Malmö?

– Jag trivs otroligt bra i MFF. Med spelarna, fansen, ledningen och känner att det finns fler växlar att lägga i, vi kör kanske på trean eller fyrans växel av sex än så länge. Men jag sätter inga tidsramar. Jag är verkligen här och nu, en match i taget.