Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: Imponerande uppvisning i oppositionspolitik – innan det var dags att ”gå å pisse”

Jag lämnar resten av det tre och en halv timme långa KF-mötet, även om det också var mustigt och bråkigt, åt sitt allmänna öde och håller mig till det sportsliga.

Det blev en mustig, lång och ganska mysig debatt som pågick i över en timme.

Just ordet "inriktningsbeslut" blev något av ett nyckelord under kvällen, där ordet användes som slagträ.

Centern-Magnus Larsson sa inte nej till arena, men pläderade hårt för att frågan skulle analyseras yttermera. Moderat-Lucas Lodge och Sosse-Andreas Erlandsson var eniga i allt och menade att utreda ju är precis det man nu ska göra i och med – just det – inriktningsbeslutet.

– Innan vi vet förutsättningarna och vad det kommer kosta, så kan vi inte presentera någon finansiering, sa majoritetsduon samstämmigt.

Men här ger jag Larsson – som tryckte på att arenabeslutet är en följd av att det är valår – en stor poäng.

– Ni kan kalla det inriktningsbeslut eller kanske-beslut eller vad ni vill, det här är ett b-e-s-l-u-t. Jag skulle vilja se den av er som ställer er på torget och säger: "Nä, hörrni, det blir inget med den här arenan, vi lägger ner det, det blir för dyrt". Det kommer ni inte göra. Så i praktiken är det här ett beslut, inte ett inriktningsbeslut.

Sverigedemokraterna – som varit offensiva i arenafrågan och vill rockadbyta plats på varenda arena i stan (ishall på fotbollsplan, fotboll i Kikebo, bandy och friidrott i Fredriksberg) – var festliga att följa. De satt ett helt gäng runt ett bord. Ljudet funkade sällan. "Leif Axelsson är teknikansvarig", sa Janne Johansson.

Just de två, Janne och Leif, höll mest låda. Dock inte med en mun. Janne sa en sak, Leif höll inte med. Janne, som dessutom höftade att Karlskronas arena tar 7 000 personer, ville i princip omgående lämna mötet och börja gräva. "Vi måste vara offensiva". Leif sällade sig till utreda-skaran.

Tips: prata ihop er en smula nästa gång.

• • •

Jag granskade för övrigt "partiledarnas" Teams-bakgrunder.

S-duon Anderas Erlandsson och Anton Sejnehed körde synkroniserat havsmotiv. Lena Granath (V) samsades med en jättestor blomma och kämpade med konstant dålig uppkoppling där i Kristinebergsvillan. Mathias Karlsson (L) råddade modernt suddig backdropp. Lucas Lodge (M) visade upp ett kassaskåp och hade fullt sjå med barn som kom in i bild.

Roligast? Magnus Larsson (C) som satt med en stor kattleksaksställning i bakgrunden.

Det är svårt med sådana här debatter. Intressanta, givande. Debattörerna tömmer sig till sista blodsdroppen. Men – ingen utomstående lyssnar. Live var det typ 14 tittare. I skrivande stund har 193 personer tittat på Youtubesändningen.

De allra flesta kommuninvånare har aldrig sett en sekund av en KF-debatt. Vilket är synd. Det är precis som en partiledardebatt i tv – fast lite roligare. Här är deltagarna inte så slipade och mediatränade. De slänger ur sig saker, pratar med familjemedlemmar och nattar barn när de inte tror att de syns i bild. Yvonne Bergwall – eller "Fru Ordförande" som hon heter här – fixar sminkningen när samtalet blir för tradigt.

Men: show för döva öron och blinda ögon.

Det enda som når en bredare allmänhet är det som rapporteras i media. Och då handlar med i princip enkom om vad som beslutades.

Här är min bild av arenadebatten:

Ingemar Erlandsson (Kd) höll låg profil, sa inte mycket. Då var partikamraten Per Tingström desto mer på hugget. Jag gillar hans lågmälda debattstil. L-Mathias Karlsson är skicklig, men hamnar lite mellan stolarna i just arenafrågan. Han säger liksom både ja och nej.

Andreas Erlandsson och Lucas Lodge har ju varit nemesisar sedan sossarnas fulkörning före jul, där de kallade till presskonferens om arenan utan att ta med Moderaterna. Nu var de plötsligt samspelta och bästisar. Höll med varandra hela tiden. "Den vuxne i rummet"-stajl. Defensivt och lite trist. Men kanske smart och nödvändigt.

Synd att jag inte räknade efter på hur många olika sätt man kan säga: "Vi kommer återkomma med finansiering när vi har en placering och vet vad det här kostar".

Till vinnare i debatten utser jag: Magnus Larsson, Centern, och Lena Granath, Vänsterpartiet.

Lena har sannerligen utvecklats som debattör. Från lite osäker och lite styltig till avmätt sylvass och kompetent stringent. Som enda nej-parti ifrågasätter hon varenda åsikt, himlar med ögonen, är en ständig pinne i cykelhjulet, säger provocerande saker lite för att jävlas. Som: "Det är många tomma stolar i hallen som det är, det är bättre IK fyller dem innan vi bygger en ny arena". Typ.

Allra vassast var emellertid Magnus Larsson. Centernprofilen har en skön von oben-debattstil. Lite Olof Palme, lite Carl Lidbom-skt "vet hut"-ig. Pratar liksom med sig själv. Ställer frågor och svarar på dem. Teatralisk, men retoriskt skicklig, ställer till svar.

”HUR ska ni finansiera det här? DU är svaret skyldig, Andreas Erlandsson! När nuvarande arena byggdes höjde dåvarande kommunalråd skatten med 75 öre mot löfte att den skulle återställas. Det har INTE skett. HUR mycket ska ni höja skatten den här gången?", dundrade Larsson.

Han gick på i ullstrumporna med att underlaget är "undermåligt" och att besluta fattas "in blanco".

”Ni skriver en check på en halv miljard där ni gamblar med kommuninvånarnas pengar”, sa han med fradgan rinnande ur mungiporna.

En imponerande uppvisning i oppositionspolitik.

• • •

Allra roligast blev det emellertid, som jag inledde med, när debatten var över och beslutet (det blev ja till arena) var fattat.

"Fru Ordförande", Yvonne Bergwall, sa: "Nu när vi har varit så duktiga, så ska ni få tre minuters paus".

Efter någon sekunds Teams-tystnad tog en okänd, äldre, omute-ad, Teams-ovan mansröst ute i KF-församlingen ton och sa på bred oskesamska i direktsändning:

"Bra, då hinner en gå å pisse".