Fullfjädrat gäng bjuder proffsig revy i Torsås
Revyarna i Torsås – ”FullTupp”
Var: Torsås Folkets hus.
Regi: Elin Sandelius
Med: Pontus Larsson, Fredrik Magnusson, Åsa Wågman, Lotta Jansson, Tina Qvist, Nora Sjöstrand, Jennifer Briggsjö och Peter Sjöstrand.
Orkester: Patrick Stenholm (trummor), Leif Widerberg (saxofon), Kenn Bäckström (gitarr), Karl-Henrik Runmark (piano), Bernt Johansson (bas), Rolf Eriksson (trumpet).
Spelas: 1/2, 2/2, 7/2, 8/2, 9/2, 15/2, 16/2, 21/2 och 22/2.
Årets revy i Torsås bjuder på både gamla godingar, en hemkommare och en debutant. Fredrik Magnusson är tillbaka efter ett pausår i den redan proffsiga ensemblen och debutanten Åsa Wågman tar genast självklar plats.
Med åtta man i ensemblen och åtta man i orkestern som nu fått flytta ner på scenen, är det snabba byten och få döda punkter.
Det drar igång litet stillsamt med Fredrik Magnussons hej till publiken men blir snabbt revyroligt när hela gänget vill lämna Torsås och utvandra till Mars.
Revyn i Torsås lever på tempo och på förmågan att blanda det mer stillsamma med snabba repliker och mycket musik. Och på att växla mellan rena talscener och musikaliska roligheter.
Litet allvar förklätt till humor skämmer inte en revyföreställning. Det blir riktigt bra när Pontus Larsson som bestämt sig för att börja röka får välja mellan tumör och förkortat liv.
Pontus Larsson är för övrigt ett verkligt proffs med ett oefterhärmligt kroppsspråk, en härlig musikalitet och stuns i replikerna.
En revy klarar sig knappast utan ett förvecklingsnummer men vem hade trott att en så uttjänt idé kunde dras ett varv till. Det lyckas revyarna med när Pontus Larsson får problem med ”underredet” och hamnar hos bilreparatören (Lotta Jansson) istället för hos app-doktorn.
Peter Sjöstrand är naturligtvis revyräven i gänget som drar ett tungt lass både i sång- och talnumren.
Han svarar för revyns roligaste nummer - som teckentolk åt kommunens handläggare (Tina Qvist) i presentationen av utbyggnaden av Bergkvara hamn. Höga och låga hus låter sig lätt översättas liksom ordet hiss men hur tolkar man skjutdörrar och attraktiva regioner. Med obetalbar min och härligt kroppsspråk drog Peter Sjöstrand vid premiären ned välförtjänta applåder för sin kreativa tolkning.
En revy full av skratt kräver också pauser, stunder att vila i en fin text som i eftertänksamma ”Dom har´e om hur alla har det”.
Årets revy är ett verkligt lagjobb. 26 nummer till största del skrivna av ensemblen, nästan alla på scenen i varje nummer och en orkester som ska ha en särskild eloge. Orkesterledaren Leif Widerberg visade sig inte bara varar rörlig i sin musikaliska kompetens, utan dessutom dansant i det roliga numret ”Röriga toner”.
Och naturligtvis är ensemblen könskorrekt med en pytteprocent fler kvinnor. Revyns fyra kvinnor får ett alldeles eget sång- och dansnummer i ”#Medimatchen”.
Det är roligt att återse ett par karaktärer. Lotta Jansson gör en obetalbar Gertrud som trollar som en hel kvinna och Putte och Ponkan (Pontus Larsson/Peter Sjöstrand) har återigen goda råd inför Sweden Rock Festival.
Tuppen som har ”FulltUpp” dyker upp i en av de sista scenerna och avrundar en Fullfjädrad och allt annat än (T)Uppvärmd revy med nyskrivna texter, en spelglad och pigg ensemble och många roligheter.