Hockeysagan Mikael Friberg är över: ”Jag känner att jag var värd ett bättre avslut”

Telefonsamtalet från nye sportchefen Daniel Stolt kom i påskhelgen.

– Jag hade ett missat samtal på påskdagen och lite senare på eftermiddagen, när vi åt middag, fick jag ett sms där han frågade när han kunde ringa. Jag svarade att han kunde göra det med en gång, jag ville veta.

Du kände vibbarna?

– Vibbar, nja, men jag ville få ett ja eller nej. Om det blir någonting, jag hade gått och väntat på det.

Hade ni haft kontakt innan?

– Nej, ingenting. Jag har aldrig träffat honom. Det var ett bra samtal, men en tråkig utgång i det. Vi pratade i närmare två timmar, jag satte mig i bilen, körde runt i Kalmar och så pratade jag med honom. Han berättade om sig, vad han gjort, och gav sin syn på Kalmar HC. Sedan gav jag min, jag har ju varit med ett tag. Vi hade samma tankesätt så, sedan så sa han att han var imponerad över min resa, men...

Ett ”men”?

– Han förklarade hur han såg mig på isen, att det var en kille som ger järnet hela tiden och sänder signaler att alla byten kan vara det sista. Det var kul att höra, men han sa också att jag ibland hamnar fel i vissa situationer och att jag inte har det lilla extra. Och att de ska föryngra laget och att det inte fanns någon plats för mig, tyvärr.

Känslan då?

– Tomhet. Jag blev tyst. Inte förbannad eller någonting så, bara jättebesviken. Jag blir ju det, det är lite jobbigt faktiskt. Jag hade velat avsluta på ett bättre sätt, känner att jag var värd ett bättre avslut.

Hur har de senaste dagarna efter det varit?

– Tuffa. Jag skickade ett långt meddelande till laget i vår grupp på Facebook och fick personliga sms av alla i laget. Det var jag inte riktigt beredd på, hur de skrev. Det var kul.

Ett bevis på att du har betytt något?

– Ja, man känner att man verkligen har gjort något där nere, kanske sänt signaler som ingen annan har gjort. Men det har varit några jobbiga dagar, jag har inte sovit mycket. Det är många tankar som snurrar.

Vad för tankar?

– Jag tänker att om man inte ens tar plats bland 13-14 forwards, så måste man ju vara helt värdelös. Sedan vill jag inte bli ihågkommen för att jag inte fick vara kvar i klubben. Jag vet ju att jag har gjort mycket för den, sms och meddelanden de här dagarna bevisar det. Men just nu hjälper det inte inte så mycket. Det kommer säkert en dag när jag kan sätta mig ner och klappa mig på axeln. Men den dagen känns långt borta nu.

Friberg började i KHC som knatte när han var sex år gammal och totalt blev det hela 336 a-lagsmatcher i den röda tröjan. 30-åringen är också en symbol för den framgångsresa KHC gjort sportsligt de senaste åren, från division 3 till Hockeyettan. Om slagorden ansvar, glöd, hjärta inte alltid passat in på det som hänt utanför isen så har Friberg personifierat dem på den.

– Att den sista säsongen var en katastrof känns inte heller bra. Jag fick hjärnskakning i början av den och tappade där. Sedan skulle man komma in i det, då kom corona. Sedan blev jag axelskadad och var borta i två månader. Det är inte så lätt att prestera då, man är bara människa. Och så fick jag spela sista hemmamatchen med Kalmar i Nybro...

Nu är det över, det blir inget spel någon annanstans.

– Jag har köpt boende i Lindsdal och vår son ska snart skolas in på dagis. Jag kommer inte att flytta härifrån. Det är färdigt och det känns konstigt. Jag känner att jag hade velat visa där nere hur jag är i omklädningsrummet, i båset, hur jag förbereder mig. Visa hur jag är som hockeyspelare, nu är det en persons bedömning på video så avgör. Och att få beskedet från någon som man aldrig träffat heller... Men sedan när jag pratar med kompisar så skyddar jag Daniel (Stolt) på något sätt.

Du håller din bödel om ryggen lite?

– Ja, det är jättekonstigt.

Vad tycker du om det ”nya Kalmar HC”?

– Jag vet ju ingenting faktiskt, ingenting. Men att det blir en ny tränare nu också gör ju att man skulle vilja få visa upp sig och kanske få en push i sin sista utveckling. Det är lite frustrerande.

Har du blivit erbjuden någon annan roll?

– Det var Daniel ganska snabb med, den andra timmen av samtalet handlade om det. Det kunde vara allt möjligt, jag fick bestämma själv, men han förstod att jag behövde tid att smälta det här beskedet. Han sa att han kunde hjälpa mig med tränarutbildningar om jag vill det. En annan klubb har redan hört av sig om ett tränaruppdrag i J20. Jag vet inte, vi får se vad jag gör den 1 augusti.

Nummer 40 i taket?

– Jag tar ingenting för givet, det får de sköta. Jag ville bara sluta på ett bättre sätt, mer på mina villkor. Nu blev det inte så.