Men självklart är det mycket som är annorlunda den här sommaren. Publiken har krympt från över 200 till pandemitillåtna 50 personer, och när barnen efter föreställningen vill hälsa på sin idol får de inte krama honom. Samtidigt lyckas den populära kapsylpappan integrera den sociala distanseringen i själva showen på ett snyggt sätt, både när han plötsligt hittar Anders Tegnell i en plåtburk och när han berättar att dinosaurierna måste hålla ”svanslängds avstånd” från varandra.

Att barnen diggar konceptet råder det ingen tvekan om. De svarar entusiastiskt på Pappa Kapsyls alla publikfrågor och delar med sig av sina mer eller mindre efterfrågade åsikter när tillfälle ges. En liten pojke vrålar rakt ut i förskräckelse när publiken tvingas välja mellan att äta raggmunk med fläsk eller raggmunk med fisk resten av livet, och engagemanget är svårt att ta miste på. Läskiga drömmar om godisdinosaurier och resor tillbaka till en annan tidsålder varvas med dans på stället till svängig dinosaurierock, om såväl växtätare som köttätare.

Men även äldre besökare får dra på smilbanden ibland. Här och var glimmar det till av underfundiga skämt som kanske flyger över huvudet på de allra minsta, men genererar skratt och igenkännande nickningar hos föräldragenerationen. Inte minst när ett intro kusligt likt Kents ”Kräm” drar igång och följs av en text om den missförstådda dinosaurien kentrosaurus, med rader som ”skalet som du ser är inte jag, innanför mitt hårda pansar är jag snäll och glad”.

Engagerade barn och nöjda föräldrar – premiären bådar gott inför sommaren. Biljetterna till årets föreställningar med Pappa Kapsyl har redan sålt slut, men ett och annat nyfiket huvud stack fram över muren när musiken drog igång. Dinosaurierock är tydligen ett koncept som aldrig tappar i popularitet.