Whooda Thunk mot världen: ”Vi bränner broar”

Studio 303.

Det är här, i Volt studios på Trädgårdsgatan i centrala Kalmar, som Carl Gränsmark och Rickard Lindgren tillbringar ungefär en tredjedel, kanske mer, av sina liv för tillfället.

Under 2019 har tillvaron sett i det närmaste likadan ut varje dygn för Whooda Thunk-duon.

– Vi ses här i studion vid tolv, ett nån gång. Nyvakna och trötta. Sedan sitter vi här till det är dags att gå till jobbet vid 17-18-tiden, säger Rickard Lindgren.

Efter avslutat Larmtorgetpass – Gränsmark flippar burgare på O'Learys, Lindgren häller upp bärs på Lilla puben – återgår de till studiolivet några timmar till.

– Så fort vi får våra scheman sätter vi oss och tittar vilka tider vi kan vara i studion, säger Carl Gränsmark.

Som det står i ingressen: Gå upp, gå till studion, jobba, jobba, gå tillbaks. Samma sak händer i morgon.

En variant av Ebba Gröns klassiker ”Vad ska du bli?” sammanfattar alltså 2019-vardagen för Carl Gränsmark och Rickard Lindgren ganska bra.

Det är, trots att det är måndagsförmiddag, fullt av liv och rörelse. Volt Studios består av sju studior. Ljud sipprar ut från varenda dörr.

Whooda Thunk har fått ta över studio 303 efter Ole Söderberg. Den forne Kalmar FF-målvakten, som numera är keeper i AFC Eskilstuna. Söderberg är även producent och en allmänt viktig person för Whooda Thunk.

Duon släppte sin debut-EP, ”Alien boy”, våren 2018. På hösten samma år kom singeln ”Soul for sale”.

Den blev också en form av vändpunkt för bandet. Tidigare hade de låtit stökigt, ogästvänligt, Aphex Twin-igt. Nu var soundet plötsligt melodiöst inbjudande.

– Med ”Soul for sale” kände vi att nu är vi och nosar på något. Med ”Alien boy” nådde vi vänner och familj, våra kretsar. Med ”Soul for sale” lyckades vi fånga kompisars kompisar. Det gick ett steg längre ut, säger Carl Gränsmark.

– När jag står och jobbar i baren kommer folk jag känner med armbågen fram och frågar: ”När släpps nästa låt?”, säger Rickard Lindgren.

Nu är det dags för nästa steg.

Och det är alltså inga halvmesyrer. Whooda Thunk går all in.

Efter ett möte med ett management i Göteborg i vintras bestämde de sig.

– Egentligen fick vi ett nej, men det var ett konstruktivt nej. De sa: ”Ni har allt som krävs, men ni måste finslipa. Lägg allt annat, livespelningar och sociala medier, på is. Bara jobba till låtarna är där ni vill att de ska vara”, säger Rickard Lindgren.

– Polletten trillade ner. Hela bilresan hem satt vi och pratade och planerade. Vi körde till och med vilse, plötsligt var vi i Ullared, så det blev mycket tid, säger Carl Gränsmark.

Sagt och gjort.

Sedan dess – i januari i år – har Gränsmark och Lindgren mer eller mindre levt i sin studio. Skrivit, sjungit, spelat, förfinat, gjort om, gjort rätt.

Nu är de framme vid ett slags delmål. Snart släpps singeln ”I feel”. Därefter är tanken att singlar ska strösslas ut på rad.

De spelar upp ”I feel”.

Snyggt popsound, rap på engelska, melodiös refräng.

– På ”Alien boy” lät det ganska konstigt. Nu ska vi ta allt det där konstiga och göra riktiga jävla hitlåtar av det. Förut har vi bara malt på, nu har vi riktiga refränger. Vi brukar säga att vi Whooda Thunk-ifierar låtarna, gör dem mer skeva, det får inte vara för normalt. Men vi har alltid varit suckers för popmusik och melodier. Och vi är Kentfans in i märgen, säger Rickard Lindgren.

Precis som på ”Soul for sale” kastas ett par svenska meningar in. ”Klockar tickar, tiden går”, sjunger Carl Gränsmark på ”I feel”. En annan låt heter ”Augusti”, där enda svenska ordet är just augusti.

– Det har blivit en grej, inte så att vi gör det i varje låt, men när det passar. Det är accepterat och vanligt att det slängs in meningar på engelska i svenska låtar eller på spanska och arabiska i engelska låtar. Det är ju logiskt med tanke på hur många som pratar de språken. Därför är det roligt att slänga in ett så nischat språk som svenska, som så få förstår.

• • •

Carl Gränsmark sjunger, producerar, rattar beats och skriver texter. Lindgren är melodisnickraren, som kommer från en mer renodlad bandbakgrund.

– Vi kompletterar varandra väldigt bra, säger Carl Gränsmark.

De säger att de har material för två album.

– Ja, vi hade lätt kunnat släppa två album, men vi är perfektionister.

Planen nu är att släppa ”I feel” de närmaste veckorna och en EP med ett antal låtar innan 2019 blir 2020.

De berättar att de hoppat av Talentcoach, elitsatsningen på artister som finns i Kalmar län.

– Det funkar säkert för en del, men för oss funkade det inte alls. Vi har en helt annan bild av musikbranschen än vad de har. De lägger för mycket fokus på att sprida musiken, på att vara ute och synas och höras. Fokus borde vara på att artisterna har bra låtar i stället, säger Rickard Lindgren.

Överlag är Whooda Thunks hållning: vi mot världen.

Duon säger att det värsta som kan hända är att bli stämplade som lokalband.

– Vi blir glada när du säger att vi inte låter lokalt. Det är viktigt för oss. Lokalbandsstämpeln, den är livsfarlig, säger Carl Gränsmark.

Under intervjun får de flesta av Kalmartraktens band och artister sina fiskar verbalt varma. Något låter för jävligt, någon har inga låtar, några har gjort en musikvideo som ser ut som Pripps blå-reklamen.

Och så vidare.

– Haha, vi sitter här och hatar och tittar snett på alla andra. Vi har rätt, alla andra har så fel. Vi brukar garva ibland och bara säga: ”Det är tur att vi är så jävla bra”. För även om vi sitter och är sura och tycker vi är bättre än alla andra, så har vi så mycket fötter på jorden att vi vet att det inte är så. Men det är skönt att ha den inställningen, säger Rickard Lindgren.

– Man kan säga att mycket tid går åt att sitta här och bränna broar, säger Carl Gränsmark och skrattar.

Varför kommer ni, till skillnad från nästan alla andra lokala artister och band, lyckas då?

– Disciplinen, tror jag. Det som skiljer oss från alla vänner som höll på med musik förut, men inte gör det längre, är att de höll på när de kände sig kreativa. Vi satt och sitter i studion vare sig vi vill eller inte. Vi kanske mår skit, hela grejen kanske går åt helvete, men vi vet i alla fall att vi har försökt, säger Carl Söderberg.

Duon har emellertid inga planer på att lämna hemstaden.

– Förr skulle alla flytta till Stockholm, London eller Los Angeles, men vi har inga planer på att pysa i väg till Stockholm, utan vill bygga upp en hub för musik i Kalmar med feta studios och egna bolag. Vi älskar Kalmar och är övertygade om att det går att bo här och ändå ha en bra musikkarriär, säger Carl Gränsmark.

I takt med att Whooda Thunk börjar portionera ut sitt klara och nästan klara material är planen att börja spela live. Något de bara gjort vid enstaka tillfällen hittills.

– Whooda Thunk kommer bli en liveakt, det är det hållet vi vill gå. Och det kommer göra sig live. Vi har en tydlig vision om hur det ska se ut live med kläder och smink, säger Rickard Lindgren.

Det knackar på studiodörren. Det är Ole Söderberg som tittar förbi. Han har stannat kvar i stan efter att AFC Eskilstuna spelat match mot Kalmar FF.

Producent Söderberg bor alltså i Eskilstuna numera. Den digitala trafiken mellan östra Småland och gnällbältets östra utpost är frekvent. Proceduren är att Gränsmark och Lindgren skickar filer till Söderberg, som ändrar och skickar tillbaka.

Så där håller det på.

– Att Ole har flyttat har gjort att det dragit ut på tiden, vi vill inte jobba med någon annan. Han är vårt sista filter. Han plockar isär låtarna, finmixar och tar bort grejer. Framför allt tar han bort saker, säger Rickard Lindgren och skrattar.

Ole Söderberg:

– Produktion handlar om att ta bort grejer.

Varför kommer Whooda Thunk lyckas?

– Soundet är något helt nytt. Melodierna de skapar är så speciella. Carls texter är väldigt välskrivna. Sedan gäller det att få till strukturerna och refrängerna, göra det hittigt, samtidigt som det låter Whooda Thunk. Skapandet under det här året, då de bara suttit i studion, har vart väldigt bra för dem, säger Ole Söderberg.

Eskilstunabon Söderberg går till och med så långt att han drar en halsbrytande, rät linje från ett av Sveriges största rockband genom tiderna till en studio i en källare i Kalmar.

– I Eskilstuna snackar alla bara om Kent hela tiden, så klart. Jag brukar faktiskt prata om de här killarna lite som ”Kalmars Kent”. De har något unikt.